Idag begravs, i Funbo kyrka utanför Uppsala, Katarina Tolstoy-Johansson (1940-2021), dotter till Paul Tolstoy (1900-1992) och Birgitta Lundeberg (1909-1991). Hon var barnbarnsbarn till den ryske författaren Leo Tolstoy (1828-1910), men även barnbarns barnbarn till Wilhelm Elfbrink (1813-1870), och alltså en släkting till mig.
Vår släktskap med den svenska grenen av släkten Tolstoy beskrivs på sidan Tolstoy.
Släkten Lundeberg var under senare delen av 1800-talet mycket nära förbunden med mina förfäder Elfbrink och Fogelmarck. Christian Lundeberg (1842-1911; statsminister 1905) gifte sig 1865 med Anna Elfbrink (1844-1913), dotter till Wilhelm Elfbrink (1813-1870) och Sofie f. Göransson (1817-1860). Anna var syster till Emma Elfbrink (1842-1910) som gifte sig 1863 med Wilhelm Fogelmarck (1835-1893), min morfars mors föräldrar.
Fogelmarcks bodde på Vall och Mackmyra bruk, och Lundebergs några kilometer bort på Forsbacka bruk, men de ägde de två bruken gemensamt, och de två familjerna Fogelmarck och Lundeberg umgicks mycket både privat och i affärer.
En mer detaljerad beskrivning av (denna del av) släkten Lundeberg finns nu på sidan Lundeberg.
Bland de släktsaker jag ärvt finns två ordenstecken från Innocenceorden (se faktaruta nedan). Jag har länge undrat vilka släktingar som har haft dessa, men aldrig undersökt saken. Men igår blev jag uppmärksammad på en notis i Norrlandsposten 17/1 1877, där en lång rad släktingar nämns:
Sammanlagt räknar notisen upp 31 personer som intogs i orden vid årshögtiden i Gävle13/1 1877. Bland dessa var min morfars mors föräldrar Wilhelm och Emma Fogelmarck, ytterligare 10 av deras släktingar, och deras guvernant Hélène Pilo (senare gift Ångström). Dessutom underläraren Wahlgren på lantbruksskolan Vall utanför Gävle, där Wilhelm och Emma bodde och Wilhelm var föreståndare.
De släktingar som står i notisen som nya medlemmar är:
Ordensmärkena på bilden kan alltså ha varit Wilhelms och Emmas, men det är inte säkert; det är mycket möjligt att även släktingar i senare generationer har varit medlemmar.
Horet i Hälsta är en bok av historikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström som 2020 belönades med Disapriset, Uppsala universitets pris för en populärvetenskaplig bok. Boken handlar om Anna Persdotter i byn Hälsta i Bergs socken i Västmanland, som 1685 åtalades både för att ha försökt mörda sin man, och för hor (dvs samlag) med såväl drängen som grannbonden (som dessutom var gift) och en tidigare dräng. Anna Persdotter blev avrättad 1686, åtminstone formellt för horet och inte mordförsöket. Anna Persdotter hade ärvt Storgården i Hälsta, och den övertogs efter henne av hennes bror Per Persson, född ca 1655, som var student i Uppsala och hade tagit det mer latinskklingande namnet Petrus Bergius, med efternamnet efter hemsocknen Berg. Han hade kanske tänkt bli präst, men avbröt studierna och blev nu bonde.
Vad har detta med oss att göra?
Jo, en generation tidigare tog en annan student från Hälsta namnet Bergius efter hemsocknen. Han var född 1618 och hette då Anders Persson, men tog som student namnet Andreas Petri Bergius. Han blev efter studierna prästvigd och så småningom kyrkoherde och prost i Norrbärke i Dalarna, där han dog 1691. En av hans döttrar, Anna Bergius eller Bergia (med latinsk femininform), född ca 1655 och död 1711, gifte sig med Jöns Olofsson (1628-1703) som blev inspektor på Stora Klingsbo i Skedvi socken; deras barn tog namnet Klingberg, tydligen efter Klingsbo och moderns namn Bergius/Bergia. Anna Klingberg (1676-1747) gifte sig med Carl Ekman (död ca 1721), men eftersom han blev dömd som bedragare tog barnen moderns namn Klingberg, se Klingberg, översikt. Detta är alltså våra förfäder; Andreas Petri Bergius var min morfars farfars farfars farmors morfar.
Tyvärr vet vi inte säkert om de två studenterna Bergius från Hälsta var släkt; kyrkoböcker började inte föras förrän i slutet av 1600-talet. Det är möjligt att Petrus Bergius bara tog efter den knappt 40 år äldre Andreas Petri Bergius när han blev student, utan någon släktskap. (Namnet Bergius har tagits flera gånger av olika personer från olika platser.)
Men de kom alltså från samma by Hälsta, där Andreas föräldrar hade Södergården, som på 1740-talet delades på två gårdar, varav den ena var Storgården där sedan Anna Persdotter bodde. (Den andra delen ägdes av en släkting; Anna Persdotters granne var hennes syssling Per Jonsson, men detaljerna i släktförbindelserna är inte kända. I Hälsta fanns förutom dessa bara en tredje bondgård.) Dessutom verkar Per, som Andreas Petri Bergius pappa hette, ha varit ett vanligt namn i släkten. Anna Persdotter kom från Storgården, som hon ärvt efter sina föräldrar Per Olof Spännare och Kerstin Persdotter; den hade före dem ägts av Per Nilsson och Elin Hansdotter, som antagligen var Annas morföräldrar. Detta var byns finaste gård, och både Per Olov Spännare och Kerstin Persdotter samt tidigare Per Nilsson och Elin Persdotter donerade mässingsljusstakar som ännu sitter på väggen i kyrkan i Berg. Det verkar mycket troligt att Andreas Petri Bergius var nära släkt med Anna Persdotter. Det är som sagt inte säkert, och det är också möjligt att Andreas Petri Bergius var en mer avlägsen släkting. Men det är mycket möjligt, och kanske troligt, att Andreas Petri Bergius var en äldre bror till Kerstin Persdotter, och alltså morbror till Petrus Bergius och hans olycksaliga syster Anna.
Så här vid jultid brukar man hoppas på några lugna och fridfulla dagar för sig själv och andra. Men vi vet också att julfriden inte alltid infinner sig.
Jul och nyår för 110 år sedan verkar inte ha varit så fridfulla i släkten. Min morfars mormor Emma Fogelmarck (1842-1910, f. Elfbrink) hade avlidit 3/6 1910. Hennes stora förmögenhet ärvdes av hennes tre döttrar Sofi, Anna (gift med Erland Klingberg) och Siri (gift med Fredrik Gripensvärd), men det tog ett tag innan arvingarna kom överens om hur arvet skulle fördelas. Jag har just läst några brev (förvarade på Mackmyras vind) skrivna just vid jul 1910 och nyår 1911, som visar att hårda förhandlingar pågick under julhelgen mellan arvingarna och deras ombud.
Jag har inte haft tillgång till hela historien, och mycket fler handlingar finns säkert i Mackmyra Bruks arkiv, men jag har skrivit ihop en sammanfattning av arvsskiftet och konflikterna kring det: Emma Fogelmarcks arvsskifte 1910-11.
Systrarna Fogelmarck, Sofi (1864-1924), Anna (1867-1953) och Siri (1868-1944), hade 1872-85 en guvernant som hette Hélène Pilo (1849-1943), senare gift Ångström. En fråga är hur hon kom i kontakt med familjen Fogelmarck innan hon flyttade till dem på Vall och Mackmyra; det visade sig bli ett intressant sidospår.
Hélène Pilo var född i Uppsala, men familjen flyttade till Visby när hon var 12 år. Fadern var kommissionslantmätare från Jämtland och modern kom från en professorsfamilj i Uppsala; ingen hade någon anknytning till Gävletrakten. Hélène arbetade som telegrafist i Visby, och hade 1872 sökt en tjänst som telegrafföreståndare i Storvik, men blev alltså istället som 23-åring guvernant hos Fogelmarcks. Hon skriver själv långt senare att hon blev övertalad till det av hennes mors goda vänner, ”tanterna” Jacquette Nordenadler (1814-1897) och Augusta Leijonflycht (1820-1909). Dessa var systrar och bodde då i Uppsala, och var tydligen i Visby på sommaren.
Och systrarna hade genom åren haft många kontakter med Wilhelm Fogelmark (1835-1893) och hans hustru Emma född Elfbrink (1844-1910) och hennes släktingar. Jacquette och Augusta var från Västmanland, där deras far var kapten. Deras morfar var landshövding Johan Magnus af Nordin (1746-1823) som ägde Forsbacka bruk. 1833 gifte sig Jacquette Leijonflycht med sin kusin Johan Teodor Nordenadler (1798-1866), som ägde Högbo bruk som hans släkt hade innehaft i 100 år. Med Jacquette till Högbo flyttade hennes tre systrar; de hade just blivit föräldralösa. Två av dem gifte sig så småningom, men Augusta bodde ogift hos sin syster Jacquette så länge hon levde.
1854 säljer Johan Teodor Nordenadler Högbo bruk till grosshandlarfirman Elfstrand & Co i Gävle;1 en av delägarna är Emma Fogelmarcks morbror Göran Fredrik Göransson (1819-1900).2 Johan Teodor och Jacquette Nordenadler samt hennes syster Augusta Leijonflycht flyttar då till Gävle, där de i ett dussin år är hyresgäster hos Lina Ekstedt (1821-1904), som varit förlovad med Emmas farbror Daniel Elfbrink (1808-1846) och efter honom ärvt hans stora hus vid Gavleån.
1866 dör Johan Teodor, och året efter flyttar änkan Jacquette och hennes syster Augusta till Valbo, strax efter att deras hyresvärdinna Lina Ekstedt gift sig med Emmas far Wilhelm Elfbrink (1813-1870). I Valbo bor Jacquette och Augusta först på Sjötorp,3 men flyttar sedan till Wilhelm och Emma Fogelmarck på Vall.
Redan 1869 flyttar Jacquette och Augusta till Uppsala, men tydligen har de kvar kontakten med Fogelmarcks och kan rekommendera dem en bra guvernant några år senare. I Uppsala bor de nästan 30 år hos en friherre Alströmer4 tills Jaquette dör 1897; Augusta flyttar samma höst till Stockholm och 1908 till Jönköping där hon dör ett år senare.
Den 17 oktober 1835 avled kommerserådet Olof Elfbrink i Gävle, 62 år gammal.
Olof var bondson från Västanå i Älvkarleby, men flyttade 1788, vid 15 års ålder, till Gävle där han tog namnet Elfbrink. Han fick bostad och jobb hos sin fars kusin, grosshandlaren Daniel Elfstrand (1748-1815). Olof blev först betjäntpojke, men var tydligen mycket duglig och avancerade snart till bokhållare och så småningom (1802) kompanjon i firman Dan. Elfstrand & Co, och sedan även chefens svärson när han 1807 gifte sig med Daniel Elfstrands dotter (och sin syssling) Ulla Elfstrand.
1810 drog sig Daniel Elfstrand tillbaka från affärerna, och Olof Elfbrink blev ledande i firman, som efter Daniel Elfstrands död 1815 ägdes av Olof Elfbrink och hans svågrar Per Elfstrand (1783-1845) och Anders Petter Göransson (1789-1850); Anders Petter hade också arbetat upp sig i firman och gift sig med en dotter till Daniel Elfstrand, Marie (1795-1851), se Elfbrink, Elfstrand och Göransson.
Olof Elfbrink köpte dessutom 1814 Mackmyra bruk, som fortfarande innehas av hans ättlingar.
Olof Elfbrink var min morfars mormors farfar.
Nu under semestern har jag också tagit semester från mer seriös släktforskning. Jag har istället roat mig med att spåra kända medeltida förfäder i tillgängliga källor (men naturligtvis inte i originalhandlingar). Jag har som ett resultat uppdaterat sidan ”Skrytsläkten” med bland annat Karl den store och Helgon.
Se även Skrytsläkten.
Olof Elfbrink gick nog aldrig i skola som barn, men som vuxen verkar han ha lagt stor vikt vid skolor och undervisning. Han såg till att många av hans syskonsöner kom till Gävle och gick i Elementarskolan där (se Olof Elfbrinks syskonsöner, I och Olof Elfbrinks syskonsöner, II); de bodde då säkert hemma hos Olof och hans familj.1
Olof gav också stora donationer till folkskolor för ”vanliga barn”. Tillsammans med grosshandlarkollegorna Per Ennes (1756–1829) och Per Elfstrand (1783–1845, Olofs svåger och kompanjon) donerade han 1821 pengar för upprättandet av den s.k. Ennes–Elfbrink–Elfstrandska skolan i Gävle, en folkskola för barn från arbetarklassen; dessutom utfäste han sig långt senare att skänka en tomt för ett skolhus, något som hans son Daniel infriade efter Olofs död. Per Ennes donerade 5000 riksdaler banco; Olof Elfbrink och Per Elfstrand 2500 riksdaler banco var.2 Skolan var en Lancasterskola, dvs den drevs med s.k. växelundervisning, där de duktigaste eleverna undervisade de övriga.3
Likaså donerade Olof 5000 riksdaler banco till en folkskola i hembyn Västanå i Älvkarleby 1824. Även detta var en Lancasterskola. Den startades på initiativ av brukspatron Carl Tottie (1784–1850) på Älvkarleö bruk, men pengarna kom alltså från Elfbrink. Den var från början avsedd för hela Älvkarleby socken.4
För 150 år sedan, den 16 maj 1870 avled brukspatronen och riddaren av Vasaorden Wilhelm Elfbrink i Gävle, 57 år gammal.
Wilhelm Elfbrink var född 14/3 1813 och var son till grosshandlare Olof Elfbrink (1773-1835) och Ulla Elfstrand (1787-1844); han var själv grosshandlare, liksom storebror Daniel (1808-1846).
Wilhelm var i många år kompanjon med sin svåger Gustaf Luth (1800-1863); bland annat hade de ett stort rederi (som avvecklades på 1860-talet). Vidare ägde Wilhelm (efter broderns död) Mackmyra bruk, och han ägde tillsammans med Gustaf Luth Galtströms bruk i Medelpad. Wilhelm blev med tiden engagerad i olika industrier och andra företag i Gävle; han var bland annat en av stiftarna av Gävle-Dala Järnväg 1855, och satt i dess första styrelse; han var en av stiftarna av Korsnäs Sågverk AB (senare Korsnäs AB) 1855, och var dess verkställande direktör 1857-1869; han hade vid sin död nyss bildat Forsbacka Järnverk AB tillsammans med bl.a. svärsonen Christian Lundeberg och dennes far August Lundeberg; han var verkställande direktör i Gävle-Dala hypoteksförening; m.m.
Wilhelm hade även många kommunala och andra offentliga uppdrag i Gävle, bl.a. som vice ordförande i stadsfullmäktige och ordförande i handelssocieteten.
Wilhelm var gift 1837 med Sofie Göransson (1817-1860) och hade med henne tre barn:
Julia (1839-1918) gift med Oskar von Otter (1835-1905),
Emma (1842-1910) gift med Wilhelm Fogelmarck (1835-1893),
Anna (1844-1919) gift med Christian Lundeberg (1842-1911).
Wilhelm gifte om sig 1867 med Lina Ekstedt (1821-1904), som var förlovad med Wilhelms bror Daniel när han dog 1846.
Wilhelm Elfbrink var min morfars mormors far.
Nedan visas några av de många tidningsnotiser om dödsfallet som stod i tidningar runt om i landet.
