Horet i Hälsta och prosten i Norrbärke

Horet i Hälsta är en bok av historikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström som 2020 belönades med Disapriset, Uppsala universitets pris för en populärvetenskaplig bok. Boken handlar om Anna Persdotter i byn Hälsta i Bergs socken i Västmanland, som 1685 åtalades både för att ha försökt mörda sin man, och för hor (dvs samlag) med såväl drängen som grannbonden (som dessutom var gift) och en tidigare dräng. Anna Persdotter blev avrättad 1686, åtminstone formellt för horet och inte mordförsöket. Anna Persdotter hade ärvt Storgården i Hälsta, och den övertogs efter henne av hennes bror Per Persson, född ca 1655, som var student i Uppsala och hade tagit det mer latinskklingande namnet Petrus Bergius, med efternamnet efter hemsocknen Berg. Han hade kanske tänkt bli präst, men avbröt studierna och blev nu bonde.

Vad har detta med oss att göra?
Jo, en generation tidigare tog en annan student från Hälsta namnet Bergius efter hemsocknen. Han var född 1618 och hette då Anders Persson, men tog som student namnet Andreas Petri Bergius. Han blev efter studierna prästvigd och så småningom kyrkoherde och prost i Norrbärke i Dalarna, där han dog 1691. En av hans döttrar, Anna Bergius eller Bergia (med latinsk femininform), född ca 1655 och död 1711, gifte sig med Jöns Olofsson (1628-1703) som blev inspektor på Stora Klingsbo i Skedvi socken; deras barn tog namnet Klingberg, tydligen efter Klingsbo och moderns namn Bergius/Bergia. Anna Klingberg (1676-1747) gifte sig med Carl Ekman (död ca 1721), men eftersom han blev dömd som bedragare tog barnen moderns namn Klingberg, se Klingberg, översikt. Detta är alltså våra förfäder; Andreas Petri Bergius var min morfars farfars farfars farmors morfar.

Tyvärr vet vi inte om de två studenterna Bergius från Hälsta var släkt; kyrkoböcker började inte föras förrän i slutet av 1600-talet. Och det är möjligt att Petrus Bergius kom från en granngård och bara tog efter den knappt 40 år äldre Andreas Petri Bergius när han blev student, utan någon släktskap. (Namnet Bergius har tagits flera gånger av olika personer från olika platser.)

Men de kom alltså från samma by Hälsta, som då hade tre bondgårdar, varav två tillhörde samma släkt. (Anna Persdotters granne var hennes syssling Per Jonsson.) Dessutom verkar Per, som Andreas Petri Bergius pappa hette, ha varit ett vanligt namn i släkten. Anna Persdotter kom från Storgården, som hon ärvt efter sina föräldrar Per Olof Spännare och Kerstin Persdotter; den hade före dem ägts av Per Nilsson och Elin Hansdotter, som antagligen var Annas morföräldrar. Detta var byns finaste gård, och både Per Olov Spännare och Kerstin Persdotter samt tidigare Per Nilsson och Elin Persdotter donerade mässingsljusstakar som ännu sitter på väggen i kyrkan i Berg. Det verkar mycket troligt att Andreas Petri Bergius kom från samma gård, och att han var nära släkt med Anna Persdotter. Det är som sagt inte säkert, och det är också möjligt att Andreas Petri Bergius var en mer avlägsen släkting som kanske kom från granngården. Men det är mycket möjlig att Andreas Petri Bergius var en äldre bror till Kerstin Persdotter, och alltså morbror till Petrus Bergius och hans olycksaliga syster Anna. 

Malla Silfverstolpe

avled denna dag den 17/1 1861, 78 år gammal.

Malla, född 1782 i Finland, kom till Uppsala 1812. Sedan hennes man David Gudmund Silfverstolpe avlidit, öppnade hon sitt hem från 1820 för litterära salonger. I mer än 30 år hade hon litterära fredagar, och dit kom alla samtidens kändisar: Geijer, Atterbom, Almqvist, Wallin, Bremer och många andra inom vetenskap och akademien. Litteratur och musik stod i centrum och ännu icke publicerade verk lästes högt. På 1830-talet var Malla inneboende i ärkebiskopsgården i Uppsala.

Malla var mycket bildad och beläst och sågs som en gynnare av den romantiska franska bildningen i Uppsala. Hon påbörjade redan 1822 sina memoarer och de utgavs hundra år senare. Malla Silfverstolpe ligger begravd på Uppsala Gamla kyrkogård.

Malla var barnbarns barnbarn till Olof Rudbeck d.y. och var därför fyrmänning med Lovisa Charlotta Holmberg (1796-1846), som är Svantes mormors morfars mormor.

Malla Silfverstolpe 1843.jpg

1921…

var nog tänkt att det skulle bli Ulla Klingbergs år. Denna dag, den 11/1, fyller hon 20 år, och i horisonten hägrar en efterlängtad vistelse i Paris. Nu skall hon få komma ut i världen och bort ifrån det tråkiga Gävle. Hon skall få studera sång, hon skall få känna livet pulsera..

Ulla föddes 1901 som fjärde barn av sex till Erland Th. och Anna Klingberg , f. Fogelmarck. Pappa var militär vid Dalregementet och VD för Mackmyra bruk. Familjen bodde först vid Mackmyra och från 1909 i Falun, där Ulla gick på flickläroverket till 1918. Efter att ha haft spanska sjukan 1918, är hon på våren 1919 i Stockholm med sina två äldre bröder Axel och Erland hos moster Fiffan. På hösten 1919 är hon tillbaka i Stockholm igen som inackorderad; hon går en kurs i sömnad och en kurs i matlagning. Hon är mycket sångbegåvad och tar sång- och pianolektioner.

Ulla Klingberg c. 1916

Men nu är det våren 1921 och Ulla påbörjar sin resa till Paris den 6/4 ; det finns en brevsamling med hennes brev hem till sina föräldrar och mammans brev till henne. Genom dem kan vi inte bara i detalj följa vad Ulla har för sig under de 3 1/2 månad hon är i Paris, utan vi får också läsa om hennes drömmar och förhoppningar för framtiden.

Vi vet också att det inte blev något av allt det Ulla önskade; samma sommar insjuknar hon i vad som skulle visa sig vara tarmtuberkulos och hon avlider den 8/7 1923, 22 år gammal.

Med början den 6/4 kommer vi att berätta om Ullas tillvaro i Paris; vad hon gör och upplever och vilka hon träffar.

Idag är det 40 år sedan…

Erland Klingberg avled, 82 år gammal, den 5/1 1981.

Vår kunskap om Erlands liv är ganska fragmentarisk; han verkade ha haft svårt att hitta rätt i livet och provade olika yrkesbanor.

Han föddes 1898 som det andra av sex barn till Erland Th. och Anna Klingberg, f. Fogelmarck. Pappa var militär vid Dalregementet och VD för Mackmyra bruk.

Syskonen Klingberg, c. 1905, Erland är nummer tre från vänster

Han växte först upp på Mackmyra utanför Gävle, och från 1909 bodde familjen i Falun, där han tog studentexamen vid det högre allmäna läroverket 1917. Därefter följer militärtjänstgöring vid I13 i Falun.

Syskonen Klingberg ca 1917, Erland längst ner till vänster.

1918-1921 studerade han vid Handelshögskolan i Stockholm, där han tog en ekonomexamen. Han bor under studietiden med sin äldre bror Axel hos mostern Sofi Fogelmarck, kallad ”Fiffan”. Han verkar ha levt ett typiskt studentliv med fester, baler, middagar och konserter.

Men från 1921 och framåt verkar han ha sökt efter ett lämplig arbete, utan att kunna finna det. Först blir det praktik på Warburgs bank i Hamburg. Under 1923-1924 reser han till London och Paris för att försöka bli fondmäklare. 1925 återfinns han i Bryssel där han köper och säljer laktritspastiller. Han nämner i brev hem till sina föräldrar att det kanske är pinsamt för dem att behöva berätta för släkt och vänner vad han arbetar med. Erland verkar ha varit språkkunnig, han talar både engelska, franska och tyska.

1927 är han uppenbarligen hemma igen, och flyttar till Pensionat Tusculum på Stureplan 4 i Stockholm. Det blir början på en lång serie av pensionat, på vilka han bor till sin död 1981. Vad han arbetar med är oklart; 1927 säljer han byggnadsmaterial och 1929 skriver han till sina pappa att hans byggmaterialföretag ”Dahl & Klingberg” går dåligt. Under kriget var han inkallad ett par månader varje sommar vid Landstormen. Han är också tjänsteman vid Rikskommitéen, som inrättades av regeringen 1940 för att samordna humanitär hjälpverksamhet till Finland.

1945 har Erland en egen firma ”Nordsvenska handel”, med bisysselsättningen att sälja ekonomisk litteratur.

I familjen finns rara berättelser om hur han levde sitt liv. Erland bor på pensionat under större delen av sitt vuxna liv, men deltog alltid i familjesammankomster på Mackmyra. Han var, enligt hans brorsdotter Ulla Janson, en uppskattad farbror, som hade tid för barnen. Det sägs att han lär ha besökt NK varje dag för att läsa ytterligare en sida i en utvald roman på franska.

Erland 1964

Erland var ogift och levde, så vitt vi vet, ensam hela sitt liv.