Mackmyra Sulfit AB

Reklamaffisch för pappersmassa från Mackmyra

Mackmyra sulfitfabrik var en fabrik som gjorde pappersmassa med sulfitmetoden. Fabriken grundades 1889 av Mackmyra bruks ägare, svågrarna Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) och Christian Lundeberg (1842-1911), tillsammans med ingenjören Erik Steffansson (1844-1926) som blev fabrikens förste disponent. Wilhelm Fogelmarcks svärson Erland Theodor Klingberg blev styrelsemedlem 1895, och VD 1907. Han köpte upp aktier i bolaget, och från 1917 ägde han större delen av bolaget själv; resten ägdes då praktiskt taget helt av hans svägerskor. Sulfiten drabbades dock hårt av deflationskrisen 1920-1922, och än värre av depressionen 1931-1932, som ledde till att Jordbrukarbanken tog över hela bolaget hösten 1932. Banken sålde aktierna några år senare till nya ägare, och Mackmyra sulfitfabrik levde kvar till 1976, då fabriken lades ned.

De sista åren ägdes fabriken av Stora Kopparbergs Bergslags AB (senare Stora, nu Stora Enso), och bolagets arkiv finns därför på Arkivcentrum Dalarna i Falun. Jag, Julie och mamma for dit sommaren 2016 och tittade på samt kopierade valda delar. (Arkivet omfattar totalt ca 202 hyllmeter, så vi gick inte igenom allt.) Jag har nu bearbetat detta, och andra källor, och skrivit en lång berättelse om Mackmyra Sulfits historia 1889-1932, den tid den var i släktens ägo, se Mackmyra Sulfit AB.

Arkivcentrum Dalarna

Se också artikeln 80 år med Mackmyra Sulfit AB ur Stora Kopparbergs Bergslags personaltidning Bergslaget 1970.

Baalacks sigill

En sigillring med ett vapen som har använts inom släkten Baalack har nu dykt upp; det har initialerna C B och har säkert använts av Carl Gustaf Baalack (1800-1848), och möjligen redan av hans farfar Carl Fredrik Baalack (1719?-1769); jag har också ett lackavtryck av samma sigill på pärmens insida i en bok som tillhört ”Sophie Klingberg född Baalach” (1832-1925), dotter till Carl Gustaf och min morfars farmor.

Vapnet har en sköld med tre hästhuvuden, och som hjälmprydnad en björn(?) med ett svärd. (Klicka på bilderna för att få dem större.)

Sigillet är av jaspis (en form av kvarts som ofta används till sigill mm) och sitter nu på en guldring, men ringen är från 1925 och alltså gjord åt ett äldre sigill. Om sigillet tidigare satt på en annan ring eller om det var en lös stämpel vet vi inte.
Vi gissar att ringen kan ha gjorts åt Carl Klingberg (1905-1990, Sophies sonson), kanske som studentpresent 1925, strax efter hans farmor Sophies död, och kanske med tanke på att han hette Carl liksom hans farmors far som haft sigillet.

Ett sigill med ett vapen användes på 1700-talet av Otto Gustaf Baalack (1722-1789, bror till Carl Fredrik) enligt en lista på webbsidan Gröna Stubben. Detta vapen såg dock helt annorlunda ut:
”Sköld: Delad, 1. i blått fält ett balkvis ställt svärd åtföljt ovan av två i balk ställda stjärnor, nedan av en stjärna, 2. i fält av guld ett uppskjutande berg. Hjälmprydnad: En sammandragen fana mellan två standar.”

Se vidare sidan om släkten Baalack.

Våra förfäder Baalack

Min morfars farmor Sophie Klingberg (1832-1925) var född Baalack. Detta ovanliga namn har varit fantasieggande, och det berättas i familjen att Baalack ursprungligen var polsk adel. Detta stämmer nog inte, fast de gifte in sig i svensk adel, men Baalacks historia är intressant ändå.

Den förste Baalack i Sverige var Sofies farfarsfarfar Anders Fredrik Baalack, som kom från det då svenska Vor-Pommern i norra Tyskland. Han var född ca 1683 och blev officer i svenska regementen i Vor-Pommern under stora nordiska kriget (1700-1721); 1714 kom han till Sverige och blev kapten vid Älvsborgs regemente i Västergötland. Nästan alla hans söner och sonsöner blev också officerare eller underofficerare i Västergötland. Se vidare sidan Baalack.

Anders Fredrik Baalacks namnteckning 1744

Kungsladugården Vall och Kungsbäck

Vall (från öster) 2005
Vall

I slutet av 1800-talet ägdes Mackmyra bruk av Wilhelm Fogelmarck och hans hustru Emma född Elfbrink. Men de bodde bara sommartid på Mackmyra; större delen av året bodde de på herrgården Vall nära Gävle, som de dock inte ägde utan arrenderade av staten. Vall finns inte kvar i släkten och den delen av släktens historia kommer lätt i skymundan, men nu har jag samlat fakta om Vall från forntiden till idag, med tonvikt på Fogelmarcks tid, se sidan Vall.

Där står också om Kungsbäck, numera högskolans område, som också tillhörde släkten på 1800-talet.

Thoméegränd

Thomeegränd

När jag för en vecka sedan var i Östersund med många andra släktingar på Ragna Bergströms begravning råkade jag se att en av gatorna vid mitt hotell heter Thoméegränd. En kontroll visade att gatan är uppkallad efter Anders Jakob Thomée (1812-1874), som är ingift i min släkt. Han var gift med Josefine Göransson (1824-1869), dotter till Anders Petter Göransson (1789-1850) och Marie Elfstrand (1795-1851); Josefine var alltså syster till bland andra Sofie Göransson (1817-1860), gift med Wilhelm Elfbrink (1813-1870), och Göran Fredrik Göransson (1819-1900), grundare av Sandvikens järnverk (Sandvik), se Elfbrink, Elfstrand och Göransson.

Anders Jakob Thomée och hans fru samt fem av deras sju barn ligger begravda i Elfbrinkska gravkoret i Gävle (fyra av barnen dog små). Två av barnen ligger inte där. Det ena är Helene (1862-1943), som efter föräldrarnas död blev fosterbarn hos hennes kusin Emma Elfbrink (1842-1910) och hennes man Wilhelm Fogelmarck (1835-1893) på Vall (och Mackmyra) och som blev mor till bl.a. Märta Redlund (1888-1954), se Helene Thomée och Märta Redlund. Det andra barnet som inte ligger i gravkoret är Marie (1852-1934) som efter faderns död blev sällskapsdam hos Lina Elfbrink, f. Ekstedt (1821-1904), änka efter Wilhelm Elfbrink; Marie gifte sig 1892 med överste Robert Reuterskiöld (1838-1902), chef för Hälsinge regemente i Gävle.

Anders Jakob Thomée var född i Ramlösa i Skåna, och blev landssekreterare (dvs närmast under landshövdingen) i Östersund 1846-1856. Han gjorde bland annat en stor insats för att utveckla länets kommunikationer. En 4 meter hög minnessten restes över honom i Mörsil 1895. Han var en tid bruksägare (Åflohammar i Offerdal) och var som sådan riksdagsman i borgarståndet vid riksdagen 1856-1858.

Ångbåten Thomée, som sedan 1880 trafikerar Storsjön, är också uppkallad efter honom.

Thoméegränd har dessutom givit namnet åt en sång av popgruppen Vapnet från Östersund (2006), se deras video Thoméegränd.

Landssekreterare Anders Jakob Thomée
Landssekreterare Anders Jakob Thomée

Gävles första kvinnliga student

Anna Fogelmarck studentexamen 1885
Anna Fogelmarck studentexamen 1885

Min morfarsmor Anna Fogelmarck (senare gift Klingberg) var den första kvinnan från Gävle som tog studenten; hon gjorde det 1885 på Wallinska flickskolan i Stockholm, eftersom flickor inte fick gå på de vanliga, statliga, läroverken förrän 1927.

Vi gjorde i somras ett besök på Stockholms stadsarkiv och tog reda på mer om hennes studentexamen, se Anna Fogelmarcks studentexamen.

Men det finns en del obesvarade frågor, t.ex.:
Anna läste in det mesta hemma på Vall, med sin guvernant Hélène Pilo, men var elev på skolan i Stockholm från november 1884, alltså en och en halv termin. Varför började hon mitt i terminen? Var bodde hon i Stockholm? Ordnade skolan inackordering? Eller bodde hon hos sin farbror Emil Fogelmarck?

Mer om Axel Nordlander

Axel Nordlander på Lady Artist vid OS 1912.
Axel Nordlander på Lady Artist vid OS 1912.

Jag har tidigare skrivit om min morfars kusin Axel Nordlander (1879-1962) som vann guldmedalj i fälttävlan vid OS i Stockholm 1912. Nyligen fick jag en kopia på en artikel om honom i Beridna Högvakten, nr 2, 2016, där jag fick veta en del nytt om honom (även om inte alla detaljer är korrekta).

Axel var bland annat ballongflygare, och flög t.ex. med ballong över Östersjön till Ryssland 1910 (där han efter landningen först blev häktad eftersom han inte hade pass). Han var alltså en föregångare till min mammas kusiner som flyger ballong nu, 100 år senare.

Axel Nordlander var officer vid kavalleriet, men han var också fältflygare, och alltså en av pionjärerna inom svenskt militärflyg. Jag har också hittat ett nytt kort TV-inslag som visar bl.a. ett brev till fadern som han kastat ur planet i en rapporthylsa under en flygning till Kiruna ca 1916-1917.

Förutom detta, och ridsport där han tävlade både inom och utom Sverige, hade han andra intressen som bobsleigh och motorsport; hans intressen tycks alltså ha inte ha varit av de lugnare slagen och han var med om flera olyckor men tydligen utan allvarliga skador.

Dessa, och kanske andra, nöjen gjorde tyvärr också att Axel levde över sina tillgångar. Axel gick i konkurs och var en tid omyndigförklarad. Axels morfar Erland Theodor Klingberg suckar i ett brev 1911: ”Stackars Harald nog får han skörda frukterna af det uppfostringssystem han tillämpade på sina barn.” (Harald var Axels förmögne far Harald Nordlander (1853-1920).)

Läs mer på sidan Axel Nordlander.

Nobelpris

English version

Någon nobelpristagare finns inte i släkten. Men jag har i mittsläktarkiv en kopia av en nobelprisnominering där Winston Churchill föreslås få Nobelpriset i litteratur 1953, vilket han också fick. Nomineringen är skriven av Birger Nerman, som på kopian har skrivit ”Till Churchill-vännen Gerda Serrander från tillgivne förslagsställaren”. Gerda Serrander (1882-1965), född Lyman och änka efter Torsten Serrander (1875-1940), var min mormorsmor, och hon gav senare nomineringen till min pappa, som då studerade bl.a. litteratur och engelska.

Birger Nerman (1888-1971) var en gammal familjevän. Han var arkeolog och historiker, och vid den här tiden direktör för Historiska museet i Stockholm. Han hade två minst lika kända bröder, tvillingbrodern Einar (1888-1983) som var konstnär och Ture (1886-1969) som var journalist och politiker, och bl.a. satt i riksdagen som kommunist på 1930-talet och som socialdemokrat 1946-1953; Ture Nerman var under andra världskriget en av de ledande antinazisterna i Sverige, och gav 1939-1945 ut den antinazistiska tidningen Trots allt!. Familjerna hade känt varandra länge; mamma har en teckning som Einar Nerman gjorde till Gerdas dotter Sara när hon var 12 år (1921).

Birger Nermans nominering (som kan läsas här) talar översvallande om några av Churchills olika böcker, och nämner även hans politiska tal mm. Han säger också ”Att Churchill i handling betytt mera än någon annan i vår tid för att rädda mänskligheten från diktaturernas barbari och bevara Västerlandets rättsordning bör ju icke på något sätt kunna förringa hans rent litterära förtjänster.” Man kan ju misstänka att det informellt bidrog till nobelpriset att Churchill inte bara skrivit om andra världskriget utan också vunnit det.

Jag har i höst arbetat i Cambridge, och jag har då bott på och tillhört Churchill College. På Colleget, som grundades 1960 till Winston Churchills ära, finns även The Churchill Archives Centre, med brev och andra dokument från Winston Churchill, ca 3000 arkivkartonger med sammanlagt ca 1 miljon sidor dokument. Jag talade därför med arkivets föreståndare, och en dag tittade vi i arkivet och hittade då att Birger Nerman inte bara gav en kopia till Gerda; han skrev också 19 december 1953 till Winston Churchill (som var premiärminister och inte hade kunnat komma till prisutdelningen utan skickat sin fru) och berättade att det var han som nominerat, och bifogade en avskrift av nomineringen tillsammans med en översättning till engelska.1 Churchills sekreterare skickade brevet vidare till Churchill personligen, tillsammans med ett förslag till svar, som Churchill skickade på juldagen.

Alla nomineringar och diskussioner om Nobelprisen är hemliga i 50 år. Men Nobelstiftelsen offentliggör nu listor på äldre nomineringar på en webbsida. Där kan man se att 1953 inkom 34 nomineringar, på 25 olika personer, till litteraturpriset, och att Birger Nerman var den enda som nominerade Churchill det året.2 Så det var verkligen hans nominering som gav Churchill Nobelpriset. Man ser också att bland de andra nominerade, som Churchill alltså slog, fanns bl.a. Hemingway och Laxness (som fick priset de följande åren).

Släkten har som sagt ingen nobelpristagare. Men Gerda Serrander fick två barnbarnsbarn som nu är med och beslutar om nobelpris; jag i Kungl. Vetenskapsakademien (fysik, kemi och ekonomiprisen, fast jag deltar bara ibland) och min syssling Patrik Ernfors i Karolinska Institutets Nobelförsamling och Nobelkommitté (medicinpriset). Men vad vi diskuterar där får ni inte veta förrän om 50 år.


Noter:

  1. Nomineringen har samma text som Gerdas kopia, men radbrytningarna är lite olika, så Birger Nerman skrev av nomineringen flera gånger.
  2. Birger Nerman hade nominerat Winston Churchill sedan 1948, och de föregående åren hade även andra nominerat honom.

Mackmyra sulfits arkiv och Fogelmarck

Arkivcentrum Dalarna
Arkivcentrum Dalarna

Jag har i veckan tillsammans med Julie och mamma Ulla besökt Arkivcentrum Dalarna i Falun och studerat arkivet från Mackmyra Sulfit AB, som grundades 1889 av Wilhelm Fogelmarck och hans svåger Christian Lundeberg1. Sulfiten försvann från släkten efter Kreugerkraschen 1932, och köptes så småningom av Stora Kopparbergs Bergslags AB (senare Stora, nu Stora Enso) innan fabriken lades ned 1976; nu finns därför Sulfitens arkiv i Storas arkiv på Arkivcentrum i Falun. Det finns 202 hyllmeter i Sulfitens arkiv, så vi läste och kopierade bara ett urval handlingar, främst protokoll från bolagsstämmor och styrelsemöten, årsredovisningar samt aktieboken.
Mer om Mackmyra Sulfit kommer senare när vi hunnit studera materialet.

Tills dess kan ni studera en ny sida om släkten Fogelmarck, från dess ursprung på 1600-talet i Fågelås socken i Västergötland fram till Anna Fogelmarck (1867-1953), gift med Erland Theodor Klingberg (1866-1938).

Peter Fogelmarck (1766-1829)
Peter Fogelmarck (1766-1829), källarmästare och handlande i Västervik, stamfar för vår gren av släkten Fogelmarck

  1. Christian Lundeberg gjorde senare en ännu större insats när han blev statsminister 1905 och lyckades ordna en fredlig unionsupplösning med Norge; mer om detta en annan gång.

Om släkten