I dag är det 90 år sedan…

Carl Klingberg och Sara Serrander gifte sig i Valbo kyrka.

Vigseln mellan det unga paret, han 25 år och hon 22 år, stod i Valbo kyrka den 14 september 1930. Carl skriver i sina minnesanteckningar att han blev kär i Sara 1924, när han var 18 år, de bodde bägge i Gävle. De var unga och det dröjde innan de kunde gifta sig. Carl skulle först bl.a utbilda sig till lantbrukare och ödet föll sig så väl att han skulle kunna bli förvaltare på Strömsta Säteri åt sin pappa.

Vid vigseln åtföljdes de av sex par marskalkar och tärnor till musik av Mendelsohn, och Carls bror Wilhelm sjöng sin egna tonsättning av Dan Anderssons ”Till kärleken”. ”Sara var just så söt och rar som jag väntat”, skriver Carl.

Efter uttåg till ”Bröllopet på Ulfåsa” och middag hemma hos Saras föräldrar Torsten och Gerda Serrander, reste brudparet på en månadslång smekmånad till Franrike och Italien.

Sedan väntade hårt arbete, först på Strömsta och sedan på Mackmyra. Fyra barn fick de: Rolf, Ulla, Olof och Tage.

Sara och Carl Klingberg 1930

Pingst på Forsbacka på 1800-talet

I slutet av 1870-talet skriver lilla Anna Fogelmarck (f. 1867) entusiastiskt till sin pappa för att berätta om den pingst hon firat hos familjen Lundeberg på Forsbacka. Anna berättar i brevet om alla lekar hon lekt med olika släktingar som är med och firar helgen. För huset är nämligen fullt av barn och tonåringar, och andra vuxna släktingar, så det måste ha varit en härlig helg för ett barn. Hon gungar bock, kastar ringar och boll.

På Forsbacka i stora herrgården bor Annas moster Anna Lundeberg och med sin man Christian Lundeberg och sina fyra barn. Christian, bruksdisponent och senare statsminister, äger bruket tillsammans med Annas pappa Wilhelm.  I intilliggande lilla herrgården bor Christians föräldrar August och Maria Lundeberg, som bor i lilla herrgården.

I Bo G. Halls bok ”Perspektiv på Patron” om Christian Lundeberg kan man läsa om just alla dessa stora släktkalas som hölls vid större högtider. Det kunde vara så mycket som 40-50 personer där vid jul och påsk. Vid pingst kan man tänka sig att man var något färre, och ändå nämner Anna många i sitt brev.

På Forsbacka bodde, förutom Annas moster och morbror, förstås Annas kusiner Kristian (f. 1866), Gerdt (f. 1868), Elin (f. 1873) och Folke (f.1878), men det finns ytterligare två syskonpar på Forsbacka, som kommer att växa upp hos Lundebergs. Nils (f.1865) och Matilda (f. 1867) Steffansson, kusiner med Forsbackabarnen, och Hilma (f. 1850) och Arthur (f. 1860) Lundeberg, kusiner med Christian Lundeberg. Bägge syskonparen hade tidigt mist sina föräldrar.

Tillsammans med Anna på Forsbacka är hennes yngre syster Siri (f. 1868). Den äldre systern Sofi (f. 1864) verkar vara bortrest med pappan. I familjen bor också Helene Thomée (f. 1862), kusin med Annas mamma Emma, också hon föräldralös. Hon kommer att växa upp som fosterdotter hos Annas föräldrar.

Förutom de 11 barnen och tonåringarna (de flesta födda på 1860-talet), fanns ett stort antal vuxna med under helgen på Forsbacka. Annas mamma Emma Fogelmarck, förstås, men också Annas och hennes systrars guvernant Hélène Pilo. ”Tant Lina” Elfbrink, änka efter Annas morfar, säkerligen  med sin sällskapsdamen Mia Thomée, liksom Christians ogifta syster Julie Lundeberg. Kanske är Christina bror August Lundeberg med. En guvernant till barnen på Forsbacka, Maria Josefina Lundberg, torde nog varit där för att hålla reda på alla barnen.

Det nära umgänget mellan familjerna fortsatte till slutet av 1890-talet, då barnen blivit vuxna, men fram för allt då Lundeberg och Fogelmarcks löste ut varandra ekonomiskt och umgänget verkar ha blivit lite kyligare.

Olof Elfbrink och skolor

Olof Elfbrink gick nog aldrig i skola som barn, men som vuxen verkar han ha lagt stor vikt vid skolor och undervisning. Han såg till att många av hans syskonsöner kom till Gävle och gick i Elementarskolan där (se Olof Elfbrinks syskonsöner, I och Olof Elfbrinks syskonsöner, II); de bodde då säkert hemma hos Olof och hans familj.1

Olof gav också stora donationer till folkskolor för ”vanliga barn”. Tillsammans med grosshandlarkollegorna Per Ennes (1756–1829) och Per Elfstrand (1783–1845, Olofs svåger och kompanjon) donerade han 1821 pengar för upprättandet av den s.k. Ennes–Elfbrink–Elfstrandska skolan i Gävle, en folkskola för barn från arbetarklassen; dessutom utfäste han sig långt senare att skänka en tomt för ett skolhus, något som hans son Daniel infriade efter Olofs död. Per Ennes donerade 5000 riksdaler banco; Olof Elfbrink och Per Elfstrand 2500 riksdaler banco var.2 Skolan var en Lancasterskola, dvs den drevs med s.k. växelundervisning, där de duktigaste eleverna undervisade de övriga.3

Likaså donerade Olof 5000 riksdaler banco till en folkskola i hembyn Västanå i Älvkarleby 1824. Även detta var en Lancasterskola. Den startades på initiativ av brukspatron Carl Tottie (1784–1850) på Älvkarleö bruk, men pengarna kom alltså från Elfbrink. Den var från början avsedd för hela Älvkarleby socken.4

Ritning till nytt skolhus 1842 på den av Daniel Elfbrink donerade tomten
  1. Elementarskolan i Gävle hade startats 1797 av Grosshandlaren Peter Brändström och avsåg att ge eleverna undervisning i språk och handel. Den hade många blivande handelsmän bland sina elever, bland annat Anders Petter Göransson, som kom till Gävle för att gå i skolan, och sedan blev kvar som grosshandlare.
  2. 2500 rdr bco år 1821 motsvarar 2020 ca 370 000 kr mätt med konsumentprisindex, och ca 12 Mkr mätt med löneindex.
  3. Skolan blev kommunal 1841, vid en stor omorganisation av Gävles skolor. (Strax innan stadgan om allmän folkskola 1842.) Den var sedan en av tre folkskolor i Gävle (varav en flickskola); den kallades vanligen Lancasterskolan. Det nya skolhuset byggdes 1842.
  4. 5000 rdr bco år 1824 motsvarar 2020 ca 750 000 kr mätt med konsumentprisindex, och ca 24 Mkr mätt med löneindex.

Wilhelm Elfbrink död 150 år

Wilhelm Elfbrink (1813-1870)
Wilhelm Elfbrink (1813-1870)

För 150 år sedan, den 16 maj 1870 avled brukspatronen och riddaren av Vasaorden Wilhelm Elfbrink i Gävle, 57 år gammal.

Wilhelm Elfbrink var född 14/3 1813 och var son till grosshandlare Olof Elfbrink (1773-1835) och Ulla Elfstrand (1787-1844); han var själv grosshandlare, liksom storebror Daniel (1808-1846).

Wilhelm var i många år kompanjon med sin svåger Gustaf Luth (1800-1863); bland annat hade de ett stort rederi (som avvecklades på 1860-talet). Vidare ägde Wilhelm (efter broderns död) Mackmyra bruk, och han ägde tillsammans med Gustaf Luth Galtströms bruk i Medelpad. Wilhelm blev med tiden engagerad i olika industrier och andra företag i Gävle; han var bland annat en av stiftarna av Gävle-Dala Järnväg 1855, och satt i dess första styrelse; han var en av stiftarna av Korsnäs Sågverk AB (senare Korsnäs AB) 1855, och var dess verkställande direktör 1857-1869; han hade vid sin död nyss bildat Forsbacka Järnverk AB tillsammans med bl.a. svärsonen Christian Lundeberg och dennes far August Lundeberg; han var verkställande direktör i Gävle-Dala hypoteksförening; m.m.

Wilhelm hade även många kommunala och andra offentliga uppdrag i Gävle, bl.a. som vice ordförande i stadsfullmäktige och ordförande i handelssocieteten.

Wilhelm var gift 1837 med Sofie Göransson (1817-1860) och hade med henne tre barn:
Julia (1839-1918) gift med Oskar von Otter (1835-1905),
Emma (1842-1910) gift med Wilhelm Fogelmarck (1835-1893),
Anna (1844-1919) gift med Christian Lundeberg (1842-1911).
Wilhelm gifte om sig 1867 med Lina Ekstedt (1821-1904), som var förlovad med Wilhelms bror Daniel när han dog 1846.

Wilhelm Elfbrink var min morfars mormors far.

Nedan visas några av de många tidningsnotiser om dödsfallet som stod i tidningar runt om i landet.

Norrlands-Posten 1870-05-18
Aftonbladet 1870-05-19
Post- och Inrikes Tidningar 1870-05-19
Faluposten 1870-05-21
Nya Helsingen 1870-05-28

Hela släkten Elfbrink

Jag har nu skrivit en utförlig artikel om hela släkten Elfbrink, med alla grenar. Sammanlagt 65 sidor, inklusive appendix med bl.a. Olof Elfbrinks föräldrars härstamning, och sambanden med släkten Elfstrand. Artikeln finns här: Släkten Elfbrink.

Godbitarna har jag berättat om här den senaste tiden, under arbetets gång.

Jag räknar inte med att någon vill läsa artikeln från pärm till pärm; jag ser den snarare som en uppslagsbok för mig själv och andra, och för kommande släktforskare.

Elvebrink och Älvebrink

Namnet Elfbrink togs ca 1788 av Olof Elfbrink (1773-1835); det togs senare även av hans bröder Daniel (1763-1841), Jan (1768-1818), Per (1770-1851) och Nils (1782-1837). Namnet dog ut 1960, se Elida Elfbrink.

1942 tog fyra syskon i Valö utanför Östhammar namnet Älvebrink; två av dem ändrade senare stavningen till Elvebrink. De hade förfäder Elfbrink och tog namnet inspirerade av det; de var barnbarnsbarnbarn till Maria Cajsa Elfbrink (1800-1873) som var dotter till gästgivaren Daniel Elfbrink (1763-1841, bror till Olof), se Skärplinge gästgivargård.

De fyra syskonen är nu borta, men ett 20-tal barn, barnbarn och barnbarnsbarn med namnet Elvebrink eller Älvebrink lever idag, de flesta i trakten av Östhammar eller Uppsala.

Ett bråk med en polis 1855

En notis i Aftonbladet 21/12 1855 handlar om Daniel Elfbrink från Skärplinge (1831-1901), då 24 år och syssling till Emma Elfbrink gift Fogelmarck, se Gästgivarna Elfbrink i Skärplinge.

Daniel var i Stockholm 18/12 och hade ställt häst och släde tvärs över Drottninggatan och hindrade trafiken. När en poliskonstapeln Nyman sade till Daniel att åkdonet skulle köras undan, hade han blivit överfallen med hugg och slag. Daniel fasttogs och fördes till polisstationen där han sade sig vara bonden Erik Jakobsson från Börstil. Han fick lämna häst och släde som pant och släpptes.

När målet dagen därpå kom upp i poliskammaren kom inte Daniel tillbaka; istället kom bonden Erik Ersson från Lövsta och yrkade på att få tillbaka sina hästar; dessutom berättade han att Erik Jakobsson egentligen var Daniel Elfbrink från Skärplinge. (Erik Ersson var enligt en senare notis snarare bondeson, och var i Stockholm i sällskap med Daniel.)

Rättegång följde, och drog ut på tiden; en notis i Aftonbladet 27/8 1856 berättar att Daniel och hans vittnen för tredje gången varit på förhör i rådhusrätten i Stockholm. (Med 29 mils resa fram och tillbaka varje gång, framhålls det.) Rättegången fortsatte senare, och tyvärr vet jag inte slutresultatet.

Elfbrink som inte är släkt?

Jag trodde länge att alla som hetat Elfbrink var från samma släkt, men det verkar inte riktigt stämma. Jag har funnit ca 50 personer Elfbrink som härstammar från Olof Elfbrink och hans bröder (inklusive ingifta fruar). Men vid sökningar på Internet, i olika databaser och i tidningsarkiv, har jag hittat ytterligare några Elfbrink som inte hör dit.

Utomlands har jag bara hittat 3 Elfbrink: Peter Elfbrink död 1886 i Detroit, Daniel Elfbrink död 1844 i Texas och Eric Elfbrink död 1843 i London. Det är troligt, men inte säkert, att alla eller några av dem är söner till Olof Elfbrinks bror Per (1770-1851); se Olof Elfbrinks syskonsöner, II.

I Sverige har jag funnit syskonen Ingrid Elfbrink (1775-1860), Lena Elfbrink (1777-1862) och Anders Elfbrink (1783-1839). Ingrid var gift med en hammarsmed i Söderfors. Lena var piga i Gävle och gifte sig med en torpare på ett torp under Vall i Valbo; senare flyttade de till Bro socken och Västra Ryds socken (sydvästra Uppland) där mannen var arrendator. Anders var fiskare i Gävle.

Att de tre var syskon står i Anders bouppteckning; Anders var gift men hade inga barn. Men det tog mig lång tid innan jag lyckades finna syskonens härkomst, och var de bodde som barn. Det visade sig till slut att de var styvkusiner till Olof Elfbrink och hans bröder, med följande lite trassliga familjeförhållanden (sådant är inte unikt för idag):

Ingrid, Lena och Anders var födda i Hårsta i Älvkarleby sn (i nuvarande Skutskär); barn till Lars Andersson och Margareta Andersdotter som flyttat dit från Tierp. 1784 dör Margareta i barnsäng, och Lars står ensam med 5 småbarn. Lars gifter året därpå om sig med Lena Jansdotter, som är moster till Olof Elfbrink. (Därav styvkusiner.) Lars och Lena får två barn. Sedan dör Lars 1791. Hans föräldralösa barn flyttar (skickas?) till en farbror i Tierp. Änkan Lena flyttar också med sin son (dottern dog späd).

Gården i Hårsta övertas av ett nytt par, Anders Andersson och Anna Persdotter som flyttar dit med 4 barn från Tegelsmora sn. 1796 dör Anna Persdotter, och Anders blir änkling med sina 4 barn. Efter drygt ett år gifter han om sig med Lena Jansdotter, som alltså flyttar tillbaka till Hårsta och för andra gången blir styvmor åt en kull barn där. Slutligen får Anders och Lena ett barn.

Av alla dessa barn med fyra olika kombinationer föräldrar tycks bara de tre nämnda i första kullen ha tagit namnet Elfbrink som vuxna. Gissningsvis var de inspirerade av sina styvkusiner, vare sig de kände dem eller inte.

Förutom dessa har jag hittat en annan Anders Elfbrink (1814-1868) som var född Nilsson i Tierp sn, där han också bodde större delen av livet även om han var några år i Älvkarleby och Gävle (som dräng). Han var gift men barnlös. Jag känner inte till något samband med någon annan Elfbrink.

Slutligen förekommer en sjöman Lars Elfbrink i Gävles husförhörslängd 1795 och 1801; han sägs vara född i Älvkarleby 1779. Lars är gissningsvis den Lars Ersson som föddes 14/2 1779 i Västanå (samma by som Olof Elfbrink), son till pråmkarlen Erik Larsson och utan känd släktskap med andra Elfbrink. Denna Lars bodde i Gävle ungefär 1794-1802, sedan återvänder han hem; han rekryteras 1808 till lantvärnet under finska kriget och dör 1/2 1809 av ”fältsjuka”. Han kallas vid sin död Lars Ersson Westling, men jag tror ändå det är rätt Lars, som i så fall tycks ha gillat att ta nya efternamn.

Jag har i tidningar, både i USA och Sverige, även hittat några annars okända Elfbrink – men de var tryckfel och hette vid kontroll egentligen något annat. Även i kyrkoböckerna i Gävle förekommer en ”falsk” Elfbrink, som egentligen hette Lena Stina Öbrink (1816-1900, född i Älvkarleby), gift med Karl Fredrik Elfström. Ca 1881, vid en av många flyttar inom Gävle, skrivs hennes efternamn som Elfbrink, säkert av misstag, och detta hänger kvar tills hon dör. (Antagligtvis visste hon inte själv om detta misstag.)

Olof Elfbrinks syskonsöner, II

(Del I finns här)

Olof Elfbrinks bror Per Danielsson Elfbrink (1770-1851) hade sju barn som blev vuxna. De fyra döttrarna verkar ha haft normala liv och de blev alla gifta: tre med bönder i Västanå eller Östanå (på andra sidan Dalälven), och en med en handelsman i Gävle. De tre sönerna hade ovanligare livsöden, och två av dem trasslade till det ordentligt.

Alla tre sönerna gick i skola som barn, antagligvis i Elementarskolan i Gävle liksom flera kusiner (se del I) och antagligtvis bodde de då hos farbror Olof Elfbrink. Alla tre blir sedan kvar i Gävle ett tag, varefter de (olika år) flyttar till Stockholm, för att på 1830-talet allihop försvinna ur kyrkoböckerna; troligen har de alla lämnat landet.

Äldste sonen Daniel Elfbrink (Persson) (1795-1844?) bor efter skolan kvar några år hos Olof Elfbrink som ”betjänt”, och arbetar då säkert i hans firma Daniel Elfstrand & Co. Daniel flyttar till en egen gård, och han gifter sig. 1822 är Daniel handelsbetjänt hos handelsmannen Carl Petter Bruun; det är oklart om han sedan startar egen firma. 1830 arrenderar Daniel Nynäs gård, strax norr om Gävle stad.1 Daniel flyttar dit, och hustrun dör där 1832, barnlös.
Daniel har då stora ekonomiska problem; han hade stora skulder och kunde tydligen inte betala dem, så att redan före hustruns död utmätning begärdes i minst fyra fall.2 Daniel höll sig undan i Stockholm, men det blev exekutiva auktioner på Daniels fastigheter mm. Daniel flyttar till sin bror Erik i Stockholm, men även där görs konkursansökan, och 1834 försätts Daniel i konkurs. Sedan är det oklart vad som händer. Ett tag sitter Daniel i bysättningshäkte för sina skulder. 3
Det verkar troligt att Daniel smet utomlands. Det är mycket möjligt att han är den Daniel Elfbrink som blev nybyggare i Texas 1839,4 och dog där 1844, men bevis saknas.

Brodern Erik (1804-1843?) flyttar till Stockholm redan 1822, där han efter några år som bodbetjänt blir kryddkramhandlare med egen kryddbod, först på Österlånggatan och sedan vid Hötorget. Han gifter sig och får två barn. Men han får också stora skulder, och 1833 rymmer han utomlands och lämnar både skulder och familj bakom sig.5 6 Vad Erik gjorde sen är okänt, men han är säkert den tjänare ”John Hamlet alias Eric Elfbrink” som dör i London 1843.

Den tredje brodern Per (1810-1886?) flyttar till Stockholm 1828 och blir bodbetjänt. Han flyttar senare ihop med sin bror Erik, och jobbar antagligtvis i hans kryddbod.
Det verkar troligt att Per är den ”P J Elfbrink” som 1833 får pass för att resa till ”Amerika över Stockholm”. Det verkar också troligt att Per är den Peter Elfbrink, född i Sverige ca 1810, som på 1830-talet kom till Michigan och blev bonde utanför Detroit; han dog där 1886. Peter Elfbrink gifte sig med Harriett Cushman (1822-1901) och fick 3 barn; sönerna dog unga och namnet Elfbrink fördes inte vidare, men dottern gifte sig och fick barn, och har gissningsvis levande ättlingar i USA idag.


Noter:

  1. Mangårdsbyggnaden finns kvar; nu Gavlegränd 2 i Gävle.
  2. Bland fordringsägarna fanns Daniels svåger Gustaf Segerholm gift med systern Brita, Daniels tidigare arbetsgivare Bruun, ägaren till Nynäs som inte hade fått arrende och, efter hustruns död, hennes far och bror. Så Daniel trasslade till det även med närstående.
  3. En förfalskare Carl Johan Jacobsson, som erkände att han lämnat en förfalskad revers, uppgav att ”han låtit skriva densamma på Gäldstufwan av der bysatte förre Kryddkramhandelsbetjenten Daniel Elfbrink”; Daniel nekade, och jag vet inte om detta någonsin utreddes.
  4. Texas var 1836-1844 en självständig stat.
  5. Även Erik försätts i konkurs, men har då redan försvunnit.
  6. Eriks yngsta dotter föds ungefär när fadern försvinner och dör två månader senare. Den äldre dottern är utvecklingsstörd (”ofärdig, idiot”) och bor med mamman tills båda dör i maj 1871. Enligt uppgift i hans frus dödboksnotering hörde Erik aldrig av sig.

Om släkten