”Jag tycker allt, att du borde bestämma dig för, att hvarje dag läsa minst 2 timmar för dig själf. Börjar du, att allt emellanåt alldeles slinka öfver en dag, så blir det nog lätt bra slarf med hela läsningen på studiekammaren, hvarpå examen dock till större delen tycks vara baserad.” (30/10 1914)
I brev från 1914 skriver mamma Anna Klingberg till sin äldste son Axel Klingberg, nyss fylld 18 år, och förmanar honom. Det är hennes äldsta barn, som nyss flyttat hemifrån till Uppsala, där han skall bo hos sin farmor Sophie Klingberg, och läsa historia och latin vid univeristetet.
Det är klart att hon är litet ”hönsmammig”! Det är inte bara hennes första barn att lämnat hemmet, utan också familjens förste som läser vid universitetet. Det är en ny och okänd miljö för henne!
Hon gör vad hon kan för att han inte skall komma allt för långt bort ifrån familjens trygga vrå. Hon berättar utförligt i brev, som hon skriver varje söndag, eller oftare, om allt hennes familj gör under veckan, vilka de träffar och umgås med och vad Axels syskon kan ha haft för sig. Naturligtvis undrar hon om hans tvätt – skall hon skicka tillbaka den – och om han har lakan och handdukar så att det räcker.
Hon vill också att Axel i detalj skall skriva hem och berätta om olika tillställningar han varit på : Hur var studentbalen arrangerad? Hade han någon dam på dansen? Hon vill ha hans schema, så att hon i tanken kan följa hans dagar.
Förmaningarna är sällan så direkta som den ovan i citatet. De är oftast mer inlindade: det är vackert väder i Falun, kanske har han varit ute på en promenad ? Anna har själv varit i kyrkan, kanske Axel också varit det? Själv har hon haft många på visit, har Axel kanske hunnit besöka familjebekanta i Uppsala ännu?
Intressant nog för modern tid, är det faktum att Axel skall få en egen telefon installerad i sitt rum hos farmor. Anna påpekar i brev, att Axel inte ringer hem ofta nog, hon vill att han skall ringa hem var tredje dag!!
Sverige fick sin första telefon 1877 och redan tio år senare var Stockholm världens telefontätaste stad! 1915, precis när Axel skall få sin egen telefon, fick telefonaparaterna sin fingerskiva, och man kunde själv ringa upp utan att gå genom en telefonist.
Nå, hur gick det då för Axel? Han verkar ha klarat av sina studier i Uppsala utmärkt! Han lämnar Uppsala sommaren 1915 för militärtjänst och börjar sedan läsa till civilingenjör på KTH i Stockholm. Och mamma Anna får snart vänja sig, då alla hennes barn inom några år lämnar hemmet för studier på annan ort!
