Norrlands-Posten


Norrlands-Posten var en tidning i Gävle som under 60 år, 1880-1841, ägdes och drevs av familjen Serrander.1

Norrlands-Postens första förstasida, 4/7 1837
Norrlands-Postens första förstasida, 4/7 1837

Norrlands-Posten startades 1837 av Anders Petter Landin (1811-1881) som en liberal tidning, liksom flera andra tidningar runt om i landet inspirerad av Aftonbladet i Stockholm som startats av
Lars Johan Hierta 1830. Anders Petter Landin var energisk och hetlevrad, och kritiserade gärna både missförhållanden och enskilda myndighetspersoner, till skillnad från konkurrenten, den konservativa Gefleborgs läns Tidning. Norrlands Posten blev också indragen av myndigheterna några gånger, innan indragningsmakten avskaffades 1844, men kom (liksom Aftonbladet m.fl. tidningar) varje gång ut igen med lätt förändrat namn och en bulvan som ansvarig utgivare.
Anders Petter Landin startade samtidigt med tidningen även ett tryckeri, och något senare bokförlag och bokhandel; han startade också tidningar i flera andra städer i Norrland.
Han grundade även 1848 Gadöborgs pappersbruk på Öhn nära Mackmyra herrgård.2
Anders Petter Landin var Norrlands-Postens ägare och redaktör under 32 år, och redigerade ensam tidningen, men när Gävle brann 1869 förstördes tryckeriet, även om tryckpressen räddades.3 Tidningen kunde utkomma igen efter två veckor, men några månader senare lämnade A. P. Landin både tidningen och Gävle.

Under 1870-talet hade Norrlands-Posten en nedgångsperiod med flera olika ägare och redaktörer, och flera schismer emellan dem. Slutligen gick den nedgångna tidningen i konkurs.

1880 köptes konkursboet, både tryckeri och tidning, av Otto Serrander (1848-1897) för 15.000 kronor.4 Otto Serrander kom från Örebro där han arbetat på Nerikes Allehanda; han blev nu både ägare och chefredaktör. Han var en skicklig tidningsekonom och företagsledare och fick tidningen på fötter. Hans ambition var att göra tidningen till länets bästa nyhetstidning, och han kunde själv ge sig ut på reportage då det gällde något viktigt. T.ex. införde han nymodigheten att i tidningen, som kom ut på eftermiddagen, införa notiser och referat av vad som hänt samma förmiddag. Däremot var han föga intresserad av politik, skrev inte ledare och engagerade sig inte i politiska tvistefrågor. Otto Serrander var också i övrigt en fridsam man som höll sig väl med både andra tidningar och myndigheter.

1884 startades också Norrlands-Postens Veckoblad, som under många år hade den största postupplagan av norrländska tidningar.

Under 1883-1890 anställdes Adolf Hallgren som chefredaktör, medan Otto Serrander verkade i Stockholm där han först anlade en telegrambyrå och sedan var anställd på Aftonbladet som kombinerad ekonomidirektör och redaktionssekreterare samt ansvarig utgivare. 1885-1887 arbetade även Ottos bror Elof Serrander (1849-1912) på Norrlands-Posten. Otto Serrander återkom som chefredaktör från 1890 till sin död 1897.
Otto-Torsten-Ernst
Norrlandsposten och Serranders tryckeri5 fortsatte därefter att ägas och drivas av Otto Serranders änka Jenny Serrander, f. Lindquist (1853-1940) och deras sju barn; minst tre av barnen arbetade på tidningen i många år:
Ernst Serrander (1883-1841) arbetade där 1901-1907 och 1909-1941, bl.a. som redaktionssekreterare 1909-1916 och chefredaktör och ansvarig utgivare 1916-1941.6
Torsten Serrander (1875-1840) var ekonomichef 1897-19347. 8
Margareta (Maggie) Serrander (1880-1969) var kontorschef. 9
Dessutom arbetade Ernsts son Stig Serrander (1912-1978) på tidningen 1932-1938, och svärsonen Nils Delin (1877-1944), gift med Elna, f. Serrander (1877-1956), var styrelseordförande en tid.
Norrlands-Posten fortsatte att vara endast svagt politisk, med en moderat-liberal tendens.

Norrlands-Posten utkom från början 2 dagar i veckan, och från 1858 oftast 3 dagar i veckan, men utgivningstakten varierade lite under åren. Från december 1897 kom tidningen ut dagligen.10 Upplagan varierade under åren; 1917 var upplagan 8.200.

I april 1941 slogs Norrlands-Posten ihop med Gefle-Posten. Det verkar som om snarast Gefle-Posten köpte Norrlands-Posten, och redaktion och tryckeri flyttade till Gefle-Postens lokaler. Å andra sidan fick den sammanslagna tidningen heta Norrlands-Posten (åtminstone i början med Gefle-Posten som underrubrik, men det brydde sig kanske ingen om). Ernst Serrander blev redaktionschef och ansvarig utgivare, men avled redan i augusti samma år. Stig Serrander kom tillbaka till tidningen som nattredaktör 1953.
Den sammanslagna tidningen fortsatte Gefle-Postens politiska högerlinje, och Norrlands-Posten drevs de sista åren av högerpartiet.

Norrlands-Posten lades ned 1956.

(Norrlands-Posten återupplivades som en söndagstidning på 1980-talet, men detta varade bara tre år.)

ADRESSER

1838-1869 (Gävle brand) låg Norrlands-Postens tryckeri och redaktion i Nordgrenska gården vid Stapeltorget.
Efter branden 1869 fick tidningen lokaler först i en vedbod hos en trädgårdsmästare i staden, sedan i en gård vid S Trädgårdsgatan nära fängelset.
1885, några år efter att Otto Serrander köpt tidningen, fick den nya lokaler på Drottninggatan 33, i hörnet mot N. Hattmakargatan.
1921 flyttade Norrlands-Posten till N. Centralgatan 11, i hörnet mot Ruddammsgatan.
När Norrlands-Posten 1941 sammanslogs med Gefle-Posten flyttades utgivningen till Gefle-Postens lokaler på Nygatan 33.

Norrlandspostens redaktion och tryckeri
Norrlandspostens redaktion och tryckeri vid Drottninggatan (okänt år)

ANDRA GÄVLETIDNINGAR.

Redan 1765 utkom Gävles första tidning, Handels Tidning för Gävle, som dock bara levde ett år.

1783 startades nästa tidning, Gefle Veckoblad, som under lite varierande namn utkom till 1847; sedan 1835 hette den Gefleborgs läns Tidning. Den efterträddes av Gefle 1847-1859 och Gefleborgs läns Tidning 1859-1864. 1864 startades istället Gefle-Posten, som länge var Norrlands-Postens viktigaste konkurrent. Gefle-Posten sade sig länge, liksom Norrlands-Posten, vara politiskt obunden. Den hade dock en allmänt konservativ inställning och blev på 1900-talet ett högerorgan. Som sagts ovan slogs den 1941 ihop med Norrlands-Posten, och lades ned 1956.

Gefle Dagblad startade 1895 som frisinnad och mer en mer aktiv politisk linje än de äldre (och konservativare) konkurrenterna; dess program var ”frihandelsvänligt, nykterhetsvänligt, freds- och rösträttsvänligt, frisinnat och reformvänligt”. Den var redan från starten daglig, och utkommer fortfarande som en av Gävles två tidningar.

Arbetarbladet, den andra nu existerande Gävletidningen, startade 1901 som en socialdemokratisk månadstidning Gefle Arbetareblad men bytte 1902 namn till Arbetarbladet och kom ut en gång i veckan, vilket redan i december ökades till tre dagar i veckan och 1905 blev även Arbetarbladet daglig.

(På 1800-talet förekom också flera andra kortlivade tidningar.)


Tre hela tidningar (4 sidor var) som exempel. (Klicka på sidorna för att se dem större.)

Norrlands-Posten 23/11 1857 (ägare och redaktör P A Landin):

Norrlandsposten 4/10 1895 (ägare och redaktör Otto Serrander): (OBS notisen sid 3)

Norrlandsposten 31/12 1903 (ägare Otto Serranders arvingar):


Diverse dokument och artiklar (klicka på länkarna):

Norrlandsposten nr 1 1837 (nytryck 1927)

Otto Serranders anbud 1880 (kladd)

Köpekontrakt på Norrlands-Posten 1880

Köpekontrakt på tidningen Gestrikland 1880

Strejkvarsel storstrejken 1909

Sveriges periodiska litteratur (1895-1902): Norrlandsposten

Serranders tryckeri, anmälan till handelsregistret 1904

Norrlandsposten, Gefle. Sveriges handel och industri, 1906

Norrlandsposten, Gefle. Annonsvärlden 1917

Norrlandsposten har i juli fyllt nittio år. Pressens Tidning, 15 augusti 1927

Hundraårsjubileum i Gävle. Pressens Tidning 15/7 1937.

Norrlands äldsta tidning. SvD 30/12 1953


Övriga källor:

Gudmar Hasselberg, Press och Litteratörer. Ur Gävle stads historia, Gävle 1946, sid 683-718.

Svenskt biografiskt lexikon: Anders Petter Landin

Norrlands-Posten, Gefle Dagblad.


Noter:

  1. Stavningen av tidningens namn har varierat, även Norrlandsposten har använts.
  2. Pappersbruket, som fått namn efter den medeltida färstningen Gadöborg på Öhns östspets, var främst ett linnelumpspappersbruk. Det gick i konkurs 1867 och fick ny ägare, men lades ned 1870. Mackmyra Sulfit startades 19 år senare på samma plats.
  3. Enligt en uppgift kunde tryckpressen räddas. Enligt en annan hade Landin en gammal press i reserv i ett magasin.
  4. Otto Serrander köpte även tidningarna Roslagen och Bollnäs Tidning som givits ut av samme ägare, samt tidningen Gestrikland i Gävle som utkommit sedan 1877; dessa lades ned och gick upp i Norrlands-Posten.
  5. Namnet ändrades någon gång (mellan 1912 och 1939) till Norrlandspostens tryckeri.
  6. Chefredaktörer före Ernst Serrander var Valter Bratt 1897-1900 och Gustaf Eriksson 1900-1916.
  7. Eller 1936, källorna är motstridiga.
  8. Torsten var också ansvarig utgivare i två månader efter faderns död.
  9. Oklart hur länge, men åtminstone från 1912 och till 1940. Troligen slutade Maggie vid sammanslagningen 1941, eftersom hon står utan titel i Svenska Släktkalendern 1943. Maggie fick vid 100-årsjubileet 1937 av landshövdingen medalj i guld för lång och trogen tjänst. Ernst fick samtidigt Vasaorden.
  10. Dvs alla dagar utom söndagar och andra helgdagar. För detaljer om utgivningen under 1800-talet, se Sveriges periodiska litteratur (1895-1902): Norrlandsposten.

Om släkten