Helgon

Bland mina medeltida förfäder finns flera helgon, däribland de tre nordiska ländernas nationalhelgon S:t Erik, S:t Olof och S:t Knut. Här visas härstamningar från de sju katolska och två ortodoxa helgon jag känner till bland mina förfäder. (Däremot hör inte heliga Birgitta till mina anor.1)
Härledningarna visas bara de första generationerna, till personer som finns på andra sidor; följ länkarna för fortsättningen. (I de flesta eller alla fall finns alternativa härledningar som inte visas.)

  1. Erik den helige (Sankt Erik)

    Erik den helige (Erik Jedvardsson) var kung i Sverige ca 1156-1160.2 Enligt legenden dödades Erik den 18 maj 11603 när han kom ut från mässan i kyrkan i Östra Aros (nuvarande Uppsala). Erik fick veta under gudstjänsten att en fiendestyrka ledd av den danske prinsen Magnus Henriksson närmade sig, men Erik satt lugnt kvar tills mässan var slut. Utanför blev han och hans få män snabbt övermannade. Eriks huvud höggs av och där det föll sprang en källa plötsligt fram.4 En fattig blind änka fick synen tillbaka när hon rörde vid den döde kungen. Många andra mirakel lär ha skett.

    Erik dyrkades snart som helgon.5 Kvarlevorna skrinlades i domkyrkan i Gamla Uppsala; de flyttades 1273 till den nya (nuvarande) domkyrkan i Uppsala.6 Relikerna fick bli kvar i domkyrkan efter reformationen, då all helgondyrkan avskaffades; visserligen lät Johan III smälta ned skrinet när han hade ont om pengar, men senare lät han tillverka ett nytt skrin i förgyllt silver, vilket fortfarande står i Uppsala domkyrka.
    Erik har aldrig blivit kanoniserad av påven, utan räknas som ett lokalt helgon. Erik är Sveriges nationalhelgon och skyddshelgon för Stockholm, samt ett av Uppsala domkyrkas tre skyddshelgon.
    Eriks festdag är 18 maj (hans dödsdag). I Sverige (och Finland) är dagen naturligtvis namnsdag för Erik. Dessutom firades förr 24 januari som Eriks translation, dvs flyttningen av relikerna 1273. Sedan 1901 har istället Erika namnsdag 24/1.

    1. Erik den helige (död 1160), kung av Sverige, helgon; g.m. Kristina
    2. Knut Eriksson (död 1195-96), kung av Sverige; g.m. Cecilia(?)
    3. Erik Knutsson (död 1216), kung av Sverige; g.m. Rikissa (död 1220; dotter till Valdemar den store, kung av Danmark)
    4. Ingeborg Eriksdotter (död 1254); g.m. Birger Jarl [Folkungaätten] (död 1266), jarl, riksföreståndare
      (+ ytterligare 24 generationer)

     

  2. Olof den helige (Sankt Olof)

    Olof (Olav) Haraldsson (995-1030) var son till småkungen Harald Grenske (död ca 995) i Vestfold. Han deltog som ung i vikingatåg i England, Frankrike och Östersjön (med anfall mot städer vid Mälaren). Olof uppges ha blivit döpt i Rouen, och sedan blivit ivrig att sprida kristendomen i Norge. Efter återkomsten till Norge 1015 lyckades han bli kung. Han gav riket lugn och stabilitet, och han lät bygga kyrkor och kristnade folket (med eller utan tvång). Efter ett uppror, stött av Knut den store i England och Danmark, avsattes Olof som flydde till Sverige. Han kom tillbaka 1030 och försökte återfå makten, men besegrades och dödades i slaget vid Stiklestad 29/7 1030. Mirakler skedde och Olof dyrkades snart som helgon; han var mycket populär i hela Norden och även i England.
    Olof är Norges nationalhelgon. Han är också ett av Uppsala domkyrkas tre skyddshelgon.
    Festdag 29 juli (hans dödsdag). I Sverige är dagen namnsdag för Olof.

    1. Olof den helige (död 1030), kung av Norge, helgon; g.m. Astrid Olofsdotter
    2. Ulfhild Olofsdotter (död 1071); g.m. Otto (död 1072), hertig av Sachsen
    3. Magnus (död 1106), hertig av Sachsen; g.m. Sofia av Ungern (död 1095; dotter till kung Béla I av Ungern)
    4. Eilike av Sachsen (död 1143); g.m. Otto den rike (död 1123), greve av Ballenstedt
      (+ ytterligare 27 generationer)

     

  3. Knut den helige (Sankt Knut)

    Knut den helige var kung av Danmark 1080-1086.7 Han försökte bland annat två gånger att invadera England, vilket dock misslyckades. Knut gynnade kyrkan och prästerskapet och byggde kyrkor. Däremot var han hård och hänsynslös mot både stormän och vanliga undersåtar. Detta ledde till ett uppror som slutade med att Knut dödades vid altaret i S:t Albani kyrka i Odense, dit han flytt.8 Knut efterträddes av (halv)brodern Olof Hunger (död 1095), och därefter av (halv)brodern Erik Ejegod (död 1103); den senare verkade energiskt för Knuts helgonförklaring, vilket lyckades. Knut förklarades också som en martyr.
    Knut kanoniserades av påven 1100 (eller 1101). Han är Danmarks nationalhelgon.
    Knuts festdag var ursprungligen 10 juli (hans dödsdag), men har av katolska kyrkan senare flyttats till 19 januari (firas nu bara i Norden och norra Tyskland). I Sverige har Knut nog aldrig uppmärksammats mycket, och i den mån han uppmärksammats under senare (protestantisk) tid har han nog kombinerats med Knut Lavard till 13 januari (se nedan); i svenska almanackor har Knut namnsdag 13/1 sedan 1600-talet.9

    1. Knut den helige (död 1086), kung av Danmark, helgon ca 1100
      (+ 28 generationer)

  4. Knut Lavard

    Knut Lavard (1096-1131) föddes som son till kung Erik Ejegod (död 1103), men eftersom han bara var ett barn när fadern dog gick kronan då till Eriks (halv)bror Nils (död 1134). Knut utnämndes till hertig av Schleswig 1115, och han styrde sedan detta oroliga gränsland. Knut besegrade de fientliga obotriterna (venderna) på andra sidan gränsen, vilket ledde till att Knut 1129 av den tyske kungen (senare kejsaren) Lothar III blev utnämnd till kung över obotriterna. Knut fick tillnamnet Lavard, från engelska (fornengelska hlaford, nu lord.) Knuts framgångar oroade dock hans kusin Magnus Nilsson, kungens son, som såg Knut som en rival om att bli nästa kung, vilket ledde till att Magnus mördade Knut 7/1 1131.10
    Knut gynnade kyrkan och var givmild mot fattiga. Dessutom verkade sonen Valdemar den store (född postumt 1131-1181), sedan han blev kung 1157, framgångsrikt för att Knut skulle helgonförklaras.
    Knut kanoniserades 1169. Han är skyddshelgon för Danmark och Själland.
    Knut Lavards festdag är egentligen 7 januari (hans dödsdag). Dessutom firas hans translation (skrinläggning) 25 juni. I Sverige flyttades datumet av oklar anledning i slutet av 1600-talet till 13 januari, ”Tjugondag Knut”, som sedan dess markerat julens avslutning.11 12

    1. Knut Lavard (1096-1131), hertig av Schleswig, kung över obotriterna, helgon.
      (+ 28 generationer)

  5. Karl den store

    Karl den store var kung i frankerriket och kejsare, se sidan Karl den store. Han var onekligen mycket betydande, men tyvärr har jag inte lyckats få fram vilka meriter som gjort honom till helgon.
    Karl kanoniserades 1165. Karl är skyddshelgon för lärdom och för universitetet i Paris, för lärare, handelsmäklare och tennstöpare.
    Festdag 28 januari (hans dödsdag); detta är i Sverige namnsdag för Karl.13

    1. Karl den store (747?-814), kung av Frankerriket, kejsare, helgon; g.m. Hildegard (758-783)
      (+ 39 generationer)

     

  6. Arnulf

    Arnulf (ca 580 – ca 640) var en mäktig adelsman vid kung Theodebert II:s hov i Austrasien. Han blev 614 biskop av Metz. Ca 629 drog han sig tillbaka som eremit i klostret Remiremont i bergen Vogeserna, där han dog ca 640.
    Festdag 18 juli (troligen hans dödsdag).14
    Arnulf är skyddshelgon för ölbryggare;15, för Metz, och för att hitta borttappade saker.

    1. Arnulf (död 640), biskop av Metz; gift med Doda(?)
    2. Ansegisel (mördad ca 662); gift med Begga (död ca 700) senare abbedissa16
    3. Pippin II av Herstal (död 714), major domus i Austrasien; gift(?) med Alpais
    4. Karl Martell (ca 690-741), major domus i Austrasien, Neustrien och Burgund (=hela frankerriket); gift med Rotrude (död 725)
    5. Pippin den lille (ca 715-768), major domus, utropade sig till kung 751; gift med Bertrada (död 783)
    6. Karl den store (747?-814), kung av Frankerriket, kejsare, helgon; g.m. Hildegard (758-783)
      (+ 39 generationer)

  7. Leopold den helige (Leopold III av Österrike)

    Leopold blev hertig av Österrike 1095 efter sin far, och styrde sedan landet i 40 år. Han var känd för fromhet och för att ta hand om sitt folk. Leopold grundade åtskilliga kyrkor och kloster, bland annat klostret i Klosterneuburg (nära Wien) där han är begravd.
    Leopold kanoniserades 6/1 1485.17 Han är sedan 1663 Österrikes skyddshelgon.
    Festdag 15 november (hans dödsdag); detta är i Sverige namnsdag för Leopold. Det är ingen officiell helgdag i Österrike, men bl.a. skolor i Wien är stängda.18

    1. Leopold III den helige (död 1136), markgreve av Österrike, helgon; g.m. Agnes av Tyskland (död 1143; dotter till Henrik IV, kung i Tyskland, kejsare)
    2. Henrik (död 1177), hertig av Österrike; g.m. Theodora Komnene (död 1184-85, sondotter till Johannes II, kejsare i Bysantinska riket (Östrom))
    3. Leopold V (1157-1194), hertig av Österrike; g.m. Ilona av Ungern (död 1199; dotter till Géza II, kung av Ungern)
    4. Leopold VI (död 1230) hertig av Österrike; g.m. Theodora (död 1246)
    5. Agnes av Österrike (1206-1226); g.m. Albrecht I (död 1260), hertig av Sachsen
      (+ ytterligare 24 generationer)


  8. Ortodoxa helgon:

  9. Vladimir den helige

    Vladimir I (död 1015) var storfurste av Kiev, och utvidgade sitt stora rike med framgångsrika krig. Han var hedning, liksom större delen av befolkningen, men beslöt sig för att införa en enhetlig religion för att bättre hålla ihop riket. Det sägs att han skickade ut ombud för att se vilken religion som skulle vara bäst, varefter Vladimir valde den ortodoxa kristendomen.19 20 Vladimir lät döpa sig 988 och införde kristendomen (i ortodox form) som statsreligion; han försökte (med växlande framgång) tvinga sina undersåtar att bli kristna. Han upphörde också med sitt tidigare våldsamma liv, och försköt sina konkubiner.21
    Festdag 15 juli (hans dödsdag).

    1. Vladimir I den helige (död 1015), storfurste i Kiev, helgon (ortodoxt); g.m. Rogneda
      (+ 33 generationer)

  10. Olga

    Olga (död 969) var gift med Ruriks son Igor, storfurste i Kiev. Efter Igors död 945 styrde Olga i närmare 20 år riket som regent för deras son Svjatoslav (död 972) som efterträdde Igor. Olga blev kristen ca 957, och försökte ivrigt sprida kristendomen i riket. Detta misslyckades visserligen, och hon lyckades inte ens omvända sonen Svjatoslav, men hon ses som en föregångare till sonsonen Vladimir den helige som ca 20 år efter Olgas död kristnade riket. Hon betraktades senare som helgon i rysk-ortodoxa kyrkan, vilket bekräftades av ett ryskt kyrkomöte 1574.
    Festdag 11 juli.

    1. Olga (död 969), regent i Kiev, helgon (ortodoxt); g.m. Igor (död ca 945), storfurste i Novgorod och Kiev
      (+ 35 generationer)


Erik den heliges relikskrin i Uppsala domkyrka 18/5 2019

Källor:
Oxford Dictionary of Saints, Oxford University Press, 4th ed., 1997
Alf Henriksson: Alla årets dagar, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1965.
Svenskt biografiskt lexikon
Dansk biografisk Lexikon
Nationalencyklopedien
Encyclopaedia Britannica
Medieval Lands
Erik den helige och andra helgon. Svenska kyrkan
Kongerækken
19. Januar – Skt. Knud Konge
Den hellige Knut av Danmark (~1043-1086)
Skt. Knud Lavards skrinlæggelse
Den salige keiser Karl den Store (742-814)
Den hellige Arnulf av Metz (582-640)
Beer saint’s day: Arnulf of Metz
Stift Klosterneuburg
m.fl.


Tillbaka till ”Skrytsläkten”.


Noter:

  1. Heliga Birgitta är troligen inte anmoder till någon annan nu levande heller, även om det ofta hävdas. Hon fick många barn, och flera barnbarn och minst tre barnbarnsbarn, men troligen inga senare ättlingar. (Bland annat eftersom flera blev nunnor.)
  2. Det är brist på säkra historiska fakta. Egentligen vet man säkert bara att han var kung 1158 i åtminstone Västergötland. Men legenden är desto fylligare.
  3. Ibland sägs 1160 eller 1159. En vanlig version säger att det var på Kristi Himmelfärdsdag den 18 maj 1160; detta vore ett verkligt mirakel eftersom 18 maj inte ens var en torsdag år 1160 (utan onsdag); Kristi Himmelfärdsdag var 5 maj. (Kr. Hmf. 1159 och andra år i närheten stämmer inte heller.)
  4. Enligt traditionen är det den källan som fortfarande finns vid S:t Eriks torg norr om domkyrkan, nu med en gjutjärnspump från 1800-talet.
  5. Antagligtvis sedan sonen Knut Eriksson blivit kung 1167.
  6. Relikskrinet bars varje år på Eriksdagen i procession över åkrarna mellan den nya och gamla domkyrkan.
  7. Knuts far kung Sven Estridsson (död 1076) tvingades av påven att skilja sig från sin hustru, eftersom de var släkt, men han hade minst 18 utomäktenskapliga barn med olika okända frillor. Av sönerna blev 5 kungar i Danmark efter varandra; Knut var den andre av dem.
  8. Kyrkan döptes om till Sankt Knuts kyrka när Knut helgonförklarats. Den ersattes senare av den nuvarande domkyrkan i Odense, naturligtvis också helgad åt Knut den helige.
  9. Knut, i den latinska formen Canutus, står dock dessutom kvar 10/7 länge, t.ex. i en almanacka från 1764 som jag har.
  10. Detta blev inledningen till ett inbördeskrig som (med avbrott) pågick till 1157 då Knuts son Valdemar blev kung.
  11. Knutsfirandet 7/1 förknippades tidigt med julens avslutning, som traditionellt var vid trettondagen 6/1. (Kanske inte ett sammanträffande eftersom Knuts mördare sägs ha väntat tills julfriden var över.) Att Knutdagen och julens slut båda flyttades till 13/1 hänger förstås ihop, men varför flytten skedde är oklart.
  12. Detta har givit upphov till ramsor som ”Tjugondag Knut dansas julen ut.”
  13. Att namnsdagen har bevarats i svenska almanackan beror nog på raden av svenska kungar Karl.
  14. Även 16 augusti uppges som festdag, och som dödsdag, medan 18 juli sägs vara translationsdag. Den 19 augusti firas i Metz som translationsdag.
  15. Eftersom en legend berättar att när hans kropp bars från Remiremont till Metz för ombegravning, så stannade följet vid ett värdshus för att få öl i hettan; det fanns bara en mugg öl kvar, men alla drack sig otörstiga utan att muggen blev tom.
  16. Begga var dotter till Pippin I av Landen (död ca 640), major domus i Austrasien, och Itta (592-652). Dessa är tillsammans med biskop Arnulf och hans hustru mina äldsta kända förfäder. (Utgående från trovärdiga källor).
  17. Enligt andra uppgifter 2/2 1485.
  18. Leopoldsdagen 15/11 firas också i Belgien som Kungens dag (dock inte officiell helgdag); detta infördes 1866 av Leopold II (1835-1901, nu mest känd för sitt brutala styre av Kongo, som var hans personliga koloni) eftersom det var hans namnsdag, men datum har blivit fast.
  19. Vladimirs emissarier var speciellt imponerade av gudstjänsten i Hagia Sofia i Konstantinopel, de ”visste inte om de var i himlen eller på jorden”. Katolska kyrkan imponerade mindre. Islam gick inte pga förbudet mot alkohol.
  20. Politiska överväganden spelade nog också in. Vladimir och kejsaren i Konstantinopel gjorde en överenskommelse där Vladimir hjälpte kejsaren militärt, och dessutom gifte (om) sig med kejsarens syster Anna.
  21. Enligt Nestorskrönikan hade Vladimir 300 konkubiner i Vysjhorod, 300 i Belgorod och 200 i Berestovo.