Alla inlägg av Svante

Skebobruk

Skebo herrgård

Vår resa i Roslagen förra veckan (se Resa till Lymans ursprung) avslutades med Skebobruk. Efter att järnbruket gått i konkurs 1924 blev herrgården ett pensionärshem för välbemedlade äldre herrar. Min morfarsfar Erland Klingberg och hans fru Anna försökte i slutet av 1920-talet få Erlands bror Carl (1863-1934), som bott i London sedan 1883 och nu var pensionär, att flytta tillbaka till Sverige och till Skebobruk; detta blev dock inte av.

Däremot flyttade långt senare, troligen 1950, deras yngsta bror Knut Klingberg (1871-1859) till Skebobruk; han var då pensionerad och sedan 1943 änkling. Han bodde där till 1957; sedan flyttade han till Grapes sjukhem i Gävle där han dog 1959.

Vänstra flygeln 1950, med Knut omgiven av Carl och Sara Klingberg.
Vänstra flygeln 2019

Resa till Lymans ursprung

För några dagar sedan gjorde vi en bilresa till Roslagen. Vi besökte då bland annat de byar nordväst om Norrtälje som min mormors mors släkt Lyman kom ifrån. Vi vet inte exakt vilka gårdar de bodde i, och det är knappast troligt att husen finns kvar, men här följer ett par kort från rätt byar.

Namnet Lyman togs av tre kyrkoherdar i Uppland på 1700-talet: Matthias Lyman (?–1745), kyrkoherde i Ununge, Lars Lyman (1702–1777), kyrkoherde i Vittinge, och Matthias Lyman (1714–1777), kyrkoherde i Lohärad. Vår släkt Lyman härstammar från den yngre Mattias Lyman. Den äldre Matthias tog när han studerade i Uppsala namnet Lyman efter Lyhundra härad som han kom från, och de två andra, som var brorson resp. systerson till honom, följde hans exempel när de började studera. Se vidare sidan Lyman, översikt, eller min artikel om hela släkten Lyman Släkten Lyman (från Lyhundra) (båda från 2016).

Gemensam stamfar för de tre kyrkoherdarna var Lars Nilsson (?-1712) som var deras far, farfar resp. morfar; han var bonde i Nyckelby i Lohärads socken; han var också länsman, samt 1697 riksdagsman i bondeståndet .

Nyckelby i Lohärads socken, Lyhundra härad

Lars Nilssons dotter Kerstin gifte sig med Johan Eriksson (ca 1665-1726) i grannsocknen Estuna, och sonen Matthias (vår Matthias Lyman) föddes i byn Sylta 1714.

Sylta, Estuna socken, Lyhundra härad

Efter studier i Uppsala var Matthias Lyman komminister i Gottröra i 35 år, 1742-1777, innan han slöt cirkeln med att bli kyrkoherde i Lohärads kyrka, strax intill Nyckelby som hans morföräldrar bott i.

Lohärads kyrka

Mattias tid i Lohärad blev dock inte lång. Han tillträdde som kyrkoherde 1/5 1777. Han var änkling, och gifte om sig 1/6 med företrädarens änka Margareta Juliana f. Gedner. Hon var prästdotter från Vittinge, och när hennes far hade dött gifte hennes mor om sig med faderns efterträdare, som var Mattias kusin Lars Lyman. Så Mattias nya fru var styvdotter till Mattias kusin Lars. Men 16/6 dör Lars Lyman i Lohärad; han hade säkert kommit dit till bröllopet. Slutligen dör Mattias Lyman 17/7 1777, efter bara två och en halv månad som kyrkoherde.

Lohärad dödbok 1777 med de två döda prästerna Lyman. (ArkivDigital)

Vi körde också förbi Gottröra kyrka, där Mattias alltså var komminister, och byn Söder Nånö i Estuna socken som den äldsta kända förfadern till honom kom ifrån, Staffan (död ca 1575); se igen Släkten Lyman (från Lyhundra).

Om Daniel Elfstrand & Compani – tillägg

Jag skrev för tre veckor sedan om mina förfäders grosshandlarfirma Daniel Elfstrand & Compani i Gävle, med en utförlig beskrivning av firmans historia, dess ägare och verksamheter i artikeln Dan. Elfstrand & Co.

Jag har sedan dess hittat hela texten till det brev som Göran Fredrik Göransson skrev 5/12 1857 om firmans konkurs. Jag har därför gjort en ny version av artikeln där detta brev finns med som bilaga; jag har dessutom lagt in ett par bilder till. Se länken ovan.

Om Daniel Elfstrand & Co

Några av Dan. Elfstrand & Co:s fartyg. (Klicka för större bild.)
(Fartygsutställningen i Gävle Stadshus 1933. Foto: Länsmuseet Gävleborg.)

Ett projekt som länge intresserat mig har varit att ta reda på mer om mina förfäders grosshandlarfirma Daniel Elfstrand & Compani i Gävle. Firman startades 1738 av Daniel Elfstrand (1705–1780), och fortsattes av hans ättlingar i ytterligare tre generationer tills den gick i konkurs 1857; den var under första hälften av 1800-talet en av de största grosshandelsfirmorna i Gävle, tidvis nog den största, och var 1845 Sveriges största rederi. Efter konkursen 1857 fick firman ett slags fortsättning i Högbo Stål- och Jernverks AB, som efter en ny konkurs rekonstruerades 1868 som Sandvikens Jernverks AB, numera det världsomspännande storföretaget Sandvik.

Jag har nu skrivit en utförlig beskrivning av firmans historia, dess ägare och verksamheter; den finns på Dan. Elfstrand & Co.

Elfstrands och Valleys sammanbyggda hus på N. Strandgatan i Gävle. Vänstra halvan var Elfstrands hus, där firman Dan. Elfstrand & Co hade kontor och lager.

Rysshärjningar – 300 år

Sommaren 1719 härjades svenska ostkusten av ryska soldater. Den 30 juli 1719 nådde rysshärjningarna byn Västanå i Älvkarleby. Hela byn brändes, och bland de utblottade bönderna fanns min förfader Daniel Nilsson (ca 1668-1735).

Det sägs att detta ledde till att de två yngre sönerna flyttade till Gävle, där de tog namnet Elfstrand och blev framgångsrika köpmän, medan den äldste sonen Nils Danielsson (1694-1741) stannade kvar och så småningom övertog den nu återuppbyggda gården; i sinom tid skulle hans sonson Olof också flytta till Gävle där han tog namnet Elfbrink och blev en mycket framgångsrik grosshandlare.

Rysshärjningarna skedde i slutfasen av det stora nordiska kriget 1700-1721; Karl XII hade dött 30/11 1718, och Sverige ville ha fred, men den nya ledningen var föga kompetent och dessutom nog mest engagerad i intriger om makten i Sverige. För att sätta press på fredsförhandlingarna anföll sommaren 1719 en rysk flotta den svenska ostkusten och brände städer, bruk och byar. Den 11 juli kom flottan fram till Kapellskär; det var 132 galärer med 26 000 man ombord. Den ryska flottan delades i tre delar, varav den norra med 5000 man de följande veckorna härjade Roslagen och brände bl.a. Östhammar (17/7), Öregrund (18/7), Forsmark (20/7), Lövstabruk (25/7) och många andra byar och bruk. Det svenska försvaret var helt hjälplöst, på grund av alldeles för små resurser samt för stor inkompetens hos befälhavaren Zöge.
Ryssarna drog sig sedan sakta norrut mot Gävle. Den 30 juli brändes Harnäs bruk. En styrka marscherade sedan söderut mot Älvkarleö bruk, och passerade bl.a. Västanå som förstördes i grund. Men söder om Västanå hade bruksborna byggt förskansningar och lyckades stoppa anfallarna där; ryssarna vände tillbaka till kusten och Älvkarleö bruk räddades. De närmaste dagarna anfölls Gävle, men där var försvaret, lett av landshövding Hamilton, effektivt och efter flera misslyckade framstötar gav ryssarna upp och drog sig söderut igen. Därigenom räddades också bruken i Valbo. Ryssarna fortsatte att härja några veckor till i Roslagen där bl.a. Norrtälje brändes innan de 19/8 återvände till Åland (som då var ockuperat av dem liksom resten av Finland). Under tiden hade de andra delarna av ryska flottan härjat söderut och bränt bl.a. Nyköping och Norrköping; Stockholms skärgård härjades, men ett anfall mot Stockholm slogs tillbaka vid Baggensstäket.

Ryska flottan härjade även sommaren 1720, då Umeå brändes, och 1721 då Norrlandskusten från Söderhamn till Piteå (inklusive Umeå igen) härjades, men de kom inte tillbaka till Uppland. 30/8 1721 slöts freden i Nystad.

Gävle brand – 150 år

Idag är det 150 år sedan Gävle brann. Det var en stor katastrof, som i stort sett fullständigt förstörde staden norr om Gavleån; 8000 blev hemlösa. Bland de drabbade fanns min förfader Wilhelm Elfbrink (1813-1870), som ägde ett stort hus vid Järntorget (ungefär norra delen av nuvarande Centralplan utanför stationen) som fullständigt förstördes. Han var då omgift med Lina Ekstedt (1921-1904), som efter Wilhelms bror Daniel (1808-1846) hade fått ärva hans stora hus på N. Strandgatan vid ån. Även detta förstördes, men byggdes upp igen och Lina bodde sedan där till sin död 1904. (Detta hus var ursprungligen byggt av Samuel Valley (1747-1805), svåger till Daniel och Wilhelms morfar Daniel Elfstrand (1848-1815) som byggde huset intill.) Se vidare sidan Gävle och släkten.

Wilhelm Fogelmark med familj bodde däremot på Vall strax utanför Gävle, och klarade sig alltså från branden.

Efter branden 1869. T.v. börshuset (fasaden finns kvar idag); t.h. Lillån; Elfbrinks gård låg på baksidan av kvarteret i mitten, så en del av skorstenarna i bakgrunden är Elfbrinks.
Efter branden 1869. T.v. börshuset (fasaden finns kvar idag); t.h. Lillån (nu igenfylld); Elfbrinks gård vid Järntorget låg på baksidan av kvarteret i mitten, så en del av skorstenarna i bakgrunden är Elfbrinks.

Erland Theodor Klingbergs syskon

Min morfarsfar Erland Theodor Klingberg (1866-1938) hade 8 syskon. Vi har tidigare skrivit om några av dem, t.ex. Viktor som flyttade till Sydafrika, och nyligen skrev jag (och framför allt Tage) om brodern Knut Filip, och jag skrev också om systrarna Marie-Louise och Elsa som gifte sig med två bröder Müntzing. Dessa sidor har nu kompletterats med sidor om de återstående syskonen, så att alla nio syskonen har varsin webbsida:

Richard Klingberg (1854-1907)

Viktor Klingberg (1856-1947)

Sigrid Klingberg (1858-1914)

Marie-Louise Klingberg (1860-1928)

Carl Klingberg (1863-1934)

Fredrik Klingberg (1864-1938)

Erland Theodor Klingberg (1866-1938)

Knut Filip Klingberg (1871-1959)

Elsa Klingberg (1875-1957)

Knut Filip Klingberg i Persien

Knut Filip Klingberg (1871-1959)

Min morfarsfar Erland Theodor Klingberg (1866-1938) hade 8 syskon. En av dem var lillebror Knut Filip (1871-1959), som liksom Erland var officer (på Dalregementet och senare Vaxholms grenadjärregemente).

Under drygt ett år, 1914-1915, tjänstgjorde Knut tillsammans med en grupp andra svenska officerare i gendarmeriet i Persien. Om detta har min morbror Tage Klingberg skrivit en berättelse, som, tillsammans med mer fakta om Knut och hans fru Mary-Ann Ossbahr (1879-1943), finns på sidan Knut Filip Klingberg (1871-1959).

Müntzing

Släkten Müntzing tillhör inte mina förfäder, men den är nära förbunden med släkten Klingberg. I två olika generationer, i början resp. slutet av 1800-talet, har två bröder Müntzing gift sig med två systrar Klingberg! Se släkttavlan nedan (som endast tar med relevanta personer och utelämnar många andra barn). För mer detaljer, se sidan Müntzing.

Dubbla giftermål Müntzing-Klingberg i två olika generationer (klicka för större bild)

Mau

Elfbrink och Elfstrand är välkända namn i min släkt; några förmögna Gävleköpmän i de familjerna hör till mina förfäder, och jag har sedan jag var barn ofta hört talas om dem (och talat om dem själv). Men de är inte de enda Gävleköpmännen i släkten. En annan är Joachim Mau (1704-1792), som var morfar till Karin Jäderlund (1769-1837), Daniel Elfstrands (1748-1815) andra hustru och mor till Marie Elfstrand gift Göransson (1795-1851). Joachim Mau var därigenom min morfars mormors mormors mormors far. Joachim Mau var på sin tid mycket framgångsrik och en av de förmögnaste i Gävle men verkar numera rätt bortglömd, även i vår egen släkt. Han var tysk och flyttade från Lübeck till Gävle i 20-årsåldern; så småningom öppnade han en trävarufirma och blev rik. Han gifte sig med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till en annan Gävleköpman Johan Ternberg ( -1716). Se sidan Mau

Se även Gävledraget: Släkten Mau.