När jag undersökte Otto Serranders boenden i Gävle så hittade jag i kyrkoböckerna (husförhörslängderna) också Ottos bror Elof Serrander (1849-1912) som 1884-1888 bodde i Gävle och arbetade på Ottos tidning Norrlands-Posten. Elof var då nygift  och bodde med sin hustru Hilda Amalia, f. Öqvist (1854-1893), och de får i Gävle två barn (Sven 1885 och Eywor 1886).
Men den stora överraskningen var att i familjen bor även ”mannens före äktenskapet barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb”, född 1873, med anteckningen ”legal. av Serrander 1/7 84”.

Detta gjorde mig nyfiken, så jag letade i kyrkoböcker och andra arkiv och kunde spåra pojkens liv. Sonen Carl Elof Gottlieb var född i Örebro 28/6 1873 (när Elof var 23 år); i Örebros födelsebok står ”Modern okänd från Hallsberg, 23 år” och inget alls om fadern. Men han får alltså pappans namn Elof, vilket blir hans tilltalsnamn.
Tre veckor senare intas lille Elof på Allmänna barnhuset i Stockholm, mot en avgift på 300 riksdaler. Fem månader senare, blir han fosterbarn hos ett båtsmanspar i Sandby på Öland.

1880, när han är 7 år, flyttar lille Elof sedan till sin pappa Elof d.ä., som då är inspektor på en gård i Kisa socken i Östergötland; Elof d.ä.  är ogift men jag antar att gårdens pigor hjälpte till med barnet. Tre år senare gifter sig pappa Elof med Hilda Amalia Öqvist, och året därpå flyttar familjen till Gävle. Och nu, vid 10 års ålder, blir sonen alltså officiellt erkänd som son. (Se sidan Barnhusbarnet Carl Elof Gottlieb Serrander för mer detaljer om flyttarna.)
Fram till dess står Elof d.y. som barnhusbarn i kyrkoböckerna, även om han faktiskt någon gång står som son också. Visserligen bodde han på barnhuset bara några månader som spädbarn, men han är fortfarande inskriven där och under deras ansvar i någon form; gissningsvis betalar de understöd.

1889 flyttar Elof d.y. ensam till Stockholm, nu 16 år gammal. I Stockholm blir han sedan hotellmaskinist; han gifter sig 1904 och får fyra barn, födda 1903-1908. Jag har inte följt deras öden, men tre var pojkar och jag gissar att det nu finns flera barnbarn och barnbarnsbarn Serrander i denna gren. Elof dör i Stockholm (Solna) 1953.

Min kunskap om Elof och Elof bygger bara på officiella arkiv, och lämnar därför mycket obesvarat. Man undrar hur Elof d.y. sågs av familjen och omvärlden, och av sig själv. Vilken relation hade han som vuxen till sina äktfödda halvsyskon och andra släktingar? Och vem var hans mamma och vad hände med henne? Varför tog pappan hand om barnet?

Även om Gävles husförhörslängd talar klarspråk, och Elof d.y.:s bakgrund nog inte var så väldigt hemlig, så var det nog inget man gärna talade om, åtminstone inte offentligt. I Elna Delins (f. Serrander) bok Register öfver släkten Serrander (1912) finns Elof d.y. (med hustru och barn) med som ”adoptivson”, liksom i Torsten Serranders privata maskinskrivna bok Torsten Serranders närmare släktingar (ca 1918). Elna och Torsten var alltså kusiner till Elof d.y., och nästan jämnåriga och måste ha känt honom väl som barn i Gävle, så de visste rimligtvis sanningen, fast de inte ansåg det lämpligt att skriva den.

Och i Svenska Släktkalendern (1915/16, 1921, 1927 och 1943) finns Elof d.y. och hans familj inte nämnda alls!

Namnet Serrander togs (såvitt känt) i början av 1700-talet av snickaren Erik Serrander i torpet Sågstugan, utanför Malmköping i Södermanland. Sedan följde, i vår släktgren, tre generationer mjölnare (vid olika kvarnar i Södermanland), en präst (i Närke), en redaktör och tidningsutgivare (i Gävle) och en kapten/ekonomichef (också Gävle). Detaljerna finns nu samlade på sidan Serrander.

I samband med detta har jag också samlat fakta om familjens tidning Norrlands-Posten, som ägdes och drevs av familjen Serrander i 60 år, 1880-1941. (Ganska precis halva tidningens livstid.) Detta finns på en egen sida Norrlands-Posten.

Jag tänker inte på min släkt som särskilt idrottande, även om jag vet att mamma Ulla och hennes bror Rolf orienterade flitigt i ungdomen; de fick båda medalj i skol-SM och åtminstone mamma deltog ett år i SM. Och för ett nutida idrottande exempel, se min kusin Mårten Klingberg. Men nu har jag hittat 2 personer, från olika delar av släkten, som tävlat i Olympiska spel!

Jag har länge känt till morfars kusin Axel Nordlander (1879-1972), som var son till Sigrid, dotter till Erland Theodor Klingberg och Sophie, född Baalack, och hennes man Harald Nordlander på Hagge. Axel Nordlander vann guld i fälttävlan i OS i Stockholm 1912. Han vann faktiskt två guldmedaljer, både individuellt och i lag, för samma insats. (De tre bästa från varje land räknades ihop som ett lag.) Fälttävlan var en slags femkamp till häst och var ursprungligen en militär gren inom ridsporten; Axel Nordlander var ryttmästare vid skånska husarerna, och jag antar att de andra deltagarna också var officerare. För detaljresultat, se Axel Nordlander.

Nu i helgen upptäckte jag att även mormors farbror Ernst Serrander (1883-1941), son till Otto Serrander och hans hustru Jenny, född Lindquist, deltagit i OS. Han var löpare och sprang 800 meter och 5 engelska mil vid OS i Aten 1906. (Ett extra OS som 10-årsjubileum av det första i modern tid.) Tyvärr fick han dock ingen medalj, se Ernst Serrander för detaljer. Till vardags arbetade Ernst på familjens tidning Norrlands-Posten, där han var chefredaktör 1916-1941.

Det är väl känt inom släkten att namnen Elfstrand och Elfbrink togs av varsin bondpojke från Älvkarleby, som i början resp. slutet av 1700-talet flyttade till Gävle och tog sig namn efter födelsesocknen och älven som rinner där; båda blev sedan förmögna grosshandlare. (Se  Elfbrink, Elfstrand och Göransson.)

Däremot har jag aldrig hört talas om Elfgren. Så jag blev lite nyfiken när jag häromveckan läste husförhörslängder för Gävle (för att skriva sidan Gävle och släkten) och såg att Olof Elfbrink under minst 25 års tid hade en inneboende Daniel Elfgren; Daniel kom nog till Olof Elfbrink redan 1803, 9 år gammal,  och bodde kvar till sin död 1831. Han var först skolelev, sedan betjänt och slutligen bokhållare, säkert i familjefirman Dan. Elfstrand & Co. I husförhörslängderna står hans födelseår 1794, men inget om hans ursprung. Däremot finns tur nog hans bouppteckning bevarad, och där står att hans arvingar är hans mor Anna Danielsdotter och bröderna Erik och Olof Elfgren. Danielsdotter är ju ett ganska ovanligt namn, men Olof Elfbrinks far hette Daniel och det var lätt att verifiera att denna Anna Danielsdotter var Olof Elfbrinks äldre syster.

Daniel Elfgren var alltså Olof Elfbrinks systerson, som även han var bondpojke från Älvkarleby och flyttade till Gävle, där han tog sig namnet Elfgren efter det vanliga mönstret i familjen. Däremot blev han inte så framgångsrik som Elfstrand och Elfbrink, och dog rätt ung, så det är inte konstigt att jag inte hört talas om honom tidigare.

Även Daniels bröder tog alltså namnet Elfgren, men namnet Elfgren dog ut i de grenarna också. Se vidare sidorna Elfgren och Mälby på Väddö.

Det är välkänt att delar av släkten har bott i Gävle. Jag har de senaste veckorna tagit reda på precis var olika släktingar i grosshandlarfamiljerna Elfstrand, Elfbrink och Göransson bodde. En detaljerad beskrivning, med kartor, finns nu på sidan Gävle.

En fortsättning, om Serrander, Lyman och Klingberg, kommer senare.

Den 25 augusti ordnade Länsmuseet Gävleborg och kyrkogårdsförvaltningen en vandring på Gävle gamla kyrkogård med visning av både Enneska och Elfbrinkska gravkoren; för en gångs skull öppnades såväl kapellen på övervåningen i de två gravkoren som gravvalven under dem för allmänheten. Anledningen var att det nu satts upp informationsskyltar, bland annat vid Elfbrinkska gravkoret. Omkring 140 personer deltog; däribland från vår släkt Tage Klingberg, Ulla Janson, Svante Janson, Julie White och Sofie White. Ulrika Olsson från länsmuseet berättade om kyrkogården och om Enneska gravkoret, och Svante Janson om det Elfbrinkska.

Se fler (gamla och nya) bilder och läs om Elfbrinkska gravkoret på den nu något uppdaterade sidan Elfbrinkska gravkoret.

Käre Viktor Klingberg!

Föga anade du, då du klev på Sydafrikabåten för att fly dina skulder i mars 1894, att du och ditt liv  skulle komma att bli granskat 120 år senare. Vi har nästan alla dina brev hem till dina föräldrar och en del till syskonen, kyrkoarkiven är lättillgängliga på internet  och i Sydafrika finns vänliga arkiv som skickat ytterligare dokument. Det har varit relativt enkelt att följa dig i livet.

Vi vet nästan allt om dig nu: var du bodde som ung (men snälla, berätta var du var informator 1876-77),  dina studier (var du i Lund eller tog du bara med.lic examen där?), många av dina läkarvikariat (men bodde du verkligen hemma hos dina föräldrar i Uppsala mellan jobben?), dina olika resor i Sydafrika (tack vare breven),  din ekonomiska situation (varför blev du skuldsatt?) och din Sydafrikanska familj (men var finns din adoptivsons barn?).

Ditt liv har under ett års tid löpt parallellt med vårt och du har näst intill dagligen (till din brorsons dottersons dotters förtret) diskuterats vid köksbordet. Vi går nu vidare till andra släktingar då vi egentligen uttömt alla resurser för information kring ditt liv. Obesvarade frågor får förbli obesvarade tillsvidare.  Läs här om ditt liv:  Viktor Klingberg.

Bästa hälsningar

Svante  &  Julie

Vid 200-årsfirandet på Mackmyra 16/8 2014 höll Rolf Klingberg ett föredrag om utvecklingen av Mackmyra bruk efter järnbrukstiden, med beskrivning av olika industriverksamheter som bedrivits där. Detta föredrag finns nu också utskrivet, och kan läsas här: föredrag om Mackmyras industriverksamhet.

Under sommaren har vårt bibliotek blivit sorterat, städat och exlibrismärkt! Biblioteket omfattar cirka 4500 böcker, allt från barnlitteratur till kvinnohistoria, från 1703 till modern tid, dvs ett helt vanligt bibliotek…

Mer intressant är att sammanlagt inte mindre än 38 släktingar har bidragit med böcker; här finns lite arvegods från Julies sida,  men så mycket mer från Svantes anfäder och -mödrar.  Några få utav dem har också ett exlibris:

Torsten Serrander (1875-1940); ett s.k. märkesexlibris

Gripensvärd: Fredrik (1865-1942) och Siri (1868-1944); ett heraldiskt exlibris i två färgvarianter (blått och brunt)

Sofi Fogelmarck (1864-1924); ett symboliskt exlibris

Klingberg: Erland Theodor (1866-1938 ) och Anna (1867-1953); ett s.k. herrgårdsexlibris som visar Mackmyra. Det finns i två färger (brunt och svart) men vi har bara det i brunt. Märta Redlund (1888-1954) skall ha ritat det 1914.

Janson: Ulla och Bo; ett s.k. landskapsexlibris, som visar Stora Tuna

Svante Janson och Julie White; ett monogramexlibris med namn

Det inger en ödmjuk känsla att få förvalta så mycket släktlitteratur och det ger en intressant inblick i vad släkten ägde och läste.Systrarna Fogelmarck (Sofi, Anna och Siri) var uppenbarligen livliga läsare och boksamlare, liksom Erland Theodor. Några av Sara Serranders flickböcker finns hos oss liksom Per Gustaf Lymans (1811-91) familjebibel.

Av detta kan följande lärdom dras: skriv alltid namn och årtal i böcker, skaffa gärna ett exlibris och investera  dessutom i bokintresserade anförvanter!

Min mormorsfar Torsten Serrander (1875-1940) skrev ca 1918 på skrivmaskin ett häfte (28 sidor, i ett exemplar, möjligen med någon kopia) där han förtecknar ”sina närmaste släktingar”, vilket inkluderar hans sysslingar och deras barn, dvs alla ättlingar till hans farfars, farmors, morfars och mormors föräldrar. Jag har nu kopierat denna lilla men innehållsrika släktbok: Torsten Serranders släktingar.

Se även sidan Serrander. Mer information om släkten Serrander kommar vid ett annat tillfälle.