Den 30 oktober 1954 gifter sig Ulla Klingberg och Bo Janson i Valbo kyrka. Ungdomarna, blott 20 och 21 år gamla, hade träffats i Gävle när de båda studerade på läroverket; de hade tagit studentexamen där 11 maj året innan.
I december 1950 stod 16-åriga Ulla bredvid sin väninna Margareta när Bo, som var med i skolans filmklubb, kom fram och frågade Margareta om han fick bjuda henne på bio. Nej tack, svarade Margareta, hon var redan bjuden av en annan pojke. Bo frågade då artigt Ulla om han kunde få bjuda henne. Ja tack, svarade Ulla. Ullas storebror bjöd sedan med Bo på en fest hemma på Mackmyra under julhelgen, och sedan blev Ulla och Bo ett par. Ulla har berättat att de brukade dela en småfranska till lunchen på läroverket, och att en lång tid båda tog den del av brödet som de trodde att den andra inte ville ha – tills det visade sig att båda trodde fel!
Bo utbildade sig till lärare och Ulla hade påbörjat en utbildning till hemkunskapslärarinna vid tiden för bröllopet. De fick snabbt en lägenhet i Uppsala, genom Bos far Göstas affärskontakter med byggmästaren Anders Diös, och i maj 1955 föddes Svante. När Bo var klar med sin utbildning flyttade familjen 1957 till Borlänge och fick två söner till, Per (1957-2002) och Thomas (1960-2017).
Bröllopsmiddagen gavs av Ullas föräldrar Carl och Sara Klingberg hemma på Mackmyra. Efteråt var det brudvisning på balkongen och mycket folk från gården kom för att se bruden.
Äktenskapet varade i nära 50 år till 2004 då Bo avled.
Familjen Müntzing och familjen Klingberg har ett nära släktsamband, då två olika generationer Müntzingbröder gift sig med Klingbergsystrar.
Först ut var bröderna Gustaf Fredrik Müntzing (1775-1820) och Johannes Müntzing (1778-1839) som gifte sig 1813 resp. 1812 med systrarna Ulrika Klingberg (1786-1862) och Lovisa Klingberg (1782-1861).
Sjuttio år senare var det dags för Johannes och Lovisas barnbarn bröderna Alvar Müntzing (1848-1917) och Johannes (Johnny) Müntzing (1866-1943) att gifta sig med varsin Klingbergsdotter. Alvar 1882 med Marie-Louise Klingberg (1860-1928) och Johnny 1899 med Marie-Louises syster Elsa Klingberg (1875-1957). Marie-Louise och Elsa var barnbarn till Ulrika och Lovisas bror Carl Kristoffer Klingberg (1780-1867) vilket gjorde Alvar och Johnny till sysslingar till Marie-Louise och Elsa. Se släkttavla på sidan Müntzing.
Richard studerade till bergsingenjör vid Tekniska högskolan i Stockholm 1875-78. Därefter arbetade han som ingenjör vid olika bruk 1878-84. 1885 utvandrar han till Sheffield i England som representant för Svenska järn- och ståltillverkare samt exportörer. Han förblev bosatt i Sheffield resten av sitt liv.
I maj 1887 står bröllopet i Sheffield mellan Richard och Eliza Thackray (1855-1938), dotter av verkstadsägaren därstädes Henry Thackray och Mary Saxon. Syskonen hemma i Sverige kunde ju knappast resa till bröllopet och ville då, enligt muntlig tradition i familjen, skicka ett telegram. Efter mycket funderande blev tillropet i telegrammet: “Many happy returns of the day!”.
Paret fick tre döttrar, av vilka två överlevde till vuxen ålder. Den äldsta Ingeborg (1890-1967) gifte sig i England, medan den yngsta dottern Sigrid (1892-1984) flyttade till Sverige och gifte sig där 1916 med Carl-Axel Yllner (1891-1977), blivande provinsialläkare och medicinalråd. Richard avled redan 1907 och Eliza valde att följa med till Sverige. Hon avled i Växjö 1938.
Siri Fogelmarck och Fredrik Gripensvärd, troligen 1910
Den 15 oktober 1910 gifter sig Siri Fogelmarck (1868-1944) med löjtnanten och adelsmannen Fredrik Gripensvärd (1865-1942). Siri, också kallad “Siran”, är då 42 år gammal och Fredrik 43; de har känt varandra åtminstone sedan 1895 då de var tärn- och marskalk-par på Siris syster Annas bröllop.
Siri växte upp som dotter till brukspatron Wilhelm Fogelmarck och Emma, f. Elfbrink på Vall och Mackmyra utanför Gävle. Hon är yngst av de tre systrarna, har fått en bra utbildning under guvernanten Hélène Pilo, senare gift Ångström och verkar ha varit den minst intellektuella av systrarna men den mest sportiga. Hon red gärna, spelade tennis och simmade. Sedan hon blivit vuxen fortsatte hon att bo hemma med sina föräldrar och den ogifta systern Sofi, först på Vall och sedan i Stockholm. Som förmögen behövde ju inte Siri arbeta för sitt uppehälle.
Fredrik Gripensvärd kom från Strömsta säteri och gick in i vid Dalregementet tidigt. Han blev där officerskollega och vän med sin blivande svåger Erland Klingberg.
Varför det tog så långt tid för Siri och Fredrik att slå till är oklart – kanske var mamma Emma emot vigsel, och i viss mån besannades kanske mammans farhågor då Fredrik under resten av sitt liv var svårt sjuk och släpphänt med pengar. Men bara några veckor innan mammans död 1910 förlovar de sig och gifter sig sedan samma år den 15 oktober.
Siri och Fredrik kom att bo på många platser, däribland Fredriks älskade barndomshem Strömsta, men efter konkurs tvingades de flytta därifrån. Till slut hamnar de i en lägenhet i Malmköping. I brev mellan systrarna kan man läsa mellan raderna att Siris liv nog inte blev som hon hade tänkt sig.
Siri och Fredrik var gifta i 31 år och hade inga barn.
Den 12 oktober 1886 gifter sig Hélene Pilo (1849-1943) och Knut Ångström (1857-1910) på Stadshotellet i Uppsala. Hélène hade vid denna tid varit guvernant hos familjen Fogelmarck i Gävle sedan 1872 och har blivit som en dotter i familjen. Hélène kom under hela sitt långa liv att ha en nära och innerlig kontakt med de flickor (Sofi, Anna och Siri) som hon undervisat.
Hélène föddes i Uppsala 1849 och var dotter till Nils Pilo och Ottilia Svanberg. Familjen flyttade sedan till Visby, där Hélène fortsatte sin skolgång. Under 1860-talet öppnades möjligheten för kvinnor att utbilda sig till telegrafist och Hélène kom som 17-åring in på en telegrafistkurs i Uppsala, där det ingick en kurs i fysik som hon tenterade för Knuts Ångströms pappa Anders Ångström. Under de följande åren arbetade hon delvis som telegrafist i Uppsala och Visby. 1872 blir hon sedan guvernant hos Fogelmarcks.
Knut Ångström var född i Uppsala som son till fysikprofessorn Anders Ångström och Augusta Ångström, f. Bedoire. Han studerade i Uppsala och var vid tiden för giftermålet lektor vid Stockholms universitet. Sommaren 1883 träffas Hélène och Knut i Strömstad och tycke uppstår. En rik skörd av brev dem emellan finns bevarad. De håller sitt förhållande hemligt; Hélène är tveksam då hon är mer än 7 år äldre än Knut.
Men kärleken segrar och hösten 1886 står bröllopet. Tisdagen den 12 oktober k. 17 vigs Hélène och Knut av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg på Stadshotellet. Bara den närmaste kretsen var närvarande. Redan kl 19 samma kväll reser brudparet till Stockholm där Knut hade en tjänst vid Högskolan. Man får hoppas att brudparet och gästerna hann få i sig lite mat, och sedan de nygifta avrest kunde kanske familjen fortsätta att fira…
Paret är gifta i 23 år och får fyra barn.
Denna bröllopsinbjudan har tillhört Sofi Fogelmarck
Den 11 oktober 2025 står bröllopet mellan Sofie White (1995- ) och Johan Pellny (1995- ). Paret slog till efter 10 års förhållande och valde ett intimt bröllop på Stadshotellet i Uppsala. Sofie är dotter till Svante Janson, professor i matematik, och Julie White, lärare, och har vuxit upp i Uppsala. Till vardags arbetar hon som systemvetare på Uppsala kommun; och Johan är programmerare.
Johan kommer ifrån Åby i Östergötland, son till Björn Pellny och Britt Pellny, f. Fogelström. Johan flyttade efter studenten till Uppsala för att studera och träffade då Sofie genom en spelförening.
Sofie och Johan visar sig ha ett intressant släktförhållande. 1781 gifter sig Anders Jansson (1740-1809) och Sara Nilsdotter (1745-1815) i Fågelås socken i Västergötland. De var bägge ensamma sedan deras respektive maka/make avlidit. Med sig i boet har de egna barn, som blir styvsyskon. Jonas Fogelström (1768-1845) blir Johans förfader och Peter Fogelmarck (1766-1829) blir Sofies förfader. De hette bägge Andersson ursprungligen men tog bägge varsitt nytt namn efter Fågelås där de växte upp.
På bröllopet i Uppsala denna dag bar bruden mormors brudklänning från 1959. Parets ringar är bland annat gjorda av Sofies farmor Ulla Jansons, f. Klingberg, förlovnings- och vigselringar, med en diamant från en kråsnål som funnits i släkten Klingberg. Ett mynt i silver, enligt en gammal engelsk tradition, stoppades i skon – myntet hade Sofies mormor i sin sko.
Efter vigseln gav brudparet middag på Gamla stadshotellet.
Den 2 oktober 1895 står bröllopet mellan Anna Fogelmarck (1867-1953) och Erland Theodor Klingberg (1866-1938) på Mackmyra. De unga tu har känt varandra åtminstone sedan 1889 då de är hopparade som tärna och marskalk på en släktings bröllop. Ett bevarat inbjudningskort berättar att Erland var hembjuden till Annas föräldrar på middag redan dagen efter, vilket antyder att han var känd i familjen sedan tidigare.
Men Anna verkar inte ha haft bråttom att gifta sig. Stilig, bildad, från fin familj och med en förmögenhet att ärva måste Anna ha varit ett lovande parti! Hennes föräldrar är brukspatron Wilhelm Fogelmarck och Emma Fogelmarck, född Elfbrink. Anna är mer välutbildad än vanligt för sin tids unga damer. Inte bara har hon haft en ypperlig guvernant i Hélène Pilo, senare gift Ångström, utan hon har också 1885 tagit studenten som den första flickan i Gävle. Med en förmögenhet i bagaget behövde inte Anna arbeta för sin försörjning.
Vi vet ingenting om Annas och Erland Theodors kontakt mellan 1889 och 1894, där 1893 och 1894 dominerades av Annas fars död. Men den 15/6 1894 är de förlovade och det finns en rik skörd av ”fästmansbrev” från honom till henne under det kommande året.
Nio tärn- och marskalk-par fanns med under bröllopet, middag gavs av Anna mamma Emma å Mackmyra och musik spelades av Forsbacka musikkår. Under dagen gick det extratåg till och från Mackmyra. Ungefär 1 000 personer från bygden kom för att beskåda brudparet och enligt en tidningsnotis om bröllopet höll brudgummen ett tacktal, varefter det hurrades tre gånger.
Anna och Erland fick ett långt äktenskap, 43 år, och sex barn tillsammans.
Det finns inget bröllopsfoto bevarat; fotot ovan är troligen deras förlovningsfoto från 1894.
Siri, eller “Siran”, den tredje systern Fogelmarck, föddes 1868. Hon verkar ha varit sportig och aktiv med ridande, tennisspelande och kallbad i Mälaren långt upp i åldern.
Hon fick hemundervisning på Vall i Gävle tillsammans med sina systrar Sofi och Anna av guvernanten Hélène Pilo fram till 1885. Hon fortsatte att bo hemma, som var sedvanligt, hos sina föräldrar, och efter faderns Wilhelms död 1893 med mamman och systern Sofi. Familjen lämnade Vall i början på 1900-talet för Stockholm. Hon verkar ha haft ett aktivt socialt liv; så t. ex. var hon brudtärna inte mindre än åtta gånger!
1910 är mamma Emma döende och Siri förlovar sig med löjtnanten och friherren Fredrik Gripensvärd. Från brev vet vi att de träffades åtminstone så tidigt som 1895, då de var tärna och marskalk på ett bröllop. Kanske uppstod inte tycke förrän långt senare, kanske var mamman emot giftet. Paret gifter sig på hösten 1910, då Siri är 42 år.
Efter några år i Falun där Fredrik arbetade vid regementet, följde sedan ett antal flyttar till olika herrgårdar. Tillvaron för Siri dominerades från början av att Fredrik var sjuklig – kanske hade han syfilis! Han var i alla fall mycket sängliggande under hela senare delen av sitt liv. Paret reser till olika kurorter i hopp om bättring.
1918 köper de Fredriks barndomshem Strömsta och renoverar det. Sämre tider, och dålig förvaltning, gjorde att Fredrik gick i konkurs 1922 och 1924 lämnade paret Strömsta. Efter att ha hyrt ytterligare några herrgårdar hamnade man till slut i en lägenhet i Malmköping 1932 – det var ju inte det liv Siri förväntat sig. I brev till systern Anna är hon bitter över hur livet blivit och att hon och Fredrik inte får mer hjälp av systern.
Fredrik avlider 1942 och Siri den 27/2 1944, 75 år gammal.
är det 110 år sedan Erland Klingberg gick bort, 92 år gammal.
Erland Theodor Klingberg föddes 17/8 1821 i Ödeby prästgård (Närke), där hans far Carl Kristoffer (1780-1867) var komminister (senare prost) och gift med hans mor Eva Margareta, f. Pfeiff, (1781-1851).
Han började i Örebro apologistskola (nuv. Karolinska skolan) 1832 och tog examen 7/6 1836. Han var 1837-38 lärare i Fru Tersmedens privatskola hemma i Ödeby, sedan började han bruksbanan som elev vid Gammelbo bruk (i Ramsberg, Västmanland) febr 1839 – maj 1842. Erland Theodor blev sedan från 1842 (från 20 års ålder!) inspektor vid en rad olika bruk:
maj 1842 – nov 1842 Molnebo (vid Morgongåva, Uppland)
nov 1842 – nov 1843 Isåsa kopparverk (vid Mårdsäter, Närke)
nov 1843 – nov 1844 Flögfors kopparverk (vid Ramsberg, norr om Lindesberg, Västmanland)
feb 1845 – maj 1851 Annefors järnbruk (i Fröjered, en mil norr om Tidaholm, Västergötland)
maj 1851 – nov 1859 Tidaholms bruk (Västergötland).
Erland Theodor avancerade sedan till disponent och verkställande direktör för Hällefors bruk (Västmanland) nov 1859 – okt 1866. Detta var uppenbarligen höjdpunkten i hans karriär, men nov 1866 blev han istället förvaltare för det betydligt mindre Gustavsströms bruk (Värmland), som ägdes av Hällefors, och där blev han kvar 20 år till hösten 1886, då han pensionerades och flyttade till Uppsala med sin fru och de yngsta barnen. Titeln disponent behöll han, och han var uppenbarligen stolt över den – till och med hans fru skriver ibland “Disponenten” i sin dagbok. Det är oklart varför Erland fick lämna Hällefors för en lägre post, men det verkar snarare bero på ändrade ägarförhållanden än på att han misslyckats, och att han fick en hedervärd reträttpost.
Det är också oklart varför de valde att sedan flytta till Uppsala, som väl ingen i familjen haft anknytning till tidigare, mer än att sönerna Viktor och Fredrik studerat resp. studerade där. I Uppsala bodde de på flera olika adresser; åtminstone från 1897 bodde de på Jernbrogatan 2 (nuv. S:t Olofsgatan 2) där de bodde till 1908, då de flyttade till det nybyggda “Vasahuset” på Vasagatan 1, där de bodde kvar resten av livet.
Erland Theodor träffade uppenbarligen sin fru Sophie Baalack (f. 1832) under åren i Västergötland. Hon bodde till oktober 1851 i Korsberga, en knapp mil norr om Annefors, och flyttade sedan (när hennes mor gifte om sig) till Berga en mil söder om Tidaholm, alltså ungefär samtidigt som Erland flyttade till Tidaholm (en mil söder om Annefors). De gifte sig på Berga 1854. Erland och Sophie fick 9 barn: Richard, Viktor och Sigrid i Tidaholm, Marie-Louise, Carl, Axel och Erland i Hällefors samt Knut och Elsa i Gustavsström. Av de 6 sönerna fortsatte Richard med järnbruk, Viktor och Fredrik blev läkare, Carl blev grosshandlare och Erland och Knut blev militärer; Erland sysslade i det civila också med järnbruk och gifte sig dessutom med en bruksägardotter och drev Mackmyra bruk. Av de 3 döttrarna gifte sig Sigrid med en brukspatron och Marie-Louise och Elsa med två bröder Müntzing, båda verksamma på pappersbruk.2 Tre av sönerna emigrerade: Richard och Carl till England samt Viktor till Sydafrika. Sonen Erland kom att försörja sina åldriga föräldrar, och dessutom tillbringade de alla jular och somrar efter 1908 på Mackmyra.
Erland dog 19/2 1914 och är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Hans fru Sophie skriver fint och ömsint i sin dagbok från 1914 om maken Erlands död:
“…de som besökte oss tyckte att Disponenten såg så kry ut, men då fötterna började svullna sade han en gång att detta är ej goda tecken, och besvärligt för dig at sköta. Men gjorde jag så gerna och var glad att kunna göra det. Natten till den 19 februari sof han dåligt och sade på morgonen att vi ska be en Läkare att jag får något rogifvande så vi ringde upp Doktor Clason som lofvade komma. Medan sängen bäddades om satt han i nattrock och filtar och på min fråga om han ville lägga sig innan Doktorn kom, svarade han ”jag sitter så skönt här”. Jag borstade hans hår och strök med min hand eau de cologne i pannan och tog ett lite handarbete samt bredde ännu en filt öfver honom. Om en stund frågade ånyo om han ville lägga sig ty nu kommer Doktorn, med då fick jag ej något svar utan gick att taga emot Doktorn, och sade att min man sofver, så jag näns ej väcka honom. Doktorn sade efter att noga undersökt: Han sofver fru Klingberg för att aldrig vakna mer! Och jag stod ensam, och de sextio åren af vårt lyckliga lif vid hvarandras sida stod som ett lefvande panorama för mitt inre öga och jag tänkte genast på hans ord, några dagar förut, att ”det blir synd om dig Sofie, men det är godt att du har barn som både kan och vill hjälpa dig”. Och Gud vare lof, så är det – de kommo snart hit och allt gick så väl. Elsa kom också och stannade ett par veckor hos mig. Begrafningen var så högtidlig i all sin enkelhet. Sedan man förtärt en kopp bouljong & pasteijer, varmt vin och Konfect började stora klockan ljuda till uppbrott och den vackra kistan med sina buketter & kransar bars ut till Likvagnen af fyra vana bärare som gjorde sin sak så väl. I fyra Täckvagnar följde vi efter till Domkyrkan där orgeln brusade så högtidligt emot oss. Kistan ställdes på en katafalk i koret och kransar som ej rymdes på kistan lades omkring. Domprosten Berggren jordfäste och pastor Lindberg med sin härrliga röst utförde begrafningsmässan vid altaret. Derefter sjöngo en dubbelkvartett af O.D. bakom altaret ett par av våra vackraste sånger och det är af gripande skönhet! De sjöngo äfven ett par sånger vid grafven. Middagsbordet var vackert med en stor och två mindre vaser med narcisser och fint björklöf. Men endast 12 personer kunde ha plats. Maten bestod af stort smörgåsbord med åtskilliga varma kötträtter, omeletter och konserver och så inkokt lax med majonäs-sås – fogel med brynt potatis, lök, pickels, svart vinbärssylt och äpplegelé, Mocka tårta, ost, smör och kex, öl och viner – kaffe, likör m.m. Thé och smörgåsar på bricka, öl och mjölk.”
Sofi Fogelmarck, eller “Fiffan” som hennes familj kallade henne, föddes på Vall utanför Gävle 1864. Hon var Wilhelm och Emma Fogelmarcks första av fyra barn, och kom att växa upp i en förmögen välsituerad familj med två systrar Anna och Siri. Hon skolades tillsammans med sina systrar hemma av guvernanten Hélène Pilo, senare Ångström, en mycket kompetent och duktig ung kvinna, som kom att följa systrarna genom hela livet.
Men Sofi var sjuklig redan som barn – någon form av luftrörsbesvär – och kom att leva ett lite annorlunda liv än sina systrar. Hon fick resa bort, först med föräldrar och senare med systrar, till fjälls eller till välgörande kurorter i Sverige och utomlands, och när systrarna roade sig med baler och slädpartier i Stockholm stannade hon hemma.
Sedan modern avlidit 1910 flyttade Sofi till Falun och bodde först med systern Siri med man och sedan med sin sällskapsdam Märta Redlund. 1918 blev det ett eget hem i Stockholm med Märta, först på St. Paulsgatan 33 och sedan Sveavägen 45. Hon kom att ta stort ansvar för sina syskonbarn medan de studerade i Stockholm; några bodde hos henne och hon bjöd dem på teater, konserter, ordnade middagar och tillställningar. Syskonbarnen verkar ha haft ett nära och gott förhållande till sin moster.
Sof framstår i brev som bildad och allmänbildad och diskuterar i brev både den senaste litteraturen och det som händer i världen. Hon tar sin storasysterroll på stort allvar och kommer gärna med både goda råd och fömaningar i brev till familjen. Hennes sjuklighet kom att prägla hela hennes liv; så vet vi att det fanns en möjlig romans under en semester på västkusten 1901, som kunde lett till något mer, men som avstyrdes av den tilltänktes broder med hänvisning till Sofis hälsa. Det blev inget äktenskap! Under de senare åren av 1910-talet och i början av 1920-talet är hon ofta svårt sjuk.
Trots att Sofi egentligen hade det mycket gott ställt, infann sig ekonomiska bekymmer i början på 1920-talet, och hon hyrde då ut sin lägenhet i Stockholm och flyttade med Märta till systern Siri på Strömsta. Hon insjuknade i influensa och avled på hotell Astoria i Stockholm i sviterna av influensan den 31/1 1924. Hon blev 59 år gammal. Hon begravdes i det Elfbrinkska gravkoret i Gävle.
