Alla inlägg av Julie White

I dag är det 90 år sedan…

Carl Klingberg och Sara Serrander gifte sig i Valbo kyrka.

Vigseln mellan det unga paret, han 25 år och hon 22 år, stod i Valbo kyrka den 14 september 1930. Carl skriver i sina minnesanteckningar att han blev kär i Sara 1924, när han var 18 år, de bodde bägge i Gävle. De var unga och det dröjde innan de kunde gifta sig. Carl skulle först bl.a utbilda sig till lantbrukare och ödet föll sig så väl att han skulle kunna bli förvaltare på Strömsta Säteri åt sin pappa.

Vid vigseln åtföljdes de av sex par marskalkar och tärnor till musik av Mendelsohn, och Carls bror Wilhelm sjöng sin egna tonsättning av Dan Anderssons ”Till kärleken”. ”Sara var just så söt och rar som jag väntat”, skriver Carl.

Efter uttåg till ”Bröllopet på Ulfåsa” och middag hemma hos Saras föräldrar Torsten och Gerda Serrander, reste brudparet på en månadslång smekmånad till Franrike och Italien.

Sedan väntade hårt arbete, först på Strömsta och sedan på Mackmyra. Fyra barn fick de: Rolf, Ulla, Olof och Tage.

Sara och Carl Klingberg 1930

Pingst på Forsbacka på 1800-talet

I slutet av 1870-talet skriver lilla Anna Fogelmarck (f. 1867) entusiastiskt till sin pappa för att berätta om den pingst hon firat hos familjen Lundeberg på Forsbacka. Anna berättar i brevet om alla lekar hon lekt med olika släktingar som är med och firar helgen. För huset är nämligen fullt av barn och tonåringar, och andra vuxna släktingar, så det måste ha varit en härlig helg för ett barn. Hon gungar bock, kastar ringar och boll.

På Forsbacka i stora herrgården bor Annas moster Anna Lundeberg och med sin man Christian Lundeberg och sina fyra barn. Christian, bruksdisponent och senare statsminister, äger bruket tillsammans med Annas pappa Wilhelm.  I intilliggande lilla herrgården bor Christians föräldrar August och Maria Lundeberg, som bor i lilla herrgården.

I Bo G. Halls bok ”Perspektiv på Patron” om Christian Lundeberg kan man läsa om just alla dessa stora släktkalas som hölls vid större högtider. Det kunde vara så mycket som 40-50 personer där vid jul och påsk. Vid pingst kan man tänka sig att man var något färre, och ändå nämner Anna många i sitt brev.

På Forsbacka bodde, förutom Annas moster och morbror, förstås Annas kusiner Kristian (f. 1866), Gerdt (f. 1868), Elin (f. 1873) och Folke (f.1878), men det finns ytterligare två syskonpar på Forsbacka, som kommer att växa upp hos Lundebergs. Nils (f.1865) och Matilda (f. 1867) Steffansson, kusiner med Forsbackabarnen, och Hilma (f. 1850) och Arthur (f. 1860) Lundeberg, kusiner med Christian Lundeberg. Bägge syskonparen hade tidigt mist sina föräldrar.

Tillsammans med Anna på Forsbacka är hennes yngre syster Siri (f. 1868). Den äldre systern Sofi (f. 1864) verkar vara bortrest med pappan. I familjen bor också Helene Thomée (f. 1862), kusin med Annas mamma Emma, också hon föräldralös. Hon kommer att växa upp som fosterdotter hos Annas föräldrar.

Förutom de 11 barnen och tonåringarna (de flesta födda på 1860-talet), fanns ett stort antal vuxna med under helgen på Forsbacka. Annas mamma Emma Fogelmarck, förstås, men också Annas och hennes systrars guvernant Hélène Pilo. ”Tant Lina” Elfbrink, änka efter Annas morfar, säkerligen  med sin sällskapsdamen Mia Thomée, liksom Christians ogifta syster Julie Lundeberg. Kanske är Christina bror August Lundeberg med. En guvernant till barnen på Forsbacka, Maria Josefina Lundberg, torde nog varit där för att hålla reda på alla barnen.

Det nära umgänget mellan familjerna fortsatte till slutet av 1890-talet, då barnen blivit vuxna, men fram för allt då Lundeberg och Fogelmarcks löste ut varandra ekonomiskt och umgänget verkar ha blivit lite kyligare.

60 år sedan namnet Elfbrink dog ut!!

I februari i år var det 60 år sedan Elida Elfbrink avled. Hon var den sista som bar namnet Elfbrink och brors barnbarnsbarn till den förste Elfbrink, Olof Elbrink, som tog namnet 1788, då han lämnade sin hemby Västanå för storstaden Gävle.

Elida växte upp på Gästgiveriet i Skärplinge, som i generationer drivits av hennes familj. Hon flyttade som vuxen runt på en mängd olika orter i Sverige och verkar inte ha stannat länge någonstans; hennes arbeten har ofta med barn eller vård av gamla att göra. Hon är barnflicka i Gävle, Landskrona och Uppsala ( blott 150 m vårt hem på från Åsgränd), föreståndare för ett barnhem i Botkyrka och ett ålderdomshem i Ulricehamn. Till sist blir hon, som husmor på Sahlgrenska sjukhuset, kvar i Göteborg i 17 år.

Vid pensioneringen kom hon att återvända till Uppsala, där hon tillbringade de sista 30 åren av sitt liv. Hon avled 90 år gammal på ålderdomshemmet Andreas Ands Minne i Uppsala.

Läs mer om hennes liv här.

Beröringspunkter med Selma Lagerlöf…

Under vårt arbete med släktbrev från Mackmyra har vi funnit flera beröringspunkter mellan släktens kvinnor och författaren Selma Lagerlöf.

  • Selma Lagerlöf föddes 1858 och var ofta under sin barndom på besök i Stockholm hos sin moster Maria Georgina Wallroth, gift med Oriel Otto Afzelius. 1919 blir Ulla Klingberg inackorderad i Stockholm hos änkan Ellen Afzelius medan hon studerar på Birgittaskolan, en design- och modeskola. Ellen Afzelius man var brorson till Oriel Otto Afzelius.
  • När Selma studerade vid lärarseminariet i Stockholm 1882-85 träffade hon Emilia Rydberg (1865-1926), som blev hennes vän och brevvän. Emilia var född i Gävle och och var dotter till prosten i Gävle Arvid Magnus Rydberg och Emilia Rydberg. Paret Rydberg var vänner med Wilhelm och Emma Fogelmarck. Emilia var jämnårig med Anna Klingberg och de kände därför troligen varandra. Emilia arbetade sedan som lärare.
  • 1917 får Selma Lagerlöf julrosor från en hemlig givare. Hon bor då i Villasstaden i Falun. Hon listar snart ut att givaren är Sofi Fogelmarck, som bor granne med henne, och skriver ett vykort med ett tack. Vykortet står nu sedan många år på Ulla Jansons skrivbord. Se http://www.elfbrink.se/2018/09/minne-av-selma-lagerlof/

  • Selma Lagerlöf kände många av de kvinnor som engagerade sig i Fredrika Bremerförbundet och stödde deras tankar och idéer. Anna Klingberg var ordförande i Fredrika Bremerförbundets Gävleavdelning på 30-talet och var med på förbundets 50-årsfirande i Stockholm den 5/4 1934. Med henne var hennes sons svärmor Gerda Serrander.

Theodordagen 9 november 1919 och 2019…

I söndags hade Fiffan Theodormiddag. Hon beklagade för mig, att hon trots stora ansträngningar ej lyckats få ostron. Jag skulle genast bli exstatisk, men då hördes bröderna vara i antåg.


Den 9 november 1919 firar Sofi Fogelmarck (”Fiffan”) den namnsdag som var vanligast bland männen i Klingbergfamiljen. Hennes syster Annas man Erland Theodor Klingberg, hans far och farfar, liksom hans fyra söner hette alla Theodor i andranamn. Och så har det fortsatt i de fyra nästkommande generationerna, då många manliga Klingbergare, om än inte alla, fått Theodor som andranamn. Sist ut, i sjunde led, är lille Theodor Klingberg, född 2/1 2019, den förste i släkten med Theodor som tilltalsnamn.

Hösten 1919 studerar Fiffans systersöner Axel och Erland och systerdotter Ulla i Stockholm. Citatet kommer just från Ullas brev hem till mamma Anna den 14/11 1919. Fiffan bjuder hem dem till St. Paulsgatan 33A, där hon bor med Märta Redlund. Några ostron verkar det ju dock inte ha blivit… Efter middagen spelades bridge, men man gick hem tidigt, redan klockan 10.

Idag den 9 november 2019, hundra år senare, firas ånyo Theodordagen i Uppsala, utan någon närvarande Theodor eller några ostron; Svante, Julie, Sofie och Johan njuter en god middag på anrik linneduk med anrikt silver.

Var släkten bott i Stockholm, del 1.

Helgens släktutflykt gick till Stockholm, där vi först letade oss fram till Ulla Klingbergs (1901-1923) inackorderingsadress hos änkan Ellen Afzelius på Regeringsgatan 105. Ulla bodde där hösten 1919, då hon läste vid Birgittaskolan (sömnad) och våren 1920, då hon läste vid Åkermans husmoderskola. Huset var rivet, dessvärre.

Ullas mamma Anna Klingberg (1867-1953) bodde själv inackorderad, ett litet stenkast bort, hösten 1884 och våren 1885 hos sin farbror Emil Fogelmarck och hans familj på Kammakargatan 4, precis bredvid Johannes kyrka. Hon läste vid Wallinska skolan för att sedan ta studenten som privatist 1885:

Eftersom byggandet av kyrkan hade påbörjats året innan, måste det varit en intressant utsikt från familjens bostad!

Annas syster Sofi Fogelmarck (1864-1924) bodde under perioden 1918-1921 på St. Paulsgatan 33A, precis vid Mariatorget:

Tvärs över parken finns ännu den bokhandel på St. Paulsgatan 24 (grundad 1888), där Sofi troligen köpte både böcker och skrivmaterial.

Natten tillbringade vi på Hotell C i Stockholm, ovetande om att just på denna plats, Vasagatan 9, hade Annas och Siris moster Anna Lundeberg (1844-1913) och hennes man Christian Lundeberg (1842-1911), en våning 1893-1895, då denne satt i riksdagen. Familjen bodde ju annars på Forsbacka.

Steninge Slott

Vår släktutflykt gick idag till Steninge Slott, strax utanför Märsta. Här bodde 1873-1888 Julia (1839-1918), f. Elfbrink,och Oscar von Otter (1835-1905). Julia var syster till Svantes morfars mormor Emma Fogelmark (1842-1910), f. Elfbrink.

Slottet, i magnifik barockstil, byggdes under sent 1600-tal och har ägts bland annat av Axel von Fersen (1755-1810). Till hans minne finnes ett stort monument i parken. Slottet ritades av Nicodemus Tessin d.y. och det var en stor invigningsfest 1705, som hedrades av änkedrottning Hedvig Eleonora. Parken designades av Johan Hårleman (1662-1707), kunglig trädgårdsmästare, som var farbror till Svantes mormors morfars mormor far Paco Hårleman (1694-1763) på Forsbacka.

Julia och Oscar von Otter flyttade 1873 till Steninge från Sofiedal i Valbo, där de bott sedan de gift sig 1859. Slottet kostade von Otters 500 000 kr. En ståtlig stenladugård (med O v O på takflöjeln) och nya ekonomibyggnader byggdes. Oscar hade åren innan köpet varit riksdagsman i andra kammaren. Paret hade också en våning inne i Stockholm på flera olika adresser.

Under 1900-talet har Steninge ägts av ett flertal ägare och sedan 2009 av Gelba fastigheter ägt av finansmannen Peter Taube (som är kusinbarn med Svantes granne i Uppsala).

Hélène Ångström (Pilo) fyller 170 år!

“Föga trodde jag väl den där oktoberkväll jag anlände till det Fogelmarckska hemmet på Wall, nära Gävle, att detta skulle under tretton år vara mitt hem, jag kan nästan säga i ordets hela bemärkelse, ty min plats blev alltmer ett mellanting syster och äldsta dotter”

Så beskriver Hélène Ångström (1849-1943) i sina memoarer hur hon som 23 åring anlände som guvernant till familjen Fogelmarck den 30/10 1872. Hon anlände för att bli lärare först till Sofi (f. 1864) och sedan till Anna (f. 1867) och Siri (f. 1868). Hon berättar senare i livet att flickorna kom att bli hennes andas barn, och hon blev vän med dem för livet.

Men vem var då Hélène? Hon föddes den 29/9 1849 i Uppsala, där hennes far var kommissionslantmätare.  Hélène visade tidigt intresse för studier och läste på Nordins skola i Uppsala. Hon hade undervisning i bl. a. historia, grammatik, franska men också handarbete. En termin i Thengbergska skolan blev det också; ”mycket god och solid undervisning”, där hon bl.a. fick lära sig engelska.

1861 flyttade familjen till Visby och Hélène återvände 1866 till Uppsala för att studera de förberedande kurser som behövdes för att kunna bli telegrafist, ett yrke som öppnats för kvinnor först 1864. Efter examen bodde Hélène hos sina mostrar i Stockholm, gick på en slöjdskola och deltog i offentliga föreläsningar. Hon reste utomlands med mostrarna under vinter 1869 och tjänstgjorde som telegrafist ett år i Visby innan hon fick tjänsten som lärare hos familjen Fogelmarck.

Hon berättar själv i sina memoarer att hon arbetade hårt och nog var utmattad av arbetet; inte bara hade hon de tre flickornas undervisning och pianolektioner att ta hand om, utan också en kusin till flickorna som skulle läsa igen latin och grekiska. Anna skulle, som första kvinna att ta studenten i Gävle, hjälpas fram att ta examen som privatist i Stockholm 1885, och Wilhelm Fogelmark, flickornas far, behövde hjälp med räkenskaperna. Det var också ett intensivt och livligt sällskapsliv i familjen med gäster nästan var dag.

Sommaren 1883 besökte hon Strömstad med Sofi, och träffade där Knut Ångtröm, kandidat i fysik. De blev kära och påbörjade en brevskrivning, som än i dag finns bevarad. Knut var drygt sju år yngre och Hélène var själv mycket tveksam till åldersskillnaden. De var hemligt förlovade i ett år men eklaterade sin förlovning julen 1885. Hélènes ansvar som lärare för flickorna Fogelmarck och deras undervisning var då avslutad. Flickorna fortsatte dock som vuxna kvinnor att var kulturellt intresserade och läste till exempel gärna de böcker som var nyutkomna och på modet. Hélène flyttade från Vall den 15/10 1885 och gifte sig med Knut 1886.

Hélène och Knut bodde först i Stockholm och sedan från 1891 i Uppsala. Paret fick fyra barn: Anders (f. 1888), Hilding (f. 1890), Tord (f. 1892) och Dagny (f. 1895). Sedan Knut avlidit 1910 bodde Hélène kvar i tjänstebostaden vid Engelska parken till 1925, varefter hon flyttade till sin son Anders i Stockholm. Från 1937-1943 bodde Hélène i Uppsala på St Olofsgatan 10, där hon också avled 1943. Hon ligger begravd på Uppsala Gamla Kyrkogård.




Hélène Ångström (Pilo), c. 1885

Viktor Klingberg

Käre Viktor Klingberg!

Föga anade du, då du klev på Sydafrikabåten för att fly dina skulder i mars 1894, att du och ditt liv  skulle komma att bli granskat 120 år senare. Vi har nästan alla dina brev hem till dina föräldrar och en del till syskonen, kyrkoarkiven är lättillgängliga på internet  och i Sydafrika finns vänliga arkiv som skickat ytterligare dokument. Det har varit relativt enkelt att följa dig i livet.

Vi vet nästan allt om dig nu: var du bodde som ung (men snälla, berätta var du var informator 1876-77),  dina studier (var du i Lund eller tog du bara med.lic examen där?), många av dina läkarvikariat (men bodde du verkligen hemma hos dina föräldrar i Uppsala mellan jobben?), dina olika resor i Sydafrika (tack vare breven),  din ekonomiska situation (varför blev du skuldsatt?) och din Sydafrikanska familj (men var finns din adoptivsons barn?).

Ditt liv har under ett års tid löpt parallellt med vårt och du har näst intill dagligen (till din brorsons dottersons dotters förtret) diskuterats vid köksbordet. Vi går nu vidare till andra släktingar då vi egentligen uttömt alla resurser för information kring ditt liv. Obesvarade frågor får förbli obesvarade tillsvidare.  Läs här om ditt liv:  Viktor Klingberg.

Bästa hälsningar

Svante  &  Julie