Alla inlägg av Julie White

Dalaresa 2022: Hagge & Smedjebacken

Nästa mål på vår rundresa i Dalarna var Smedjebacken och Hagge, platser där Klingbergare bott och verkat. Vårt förra resmål Norrbärke kyrka ligger i Smedjebacken, så vi var redan framme där.

År 1878 gifte sig Svantes morfars faster Sigrid Klingberg (1858-1914) med Harald Nordlander (1853-1920). De kom att bosätta sig på Hagge bruk, som då ägdes av Haralds far Axel Nordlander (1821-1892) och som Harald senare ärvde. Bruket var ett järnbruk som startades på 1600-talet, och köptes 1845 av Haralds farfar stadsmajoren Eric Nordlander (1773-1847) i Stockholm, en bondpojke från Medelpad, som i Stockholm blev stenrik viktualiehandlare (livsmedelshandlare). När han dog 1847 sades han vara Stockholms rikaste borgare. Han efterlämnade 8 oäkta barn, alla barn till en kvinna i Stockholm, som dock inte bodde med honom. Barnen ärvde hans förmögenhet, och äldste sonen Axel blev brukspatron på Hagge.

Den ståtliga herrgårdsbyggnaden i Hagge stod klar 1806, men revs på 1950-talet. Den låg mitt i bruket och det måste varit en både livlig och ljudlig plats att bo på. Idag finns bara grindstolparna till herrgården kvar att beskåda.

Hagge bruk och herrgård ca 1870

Sigrid och Harald fick fyra barn (Axel, Hugo, Greta och Rut), alla födda på Hagge.

1856 anlade Hagge bruk tillsammans med Grängshammars bruk (som var vårt första mål på resan) och två andra järnbruk i trakten ett gemensamt valsverk i Smedjebacken, som ligger vid Norrbärke kyrka knappt en mil från Hagge. Smedjebackens valsverk, som så småningom blev ett stort järnverk, drevs av Axel Nordlander som flyttade dit med fru och barn. De flyttade in i Bengtsgården, en stor och ståtlig herrgård nära Norrbärke kyrka. Den kallas numera för Nordlandergården, och ägs av Nordlandersläktingen Jan Axel Nordlander. I huset finns också en hembygdsförening. När Hagge bruk lades ned 1910 flyttade Sigrid och Harald in till Nordlandergården. Sigrid avled här 1914 och Harald 1920. Familjen Nordlander fortsatte att vara huvudägare i Smedjebackens valsverk till 1955.

Nordlandergården i Smedjebacken

Sigrid och Harald ligger bägge begravda i Nordlanders familjegrav på den närbelägna kyrkogården vid Norrbärke kyrka.

Nordlanders familjegrav vid Norrbärke kyrka

Idag finns en stor öppen park precis bredvid kyrkan som kallas Uddparken. Den donerades av Sigrids och Haralds dotter Rut och hennes man John Udd.

Uddparken i Smedjebacken

Sigrids bror Erland Theodor Klingberg (1866-1938) arbetade 1889-1894 (när han inte tjänstgjorde som officer) åt sin svåger som bokförare på Hagge och inspektor på Smedjebackens ångsåg. Vi vet inte om Erland redan då var intresserad av släktforskning och visste att 1600-talsprosten Andreas Bergius i Norrbärke var en av hans förfäder, men när han senare skrev om honom i boken Slägten Klingberg måste han ha tänkt på de många gånger han varit på gudstjänst i Norrbärke kyrka. Långt senare, 1923-1937, när han själv var ägare till Mackmyra bruk och både Harald och Sigrid var döda, var Erland styrelseordförande i Smedjebackens valsverk.

Fortsättning på resan följer…

Gerda Fogelmarck 150 år

Idag skulle Gerda Fogelmarck ha fyllt 150 år! Gerda var kusin till systrarna Anna, Sofi och Siri, alla födda Fogelmarck, och kom att ha god och nära kontakt med sina kusiner hela livet.

Gerda föddes i Stockholm 1872. Hennes pappa var Emil Fogelmarck, professor i matematik vid KTH, och hennes mamma Augusta Söllscher. Kammakargatan 4 var deras hem och där rådde ”en ljus stämning och glad slösande oprententiös gästfrihet”, skriver Gerdas brorsson Stig. Gerda hade en äldre syster Ellen, f. 1867, och yngre bror Gunnar, f. 1880.

Det finns en hel del information bevarad om Gerda. Hennes brorsson Stig Fogelmarck berättar i sin bok ”Rum i tiden” om sin faster, Gerdas bror Gunnar Fogelmarck har efterlämnat minnesanteckningar, och det finns bevarade brev mellan systrarna Fogelmarck där Gerda nämns.

Så vad vet vi om Gerdas liv? Hon gick på Wallinska skolan och tog studenten där, och utbildade sig till lärare. Hon undervisade på Wittlockska samskolan. Under sin ungdom lär hon ha varit omsvärmad; hon var lång, kraftigt byggd och ”en skönhet”. Brodern Gunnar minns baler och middagar, som systrarna deltog i. Gerda studerade piano för Richard Andersson, känd pianist och pedagog, och sång för fröken Pihl. Brev från 1910-talet berättar om Gerda, som spelar piano vid sina besök hos kusinerna. Somrarna tillbringades på familjens sommarställe på Dalarö, och systrarna besökte ofta sina kusiner på Vall och Mackmyra.

Systrarna Gerda (t.v.) och Ellen Fogelmarck

1891 vidtog systrarna Fogelmarcks första resa utomlands och det kom sedan att bli Gerdas melodi. Större delen av sitt liv kom hon att befinna sig på resande fot, ensam eller med systern Ellen. Alltid restes i 3.e klass, boddes och åts enkelt. Gerda var ovanligt frimodig för tiden, hade stor lust att uppleva spännande resmål; hon var öppen och okonventionell och verkar ha knutit kontakter varthän hon reste. Hon vandrade i bergen, fotograferade ofta. Hon verkar ha tyckt om att spela golf, hennes skotska golfklubbor vårdas nu ömt av hennes brorsbarnbarn Peter Fogelmarck.

Det finns ingen information om Gerdas lärargärning; hennes beslut att utbilda sig till lärare kan ha varit baserat på en önskan att vara självständig och oberoende, men kan också ha varit en nödvändighet för att kunna försörja sig. Pappa Emil efterlämnad vid sin död 1904 en viss förmögenhet, men den kan knappast ha räckt till att försörja Gerda och hennes syster Ellen, som förblev ogifta livet ut.

Gerda gick bort 1949, 77 år gammal. Hon bodde då på Dams pensionat på Karlavägen 57 i Stockholm. Hon ligger begravd på Stockholms norra begravningsplats.

Stort tack till Peter Fogelmarck, för hjälp med information och foton!

Gerda ca 1946

1922…

”Nu får jag ledsamt nog lov att skicka dig ett mindre kärkommet brev. Jag har skjutit upp ett par dagar att skicka denna räkning från Sophiahemmet, och måste du väl därför nu i stället vara snäll skicka en check med omgående, din stackare!”


I februari 1922 skriver Anna Klingberg hem till sin man Erland. Det är nu dags att betala februari månads räkning för dottern Ullas vård på Sophiahemmet i Stockholm. Ulla har sedan sommaren 1921 varit sjuk i tarmtuberkulos och har vårdas på Sophiahemmet sedan ett par månader.

Sophiahemmet var sedan 1889 Sveriges första privata sjukhem och ligger på norra Djurgården i Stockholm. En donation från kung Oscar II och drottning Sofia möjliggjorde att sjukhuset kunde byggas. Det fick 70 sängplatser. Sophiahemmet hade också en sjuksköterskeskola.

Tarmtuberkulos är en variant av den smittsamma sjukdomen TBC, som under 1800-talet var den vanligaste dödsorsaken. Någon bot fanns inte på 1920-talet när Ulla blev sjuk, men idag kan man bota de flesta fall med antibiotika. Den vanligaste behandling då var att åka till ett sanatorium, där patienten fick vila, frisk luft och hälsosam mat. Allmän vaccinering mot TBC inleddes i Frankrike 1924 och i Sverige först på 1940-talet.

Det är oklart vilken behandling Ulla fick på Sophiahemmet, hon är svag och febrig hela tiden; någon magoperation nämns i något brev. Hennes diet i februari 1922 verkar vara ostron och kycklingfärs! Mamma Annas räkning för februari månads vård löper på 445:-, vilket idag motsvaras av cirka 12 800:-.


1922…

Det är dags för deklaration , och för detta anlitar Sofi Fogelmarck Eva Andén, Sveriges första kvinnliga advokat. Som ogift har Sofi varit myndig hela sitt vuxna liv. Hon och hennes systrar Anna och Siri, alla födda på 1860-talet, blev myndiga vid 21-års ålder, men Anna och Siri blev raskt omyndiga då de vid 27 respektive 42 år ålder gifte sig. Deras män blev då deras förmyndare. Det märks bland annat i den brevsamling som finns bevarad från 1910-talet, där det är Annas man Erland och Siris man Fredrik, som förmyndare för sina hustrurs förmögenheter, diskuterar ekonomi och affärer.

Myndiga vid 21 års ålder blev kvinnor 1884, men det var först 1921, som även gifta kvinnor blev myndiga. Helt plötsiligt måste även Anna och Siri ta ansvar för sin ekonomi och vara med i de ekonomiska diskussioner som fördes.

Eva Andén (1886-1970) kom att vara inblandad i familjens ekonomi åtminstone till 1937. Hon upprättade Sofis testamente, var hennes boutredningsman och förvaltade hennes något trassliga dödsbo ända fram till 1932.

För en modern kvinna kan det verka omöjligt att inte få rå sig och sitt själv, men Siri nämner vid något tillfälle att kvinnor inte är skapta till att ta det ansvaret. Hon kom under hela sitt vuxna liv att få leva med ekonomiska bekymmer, medan systern Anna hade det bättre ställt.

Den sista dagen att lämna in sin deklaration var från 1928 till 1987 den 15 februari.

1922…

”Supén bestod af smörgås med 3 assietter, sillsallad, hönsfärs med champingonsås och ärter, ananasgelée, öl, mjölk och ett glas madeira på slutet. På buffén fanns fruktsallad, karameller, rödvinbål, vichyvatten och whisky av vilket senare det ej gick åt ½ butelj en gång.”

I ett brev hem i början av februari 1922, skriver Anna Klingberg till sin man Erland och berättar om den dans med supé som hon just bevistat i Stockholm. Tillställningen hölls hos hennes syster Sofi på Sveavägen 45 och verkar ha varit välbesökt. Ett tjugotal ungdommar kom, de flesta vänner till hennes söner Axel (27 år), Erland (24 år) och Wilhelm (19 år). Alla gäster är noggrant namngivna, så som är brukligt.

Annas syster Sofi har tidigare tagit god hand om sina syskonbarn då de studerat i Stockholm. Axel och Erland har tidvis också varit inackorderade hos henne och hon bjuder dem alla ofta på konsert och teater.

Vid halv 8 kom gästerna, och då vidtog dansen, ”synnerligen livlig”! Piaonot stod i hallen, så att de kunde dansa i salen, Efter en timme var det dags för supén, som dukades upp vid småbord. Vid ett bord i hallen satt Anna själv, Sofi, Sofis sällskapsdam Märta och systrarnas syssling Lotten – de är naturligtvis där som både värdar och förkläden.

Dansen pågick till halv 2 på natten, och det verkar ha varit en lyckad tillställning. Den enda smolken i bägaren var ju förstås att Anna dotter Ulla, som älskar fester och dans i synnerhet, ligger långvarigt sjuk på Sophiahemmet.

”…så intresserad att höra om festen och alla arrangement därför, så jag tror då, hon hade mer roligt än tråkigt därav.” skriver Anna hem.

För en modern läsare kan man ju beundra insatsen att ordna både supé och dans ( och så sent på kvällen) för en massa ungdommari sitt egna hem. Vad månne grannarna ha tyckt?

Och nu tycker Anna, att de skall ordna en liten dans hemmavid för yngste sonen Carl (16 år). Sonen Wilhelm, som också bor hemma, har lovat hjälpa till. Så här tycks ungdomen i de högre sociala kretsarna i samhället ha fått roa sig, bevakade av vuxna, men med möjlighet att träffa någon trevlig ung flicka.


1922…

…och jag ber att å Siris och egna vägnar få till Dig och Anna frambära vårt varma tack för all den hjälp, Ni och Sofi erbjudit oss…

Ja, hur ser det ut med familjens ekonomi för 1922 egentligen? Den 22 januari 1922 skriver Fredrik Gripensvärd till sin svåger Erland Th. Klingberg och tackar för all hjälp han fått. Hans ekonomiska situation är desperat; trots att hans fru Siri ärvt en stor förmögenhet, har den gått åt till renoveringar och förbättringar av två herrgårdar. Nu 1922, på Strömsta, där de bott i fyra år, är läget prekärt. Fredrik själv är långvarigt sjuk och kan nog inte själv övervaka och sköta egendomen. Han har i flera fall fått hjälp av sin svåger, som nu gör sitt yttersta tillsammans med Siris syster Sofi att bistå dem. Men läget är också knepigt för Erland, då familjeföretaget Mackmyra Sulfit på grund av de dåliga tiderna inte bär sig längre. Även Sofi har det knepigt, då hon har investerat stort i familjeföretaget.

Den ekonomiska situationen för Gripensvärds kommer att påverka familjerelationerna för åtminstone två decennier framåt. Syskonband blir sköra, konkurser ligger runt hörnet och oron för framtiden är stor! Hur skall det gå?

Det finns all anledning att återkomma till detta senare under året.

Axel Klingberg (1896-1971)

Idag den 6/12 2021 är det 50 år sedan Axel Klingberg avled.

Han var äldste son, av sex barn, till Erland och Anna Klingberg, f. Fogelmarck. Han föddes 1896 i Stockholm, men kom att växa upp på Mackmyra och i Falun. Pappa Erland var kapten vid Dalregementet.

I de många familjebrev, särskilt från hans ungdomstid på 1910-20-talen, som finns bevarade framstår Axel som familjens gyllene gosse. Han omhuldas och framhålls, kanske för att han är äldsta sonen, och verkar vara mycket omtyckt av släkt och vänner. Han spelar piano och sjunger, liksom alla de andra syskonen.

Efter studenten 1914 flyttar Axel till Uppsala för två års studier i historia och latin vid universitet – han bor då inackorderad hos sin farmor Sophie Klingberg. Militärtjänstgöring vidtar, och sedan civil-ingenjörsstudier vid KTH i Stockholm, där han tog examen 1922. Under de åren bor han tillsammans med sin bror Erland inackorderad hos sin moster Fiffan på St. Paulsgatan 33.

Tanken sägs vara att han senare skulle arbeta på familjens sulfit-fabrik i Mackmyra, och han praktiserade på pappersbruk utomlands. 1923-1925 är han i USA och 1927-1929 i Köln.

Det är i Köln han träffar Gertrud Eismann (1894-1986). Hon är läkare och medicine doktor och änka. Hon och hennes första man hade varit läkare på Java, där mannen och deras små barn dött i någon sjukdom. Axel skriver hem till mamma och berättar 1928 om sin förlovning, och hon reser då strax till Paris för att träffa Axel och den tilltänkta. Gertrud hade fått jobb i Kanada, och Axel följer efter 1929. Vid jul 1929 gifter de sig och en dödfödd son föds tidigt 1931. De bor några år i USA, där Axel arbetar som kemist på olika pappersbruk, och en tid var arbetslös.

Axel och Gertrud återvänder till Sverige 1934. Axel valde nu att bli godsägare istället; han gick Sala lantmannaskola och köpte sedan 1936 gården Stora Kil i Tillinge socken väster om Enköping. 1938 övertar han sedan Strömsta säteri i ett arvskifte efter sin far.

Axel och Gertrud får inga barn, och bor och brukar Strömsta under resten av sina liv. Axel lär, av naturliga skäl, ha varit protysk och sägs ha haft högerextrema åsikter. På vinden på Strömsta finns ännu i dag en koffert med Axels sparade brev; kanske kan de avslöja något mer om Axels tid på Strömsta.

Axel avlider den 6/12 1971 på Skodsborgs kurhotell i Danmark, 75 år gammal, och änkan Gertrud äger Strömsta till sin död 1986.

Strömsta. (Foto: Christina Klingberg)

Knut KLingberg 150 år

Knut Filip Klingberg (1871-1959)

Idag skulle Knut Klingberg ha fyllt 150 år! Han födde 1871 på Gustafströms herrgård som åttonde av nio barn till bruksdisponenten Erland Klingberg och Sophie Klingberg, f. Baalack.

Han gick allmänt läroverk i Örebro och började sedan 1886 på Katedralskolan i Uppsala, dit hans familj flyttade samma år. Direkt efter studentexamen 1892 började han sin militära karriär, främst vid Dalregementet i Falun, där också hans storebror Erland var officer. Han pensionerades som major i Vaxholm 1926.

En spännande del av hans karriär var hans postering i Persien 1914-1915, dit han kommenderats för att organisera gendarmeriet och bekämpa rövarband. Hans hustru Mary-Ann Ossbahr (1879-1943) , gifta 1903, följde med honom dit. Han fick av shahen den persiska Sol- och Lejonordern.

Persiska Sol- och lejonorden, 3. klass

Vi vet mycket lite om Knut själv; några brev från perioden 1915-1918, då flera familjemedlemmar bodde i Falun, nämner honom och Mary-Ann vid olika familjesammankomster. Knut och Mary-Ann fick inga barn tillsammans.

Efter pensionen bor Knut och Mary-Ann i Stockholm, och som änkling flyttar Knut till Skebobruks herrgård, då ett pensionärshem för välbeställda äldre herrar. Knut avlider i Gävle 1959.

Marie Göransson, född Elfstrand

Marie Göransson f. Elfstrand

avled denna dag den 24/8 för 170 år sedan! Hon föddes som borgardotter i Gävle till grosshandlare Daniel Elfstrand (1748-1815) och hans andra fru karin Jäderlund (1769-1837).

Hon gifte sig ung den 30/11 1815, bara knappt 20 år gammal, med Anders Petter Göransson (1789-1850), en anställd i pappans firma som blivit kompanjon där. Familjen kom att bo i en centralt belägen gård i Gävle; sommarviste hade man först på Lexe i Valbo socken och senare på Stigslund, norr om Gävle.

Marie födde 7 barn mellan 1816 och 1828, av vilka två är av särskilt intresse. Dottern Sofie, född 1816, gifte sig med Wilhelm Elfbrink och blev Svantes morfars mormors mor, och sonen Göran Fredrik, född 1819, som blev en välkänd affärs- och industriman, som grundade Sandvik.

Marie avled i Gävle den 24/8 1851, blott 10 månader efter sin man Anders Petter.

Så mycket mer vet vi inte om Maries liv. Hennes porträtt, målat av Carl Petter Lehman, hänger i dag i gamla herrgården på Högbo bruk.

Ny termin…

”Jag tycker allt, att du borde bestämma dig för, att hvarje dag läsa minst 2 timmar för dig själf. Börjar du, att allt emellanåt alldeles slinka öfver en dag, så blir det nog lätt bra slarf med hela läsningen på studiekammaren, hvarpå examen dock till större delen tycks vara baserad.” (30/10 1914)

I brev från 1914 skriver mamma Anna Klingberg till sin äldste son Axel Klingberg, nyss fylld 18 år, och förmanar honom. Det är hennes äldsta barn, som nyss flyttat hemifrån till Uppsala, där han skall bo hos sin farmor Sophie Klingberg, och läsa historia och latin vid univeristetet.

Det är klart att hon är litet ”hönsmammig”! Det är inte bara hennes första barn att lämnat hemmet, utan också familjens förste som läser vid universitetet. Det är en ny och okänd miljö för henne!

Hon gör vad hon kan för att han inte skall komma allt för långt bort ifrån familjens trygga vrå. Hon berättar utförligt i brev, som hon skriver varje söndag, eller oftare, om allt hennes familj gör under veckan, vilka de träffar och umgås med och vad Axels syskon kan ha haft för sig. Naturligtvis undrar hon om hans tvätt – skall hon skicka tillbaka den – och om han har lakan och handdukar så att det räcker.

Hon vill också att Axel i detalj skall skriva hem och berätta om olika tillställningar han varit på : Hur var studentbalen arrangerad? Hade han någon dam på dansen? Hon vill ha hans schema, så att hon i tanken kan följa hans dagar.

Förmaningarna är sällan så direkta som den ovan i citatet. De är oftast mer inlindade: det är vackert väder i Falun, kanske har han varit ute på en promenad ? Anna har själv varit i kyrkan, kanske Axel också varit det? Själv har hon haft många på visit, har Axel kanske hunnit besöka familjebekanta i Uppsala ännu?

Intressant nog för modern tid, är det faktum att Axel skall få en egen telefon installerad i sitt rum hos farmor. Anna påpekar i brev, att Axel inte ringer hem ofta nog, hon vill att han skall ringa hem var tredje dag!!

Sverige fick sin första telefon 1877 och redan tio år senare var Stockholm världens telefontätaste stad! 1915, precis när Axel skall få sin egen telefon, fick telefonaparaterna sin fingerskiva, och man kunde själv ringa upp utan att gå genom en telefonist.

Nå, hur gick det då för Axel? Han verkar ha klarat av sina studier i Uppsala utmärkt! Han lämnar Uppsala sommaren 1915 för militärtjänst och börjar sedan läsa till civilingenjör på KTH i Stockholm. Och mamma Anna får snart vänja sig, då alla hennes barn inom några år lämnar hemmet för studier på annan ort!