Alla inlägg av Julie White

Malla Silfverstolpe

avled denna dag den 17/1 1861, 78 år gammal.

Malla, född 1782 i Finland, kom till Uppsala 1812. Sedan hennes man David Gudmund Silfverstolpe avlidit, öppnade hon sitt hem från 1820 för litterära salonger. I mer än 30 år hade hon litterära fredagar, och dit kom alla samtidens kändisar: Geijer, Atterbom, Almqvist, Wallin, Bremer och många andra inom vetenskap och akademien. Litteratur och musik stod i centrum och ännu icke publicerade verk lästes högt. På 1830-talet var Malla inneboende i ärkebiskopsgården i Uppsala.

Malla var mycket bildad och beläst och sågs som en gynnare av den romantiska franska bildningen i Uppsala. Hon påbörjade redan 1822 sina memoarer och de utgavs hundra år senare. Malla Silfverstolpe ligger begravd på Uppsala Gamla kyrkogård.

Malla var barnbarns barnbarn till Olof Rudbeck d.y. och var därför fyrmänning med Lovisa Charlotta Holmberg (1796-1846), som är Svantes mormors morfars mormor.

Malla Silfverstolpe 1843.jpg

1921…

var nog tänkt att det skulle bli Ulla Klingbergs år. Denna dag, den 11/1, fyller hon 20 år, och i horisonten hägrar en efterlängtad vistelse i Paris. Nu skall hon få komma ut i världen och bort ifrån det tråkiga Gävle. Hon skall få studera sång, hon skall få känna livet pulsera..

Ulla föddes 1901 som fjärde barn av sex till Erland Th. och Anna Klingberg , f. Fogelmarck. Pappa var militär vid Dalregementet och VD för Mackmyra bruk. Familjen bodde först vid Mackmyra och från 1909 i Falun, där Ulla gick på flickläroverket till 1918. Efter att ha haft spanska sjukan 1918, är hon på våren 1919 i Stockholm med sina två äldre bröder Axel och Erland hos moster Fiffan. På hösten 1919 är hon tillbaka i Stockholm igen som inackorderad; hon går en kurs i sömnad och en kurs i matlagning. Hon är mycket sångbegåvad och tar sång- och pianolektioner.

Ulla Klingberg c. 1916

Men nu är det våren 1921 och Ulla påbörjar sin resa till Paris den 6/4 ; det finns en brevsamling med hennes brev hem till sina föräldrar och mammans brev till henne. Genom dem kan vi inte bara i detalj följa vad Ulla har för sig under de 3 1/2 månad hon är i Paris, utan vi får också läsa om hennes drömmar och förhoppningar för framtiden.

Vi vet också att det inte blev något av allt det Ulla önskade; samma sommar insjuknar hon i vad som skulle visa sig vara tarmtuberkulos och hon avlider den 8/7 1923, 22 år gammal.

Med början den 6/4 kommer vi att berätta om Ullas tillvaro i Paris; vad hon gör och upplever och vilka hon träffar.

Idag är det 40 år sedan…

Erland Klingberg avled, 82 år gammal, den 5/1 1981.

Vår kunskap om Erlands liv är ganska fragmentarisk; han verkade ha haft svårt att hitta rätt i livet och provade olika yrkesbanor.

Han föddes 1898 som det andra av sex barn till Erland Th. och Anna Klingberg, f. Fogelmarck. Pappa var militär vid Dalregementet och VD för Mackmyra bruk.

Syskonen Klingberg, c. 1905, Erland är nummer tre från vänster

Han växte först upp på Mackmyra utanför Gävle, och från 1909 bodde familjen i Falun, där han tog studentexamen vid det högre allmäna läroverket 1917. Därefter följer militärtjänstgöring vid I13 i Falun.

Syskonen Klingberg ca 1917, Erland längst ner till vänster.

1918-1921 studerade han vid Handelshögskolan i Stockholm, där han tog en ekonomexamen. Han bor under studietiden med sin äldre bror Axel hos mostern Sofi Fogelmarck, kallad ”Fiffan”. Han verkar ha levt ett typiskt studentliv med fester, baler, middagar och konserter.

Men från 1921 och framåt verkar han ha sökt efter ett lämplig arbete, utan att kunna finna det. Först blir det praktik på Warburgs bank i Hamburg. Under 1923-1924 reser han till London och Paris för att försöka bli fondmäklare. 1925 återfinns han i Bryssel där han köper och säljer laktritspastiller. Han nämner i brev hem till sina föräldrar att det kanske är pinsamt för dem att behöva berätta för släkt och vänner vad han arbetar med. Erland verkar ha varit språkkunnig, han talar både engelska, franska och tyska.

1927 är han uppenbarligen hemma igen, och flyttar till Pensionat Tusculum på Stureplan 4 i Stockholm. Det blir början på en lång serie av pensionat, på vilka han bor till sin död 1981. Vad han arbetar med är oklart; 1927 säljer han byggnadsmaterial och 1929 skriver han till sina pappa att hans byggmaterialföretag ”Dahl & Klingberg” går dåligt. Under kriget var han inkallad ett par månader varje sommar vid Landstormen. Han är också tjänsteman vid Rikskommitéen, som inrättades av regeringen 1940 för att samordna humanitär hjälpverksamhet till Finland.

1945 har Erland en egen firma ”Nordsvenska handel”, med bisysselsättningen att sälja ekonomisk litteratur.

I familjen finns rara berättelser om hur han levde sitt liv. Erland bor på pensionat under större delen av sitt vuxna liv, men deltog alltid i familjesammankomster på Mackmyra. Han var, enligt hans brorsdotter Ulla Janson, en uppskattad farbror, som hade tid för barnen. Det sägs att han lär ha besökt NK varje dag för att läsa ytterligare en sida i en utvald roman på franska.

Erland 1964

Erland var ogift och levde, så vitt vi vet, ensam hela sitt liv.

Hämtmat anno 1922…

Trodde ni att hämtmat var ett modern fenomen? Redan 1922 kunde man få hem mat i pappaskar. Nordiska Kompaniet i Stockholm erbjöd hämtmat för 2 kr/portion (c. 55 kr idag) på vardagar och 3.50 kr/portion på helger. Vad sägs om grönkålssoppa, sprängd anka och chokladbakelser för 95 kronor?

Sofi Fogelmarck skriver att hon och Märta Redlund bara har hjäp hemma halva dagar och tar därför hem middagar från NK – en portion räcker till dem bägge! Antingen kör NK ut maten eller så hämtar Märta.

Hélène Ångström…

är en person som fyllde en central roll inom Fogelmarckfamiljen från 1872 till 1943. Det var 1872 som hon 23-åring kom som guvernant till systrarna Sofi, Anna och Siri Fogelmarck på Vall, och hon kom att bli kvar där i 13 år som ett mellanting av storasyster och lärare. Under resten av sitt liv höll hon en nära och kärleksfull kontakt med sina tre elever, skrev till dem ofta och besökte Anna på Mackmyra på somrarna.

Hon var en intressant person med stora spåkkunskaper, ett intresse för allt allmänbildande, en djup religiös tro, ett stort socialt kontaktnät och ett livligt intresse för sin barn och barnbarn. Som det brukar vara för kvinnor i hennes generation har hon utöver släktminnen, hennes egna minnesanteckningar och brev och de faktiska händelserna av giftermål och barnafödande, inte lämnat något annat efter sig som eftervärlden kommit att uppmärksamma. Nu finns det en ”biografi” om henne här – hennes liv är alltför intressant och viktigt för att inte få en egen sida!

Se Hélène Ångström född Pilo.

Spanska sjukan….

”Jag ser genom fönstret flera begravningståg dra förbi.”, skriver Svantes farmor Karin Janson om den dag hennes far August Andersson skall begravas. Han dog i spanska sjukan den 14/10 1918. Hon var själv 7 år och hennes mamma hade just blivit änka med 7 barn under 11 år.

Spanska sjukan var en viruspandemi som spreds över världen under och strax efter första världskriget (mars 1918-juni 1920). Det var främst unga som drabbades och i Sverige, där epidemin kulminerade under oktober och november 1918, avled 37 573 personer (drygt tio gånger så många som idag utav Corona). Drygt hälften av alla de som avled var i åldern 20-40 år. Totalt kan så många som 50-100 miljoner människor i världen ha avlidit!

Karins pappa var just 40 år och hade legat sjuk i fem dagar innan han dog. Julia von Otter, Svantes morfars mors moster, däremot, avled den 28/11 1918 i sviterna efter att ha haft spanska sjukan. Redan tre veckor tidigare tror man inte att hon klarar sig igenom, hon är ju 79 år gammal.

Sophie Klingberg, Svantes morfars farmor, är 86 år, och skriver i november 1918 lugnande till sin son att hon är frisk, men hennes två inneboende studenter bägge ligger i var sitt rum med spanska sjukan. ”Det är inte farligt”, säger den besökande doktorn, och inte verkar Sophie särskilt rädd, då hon konstaterar att hon har så många sjuka att besöka! Men många har dött och kyrkklockorna ringer oavbrutet!

Senare mot jul får Sophies barnbarn Axel och Ulla Klingberg på Mackmyra spanska sjukan, och de måste stanna hemma efter nyåret för att återhämta sig. I senare delen av januari 1919 är dock Ulla i Stockholm och roar sig, medan Axel återvänt till sina studier på Tekniska Högskolan

Idag 2020, när vi tampas med Coronan, vet vi, liksom 1918, inte hur framtiden kommer att bli och vi kan alla vara oroliga för hur pandemin kommer att sluta. Men idag vet vi så mycket mer om smittspridning och sjukvården är så mycket bättre. Det ger hopp ändå inför framtiden!

Idag är det…

ett par dagar sedan 110 års jubileet av Siri Fogelmarcks och Fredrik Gripensvärds bröllopsdag. De vigdes den 15/10 1910 i Falu Kristine kyrka i Falun. Siri var vid sitt giftermål 42 år gammal och Fredrik 44 år.

Att de känt varandra länge vet vi. De var till exempel marskalk och tärna vid Siris syster Annas bröllop 1895. Fredrik var kapten vid kungliga Dalregementet och var god vän med Annas man Erland Th. Klingberg, också kapten vid samma regemente.

Siri och Fredrik förlovade sig den 21/5 1910; det var endast två veckor innan Siris mamma Emma Fogelmarck avled. Kanske var mamman emot giftermålet? Siri hade varit hemmadotter och stundtals nog fått vårda sin mamma, som var sjuklig.

Hur blev då Siris och Fredriks liv tillsammans? Ganska snart visade det sig att Fredrik var svårt sjuk och Siri stod troget vid hans sida och vårdade honom i dryga 30 år. Ibland var de på sanatorium utomlands. Först bodde de i Falun till Fredrik gick i pension 1915, sedan blev det ett femtal olika herrgårdar bl a Strömsta, med katastrofal ekonomi, innan de till slut hamnade i Malmköping 1932.

Siris brev till systern Anna är stundtals uppgivna, stundtals bittra. Livet med Fredrik blev inte som hon förväntat sig! Äktenskapet var barnlöst.

Fredrik avled 1942 och Siri 1944.

Idag är det…..

125 år sedan löjnant Erland Klingberg och fröken Anna Fogelmarck gifte sig på Mackmyra. Bröllopet stod den 2/10 1895 och var mycket ståtligt med nio par marskalkar och tärnor och efteråt en stor middag på herrgården. Bland gästerna märktes bland annat landshövdning Björkman och ett antal överstar. Till och från Mackmyra den dagen kunde gästerna ta sig med de tåg som var extrainsatta.

Gårdsfolket blev allesammans trakterade kan man läsa i den lilla tidningsnotis som stod i Norrlandsposten den 4/10. Nära ett tusental av de omkringboende hade samlats utanför för att beundra och gratulera, man hurrrade man trefalt och brudgummen höll ett litet tacktal.

Vi vet mycket litet om hur paret träffats – kanske uppstod tycke på det bröllop där de båda var marskalk och tärna 1889! Paret förlovade sig sommaren 1894, ett år efter att Annas far Wilhelm Fogelmarck bortgång, och förlovningen verkar ha väckt förvåning bland familj och vänner. I bevarade brev uttrycker släktingar både förvåning och glädje!

Äktenskapet varade till Erlands bortgång 1938 – paret fick sex barn varav ett dog späd och en dotter dog vid 22 års ålder. Anna ärvde Mackmyra av sin mor 1910, där familjen senare bodde. Nu äger deras sonson Tage gården.

I dag är det 90 år sedan…

Carl Klingberg och Sara Serrander gifte sig i Valbo kyrka.

Vigseln mellan det unga paret, han 25 år och hon 22 år, stod i Valbo kyrka den 14 september 1930. Carl skriver i sina minnesanteckningar att han blev kär i Sara 1924, när han var 18 år, de bodde bägge i Gävle. De var unga och det dröjde innan de kunde gifta sig. Carl skulle först bl.a utbilda sig till lantbrukare och ödet föll sig så väl att han skulle kunna bli förvaltare på Strömsta Säteri åt sin pappa.

Vid vigseln åtföljdes de av sex par marskalkar och tärnor till musik av Mendelsohn, och Carls bror Wilhelm sjöng sin egna tonsättning av Dan Anderssons ”Till kärleken”. ”Sara var just så söt och rar som jag väntat”, skriver Carl.

Efter uttåg till ”Bröllopet på Ulfåsa” och middag hemma hos Saras föräldrar Torsten och Gerda Serrander, reste brudparet på en månadslång smekmånad till Franrike och Italien.

Sedan väntade hårt arbete, först på Strömsta och sedan på Mackmyra. Fyra barn fick de: Rolf, Ulla, Olof och Tage.

Sara och Carl Klingberg 1930

Pingst på Forsbacka på 1800-talet

I slutet av 1870-talet skriver lilla Anna Fogelmarck (f. 1867) entusiastiskt till sin pappa för att berätta om den pingst hon firat hos familjen Lundeberg på Forsbacka. Anna berättar i brevet om alla lekar hon lekt med olika släktingar som är med och firar helgen. För huset är nämligen fullt av barn och tonåringar, och andra vuxna släktingar, så det måste ha varit en härlig helg för ett barn. Hon gungar bock, kastar ringar och boll.

På Forsbacka i stora herrgården bor Annas moster Anna Lundeberg och med sin man Christian Lundeberg och sina fyra barn. Christian, bruksdisponent och senare statsminister, äger bruket tillsammans med Annas pappa Wilhelm.  I intilliggande lilla herrgården bor Christians föräldrar August och Maria Lundeberg, som bor i lilla herrgården.

I Bo G. Halls bok ”Perspektiv på Patron” om Christian Lundeberg kan man läsa om just alla dessa stora släktkalas som hölls vid större högtider. Det kunde vara så mycket som 40-50 personer där vid jul och påsk. Vid pingst kan man tänka sig att man var något färre, och ändå nämner Anna många i sitt brev.

På Forsbacka bodde, förutom Annas moster och morbror, förstås Annas kusiner Kristian (f. 1866), Gerdt (f. 1868), Elin (f. 1873) och Folke (f.1878), men det finns ytterligare två syskonpar på Forsbacka, som kommer att växa upp hos Lundebergs. Nils (f.1865) och Matilda (f. 1867) Steffansson, kusiner med Forsbackabarnen, och Hilma (f. 1850) och Arthur (f. 1860) Lundeberg, kusiner med Christian Lundeberg. Bägge syskonparen hade tidigt mist sina föräldrar.

Tillsammans med Anna på Forsbacka är hennes yngre syster Siri (f. 1868). Den äldre systern Sofi (f. 1864) verkar vara bortrest med pappan. I familjen bor också Helene Thomée (f. 1862), kusin med Annas mamma Emma, också hon föräldralös. Hon kommer att växa upp som fosterdotter hos Annas föräldrar.

Förutom de 11 barnen och tonåringarna (de flesta födda på 1860-talet), fanns ett stort antal vuxna med under helgen på Forsbacka. Annas mamma Emma Fogelmarck, förstås, men också Annas och hennes systrars guvernant Hélène Pilo. ”Tant Lina” Elfbrink, änka efter Annas morfar, säkerligen  med sin sällskapsdamen Mia Thomée, liksom Christians ogifta syster Julie Lundeberg. Kanske är Christians bror August Lundeberg med. En guvernant till barnen på Forsbacka, Maria Josefina Lundberg, torde nog varit där för att hålla reda på alla barnen.

Det nära umgänget mellan familjerna fortsatte till slutet av 1890-talet, då barnen blivit vuxna, men fram för allt då Lundeberg och Fogelmarcks löste ut varandra ekonomiskt och umgänget verkar ha blivit lite kyligare.