”I söndags hade Fiffan Theodormiddag. Hon beklagade för mig, att hon trots stora ansträngningar ej lyckats få ostron. Jag skulle genast bli exstatisk, men då hördes bröderna vara i antåg.”
Den 9 november 1919 firar Sofi Fogelmarck (”Fiffan”) den namnsdag som var vanligast bland männen i Klingbergfamiljen. Hennes syster Annas man Erland Theodor Klingberg, hans far och farfar, liksom hans fyra söner hette alla Theodor i andranamn. Och så har det fortsatt i de fyra nästkommande generationerna, då många manliga Klingbergare, om än inte alla, fått Theodor som andranamn. Sist ut, i sjunde led, är lille Theodor Klingberg, född 2/1 2019, den förste i släkten med Theodor som tilltalsnamn.
Hösten 1919 studerar Fiffans systersöner Axel och Erland och systerdotter Ulla i Stockholm. Citatet kommer just från Ullas brev hem till mamma Anna den 14/11 1919. Fiffan bjuder hem dem till St. Paulsgatan 33A, där hon bor med Märta Redlund. Några ostron verkar det ju dock inte ha blivit… Efter middagen spelades bridge, men man gick hem tidigt, redan klockan 10.
Idag den 9 november 2019, hundra år senare, firas ånyo Theodordagen i Uppsala, utan någon närvarande Theodor eller några ostron; Svante, Julie, Sofie och Johan njuter en god middag på anrik linneduk med anrikt silver.
Helgens släktutflykt gick till Stockholm, där vi först letade oss fram till Ulla Klingbergs (1901-1923) inackorderingsadress hos änkan Ellen Afzelius på Regeringsgatan 105. Ulla bodde där hösten 1919, då hon läste vid Birgittaskolan (sömnad) och våren 1920, då hon läste vid Åkermans husmoderskola. Huset var rivet, dessvärre.
Ullas mamma Anna Klingberg (1867-1953) bodde själv inackorderad, ett litet stenkast bort, hösten 1884 och våren 1885 hos sin farbror Emil Fogelmarck och hans familj på Kammakargatan 4, precis bredvid Johannes kyrka. Hon läste vid Wallinska skolan för att sedan ta studenten som privatist 1885:
Eftersom byggandet av kyrkan hade påbörjats året innan, måste det varit en intressant utsikt från familjens bostad!
Annas syster Sofi Fogelmarck (1864-1924) bodde under perioden 1918-1921 på St. Paulsgatan 33A, precis vid Mariatorget:
Tvärs över parken finns ännu den bokhandel på St. Paulsgatan 24 (grundad 1888), där Sofi troligen köpte både böcker och skrivmaterial.
Natten tillbringade vi på Hotell C i Stockholm, ovetande om att just på denna plats, Vasagatan 9, hade Annas och Siris moster Anna Lundeberg (1844-1913) och hennes man Christian Lundeberg (1842-1911), en våning 1893-1895, då denne satt i riksdagen. Familjen bodde ju annars på Forsbacka.
Vår släktutflykt gick idag till Steninge Slott, strax utanför Märsta. Här bodde 1873-1888 Julia (1839-1918), f. Elfbrink,och Oscar von Otter (1835-1905). Julia var syster till Svantes morfars mormor Emma Fogelmark (1842-1910), f. Elfbrink.
Slottet, i magnifik barockstil, byggdes under sent 1600-tal och har ägts bland annat av Axel von Fersen (1755-1810). Till hans minne finnes ett stort monument i parken. Slottet ritades av Nicodemus Tessin d.y. och det var en stor invigningsfest 1705, som hedrades av änkedrottning Hedvig Eleonora. Parken designades av Johan Hårleman (1662-1707), kunglig trädgårdsmästare, som var farbror till Svantes mormors morfars mormor far Paco Hårleman (1694-1763) på Forsbacka.
Julia och Oscar von Otter flyttade 1873 till Steninge från Sofiedal i Valbo, där de bott sedan de gift sig 1859. Slottet kostade von Otters 500 000 kr. En ståtlig stenladugård (med O v O på takflöjeln) och nya ekonomibyggnader byggdes. Oscar hade åren innan köpet varit riksdagsman i andra kammaren. Paret hade också en våning inne i Stockholm på flera olika adresser.
Under 1900-talet har Steninge ägts av ett flertal ägare och sedan 2009 av Gelba fastigheter ägt av finansmannen Peter Taube (som är kusinbarn med Svantes granne i Uppsala).
“Föga trodde jag väl den där oktoberkväll jag anlände till det Fogelmarckska hemmet på Wall, nära Gävle, att detta skulle under tretton år vara mitt hem, jag kan nästan säga i ordets hela bemärkelse, ty min plats blev alltmer ett mellanting syster och äldsta dotter”
Så beskriver Hélène Ångström (1849-1943) i sina memoarer hur hon som 23 åring anlände som guvernant till familjen Fogelmarck den 30/10 1872. Hon anlände för att bli lärare först till Sofi (f. 1864) och sedan till Anna (f. 1867) och Siri (f. 1868). Hon berättar senare i livet att flickorna kom att bli hennes andas barn, och hon blev vän med dem för livet.
Men vem var då Hélène? Hon föddes den 29/9 1849 i Uppsala, där hennes far var kommissionslantmätare. Hélène visade tidigt intresse för studier och läste på Nordins skola i Uppsala. Hon hade undervisning i bl. a. historia, grammatik, franska men också handarbete. En termin i Thengbergska skolan blev det också; ”mycket god och solid undervisning”, där hon bl.a. fick lära sig engelska.
1861 flyttade familjen till Visby och Hélène återvände 1866 till Uppsala för att studera de förberedande kurser som behövdes för att kunna bli telegrafist, ett yrke som öppnats för kvinnor först 1864. Efter examen bodde Hélène hos sina mostrar i Stockholm, gick på en slöjdskola och deltog i offentliga föreläsningar. Hon reste utomlands med mostrarna under vinter 1869 och tjänstgjorde som telegrafist ett år i Visby innan hon fick tjänsten som lärare hos familjen Fogelmarck.
Hon berättar själv i sina memoarer att hon arbetade hårt och nog var utmattad av arbetet; inte bara hade hon de tre flickornas undervisning och pianolektioner att ta hand om, utan också en kusin till flickorna som skulle läsa igen latin och grekiska. Anna skulle, som första kvinna att ta studenten i Gävle, hjälpas fram att ta examen som privatist i Stockholm 1885, och Wilhelm Fogelmark, flickornas far, behövde hjälp med räkenskaperna. Det var också ett intensivt och livligt sällskapsliv i familjen med gäster nästan var dag.
Sommaren 1883 besökte hon Strömstad med Sofi, och träffade där Knut Ångtröm, kandidat i fysik. De blev kära och påbörjade en brevskrivning, som än i dag finns bevarad. Knut var drygt sju år yngre och Hélène var själv mycket tveksam till åldersskillnaden. De var hemligt förlovade i ett år men eklaterade sin förlovning julen 1885. Hélènes ansvar som lärare för flickorna Fogelmarck och deras undervisning var då avslutad. Flickorna fortsatte dock som vuxna kvinnor att var kulturellt intresserade och läste till exempel gärna de böcker som var nyutkomna och på modet. Hélène flyttade från Vall den 15/10 1885 och gifte sig med Knut 1886.
Hélène och Knut bodde först i Stockholm och sedan från 1891 i Uppsala. Paret fick fyra barn: Anders (f. 1888), Hilding (f. 1890), Tord (f. 1892) och Dagny (f. 1895). Sedan Knut avlidit 1910 bodde Hélène kvar i tjänstebostaden vid Engelska parken till 1925, varefter hon flyttade till sin son Anders i Stockholm. Från 1937-1943 bodde Hélène i Uppsala på St Olofsgatan 10, där hon också avled 1943. Hon ligger begravd på Uppsala Gamla Kyrkogård.
Föga anade du, då du klev på Sydafrikabåten för att fly dina skulder i mars 1894, att du och ditt liv skulle komma att bli granskat 120 år senare. Vi har nästan alla dina brev hem till dina föräldrar och en del till syskonen, kyrkoarkiven är lättillgängliga på internet och i Sydafrika finns vänliga arkiv som skickat ytterligare dokument. Det har varit relativt enkelt att följa dig i livet.
Vi vet nästan allt om dig nu: var du bodde som ung (men snälla, berätta var du var informator 1876-77), dina studier (var du i Lund eller tog du bara med.lic examen där?), många av dina läkarvikariat (men bodde du verkligen hemma hos dina föräldrar i Uppsala mellan jobben?), dina olika resor i Sydafrika (tack vare breven), din ekonomiska situation (varför blev du skuldsatt?) och din Sydafrikanska familj (men var finns din adoptivsons barn?).
Ditt liv har under ett års tid löpt parallellt med vårt och du har näst intill dagligen (till din brorsons dottersons dotters förtret) diskuterats vid köksbordet. Vi går nu vidare till andra släktingar då vi egentligen uttömt alla resurser för information kring ditt liv. Obesvarade frågor får förbli obesvarade tillsvidare. Läs här om ditt liv: Viktor Klingberg.
Under sommaren har vårt bibliotek blivit sorterat, städat och exlibrismärkt! Biblioteket omfattar cirka 4500 böcker, allt från barnlitteratur till kvinnohistoria, från 1703 till modern tid, dvs ett helt vanligt bibliotek…
Mer intressant är att sammanlagt inte mindre än 38 släktingar har bidragit med böcker; här finns lite arvegods från Julies sida, men så mycket mer från Svantes anfäder och -mödrar. Några få utav dem har också ett exlibris:
Torsten Serrander (1875-1940); ett s.k. märkesexlibris
Gripensvärd: Fredrik (1865-1942) och Siri (1868-1944); ett heraldiskt exlibris i två färgvarianter (blått och brunt)
Sofi Fogelmarck (1864-1924); ett symboliskt exlibris
Klingberg: Erland Theodor (1866-1938 ) och Anna (1867-1953); ett s.k. herrgårdsexlibris som visar Mackmyra. Det finns i två färger (brunt och svart) men vi har bara det i brunt. Märta Redlund (1888-1954) skall ha ritat det 1914.
Janson: Ulla och Bo; ett s.k. landskapsexlibris, som visar Stora Tuna
Svante Janson och Julie White; ett monogramexlibris med namn
Det inger en ödmjuk känsla att få förvalta så mycket släktlitteratur och det ger en intressant inblick i vad släkten ägde och läste.Systrarna Fogelmarck (Sofi, Anna och Siri) var uppenbarligen livliga läsare och boksamlare, liksom Erland Theodor. Några av Sara Serranders flickböcker finns hos oss liksom Per Gustaf Lymans (1811-91) familjebibel.
Av detta kan följande lärdom dras: skriv alltid namn och årtal i böcker, skaffa gärna ett exlibris och investera dessutom i bokintresserade anförvanter!
Tänk dig själv! Det är i slutet av 1800-talet och en av dina söner har dragit till södra Afrika utan jobb och tyngd av skulder till familj och andra. Först kommer det rätt många brev (men inga pengar), de är inte så innehållsrika men du förstår att infödingarna går nakna, det är krig, vita nybyggare blir mördade och stympade och att det är ont om whisky. Sedan blir breven färre och handlar egentligen mest om skulderna, som ju inte blir mindre av att sonen satsar pengar på tomter i krigszoner. Lite pengar sipprar dock in från Afrika. Inget får du veta om hur han har det egentligen men han nämner ofta möjligheten att bli rik på guld och diamanter. Pappa Erland Theodor sparar noggrant breven ofta med en anteckning om ankomstdag.
Viktor Klingbergs 25 första Afrikabrev finns nu till allmän läsning här! Övriga är under produktion och kommer snarast. Det är förunderligt att få följa ett liv i södra Afrika mitt i de krig som råder där. Varthän Viktor än beger sig verkar det bli krig. Varthän han än åker lyckas han inte riktigt samtidigt som han ser andra lyckas bättre.
Vi har samtidigt passat på att förkovra oss om situationen i södra Afrika vid förra sekelskiftet, vi har gjort en ordentlig förteckning över Viktors resor samt fördjupat oss i hans skuldsituation. Nu inväntar vi bara hans testamente och bouppteckning från Johannesburg (allt går att få på nätet nu för tiden!).
Hur firades påsken i en övreståndsfamilj för hundra år sedan? Jag har samlat ihop de påskar Sophie Klingberg nämner i sin dagbok (1910-1918) och det är inte så stor skillnad mot nutida påskar; påskägg, påskliljor, god mat, umgänge med familj och vänner, utbyte av små gåvor. Sophie gick trogen i kyrkan, särskilt på påsken, förstås. De verkar också ha skrivit verser direkt på sina ägg.
Detta är också något av de få tillfällen då barnen kommer till Uppsala för att hälsa på. De flesta andra stora helger tillbringas ju på Mackmyra hos Erland och Anna. Sophie och Erland får då tillfälle att träffa sina andra barn och barnbarn.
Anmodern Sophie Klingberg (1832-1925) bodde under de 17 sista åren av sitt liv på Vasagatan i Uppsala i det s.k. Vasahuset. Hon skrev ju under den tiden en dagbok (1908-22) i vilken grannarna har en framträdande position. Hon berättar livligt om grannlivet, vilka hon umgås med, om middagar, supéer och kafferep. Lite skvaller får vi oss till dels men hon är mest saklig i sitt berättande om dem. Det som framträder tydligast är hur mycket och ofta man umgicks och hur trevligt det verkar ha varit att bo där.
Det finns nu en fullständig förteckning över samtliga hyresgäster i huset från 1908, då huset var nybyggt och Sophie och Erland Theodor flyttade in, till 1925, då Sophies avlider. Hyresgästerna och deras barn, inneboende, inackorderade och tjänstefolk finns listade alfabetiskt.
Sammanlagt knappt 580 personer passerade genom huset under de år Sophie bor i huset; med tanke på att det var 31 lägenheter fördelade på tre portuppgångar är det relativt mycket folk. Omsättningen på hyresgästerna var stundtals stor: allt ifrån professorer, f.d. borgmästare och friherrar till postiljoner och portvakter bodde i huset tillsammans med en stor mängd jungfrur, som ofta verkar ha stannat bara en kort tid. Vissa hyresgäster bodde kort tid medan andra flyttade ut först när de avled. Det var heller inte ovanlig att man bytte lägenhet då omständigheter i livet ändrade ens behov.
Det har varit ett spännande och rikt arbete att följa vilka som bott i huset. Något barn har avlidit som späd, en jungfru dog i spanska sjukan, en frånskild fru flyttade in med sina barn, en änka avled och hennes son med familj bodde vidare i lägenheten, en fru hade pensionat.
Roligast har varit att följa alla de jungfrur som arbetade kortare eller längre tid i ”fin familj” i Uppsala. Några flyttade och gifte sig, andra stannande ett år blott, medan andra verkar ha följt med ”sin” familj genom hela livet. Dessa kvinnor levde ett relativt osynligt liv utanför historieböckerna och finns nu att söka på internet. Bara det har gjort arbetet värt!
