är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla skriver hem och berättar…

” Vi voro i går bjudna på té dit ”avec quelques amies”. Fruar i långa banor sutto i en vid ring mitt på golvet i den eleganta salongen och det pratades för full maskin. Det var dock en mycket musikalisk samling. En flicka och en fru turades om att sjunga, båda salongsvackert, två unga flickor spelade fiol, varav en hänförande. På ackompanjetriser led det ingen brist. När téet kom – som denna gång utgjordes av öl och saft – bjöds omkring småbröd och konfekt i oändlighet på små fat. Döttrarna voro outtröttliga i att bjuda omkring. Över det hela en fullkomligt annan sfär än hos Raynards, vilket dock inte hindrar, att det går kanske otroligt enkelt till i vardagslag. En av gästerna, en tjock ung mamma, kom upp och koketterade med sin 18 månaders pojke, som kysste på hand när man hälsade!”

Var Ulla är på tébjudning framgår inte; kanske är det hos den familj med ett slott i Tour i Loire, dit hon skall resa på sommarviste den 8/7 . Miljön på tébjudningen påminner nog om vad hon är van vid hemifrån: musik, spirituell konversation och så många kvinnor, förstås! Ulla mamma Anna har ju undrat hur det är på Ullas pensionat, då mannen i familjen, Ernest Raynaud, ju är en publicerad poet, och då är väl samtalen lärda och intressanta, eller hur? De verkar inte har varit det, enligt Ulla, och hon har flera gånger uttryck att hon tycker illa om Raynaud. Nej, det här verkar vara en miljö hon längtat efter.