är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Mamma Annas sista bevarade brev till dottern Ulla i Paris är daterat den 19 maj 1921. Att hon skrivit ytterligare brev, kan man förutsätta, och de skulle vara särskilt intressant att läsa, för nu verkar det hetta till mellan mor och dotter. Det kan man i alla fall se i Ulla bevarade brev hem. Tre ytterligare brev hem finns bevarade, till mamma Anna, daterade den 6/6 och 17/6 1921, och ett till pappa Erland, daterat den 26/6 1921.
Ulla har försiktigt i de senaste breven börjat uttrycka drömmar och tankar om vad hon vill göra i livet. Först skriver honom den kommande hösten:
”För att återgå till hösten, så hade jag ställt några vansinniga förhoppningar på att få stanna här ända till slutet av november eller så. Det var egentligen Fiffan, som kom mig att våga hoppas så långt genom ett brev, där hon talade om mina sånglektioner, som hon tyckte skulle kunna bli rätt så grundliga, om jag höll i med dem hela hösten också,…”
Ulla vill stanna i Paris, och har alltså uppmuntrats av sin moster Fiffan Sofi Fogelmarck. Fiffan har alltid varit stöttande när det gäller familjens ungdomar, till exempel bodde flera av Ullas bröder hos Fiffan i Stockholm medan de studerade.
Fiffan själv har förblivit ogift; hon var sjuklig hela sitt liv och tillbringade mycket tid med att resa till olika typer av välgörande klimat, ofta Norge eller västkusten, och ett år till Afrika. Från brev mellan systrarna Fiffan och Anna, anas alltid en storasysterton från Fiffan, och man kan ju undra vad Anna tyckte om att hennes storasyster uppmuntrade Ulla att stanna i Paris.
+