”Supén bestod af smörgås med 3 assietter, sillsallad, hönsfärs med champingonsås och ärter, ananasgelée, öl, mjölk och ett glas madeira på slutet. På buffén fanns fruktsallad, karameller, rödvinbål, vichyvatten och whisky av vilket senare det ej gick åt ½ butelj en gång.”

I ett brev hem i början av februari 1922, skriver Anna Klingberg till sin man Erland och berättar om den dans med supé som hon just bevistat i Stockholm. Tillställningen hölls hos hennes syster Sofi på Sveavägen 45 och verkar ha varit välbesökt. Ett tjugotal ungdommar kom, de flesta vänner till hennes söner Axel (27 år), Erland (24 år) och Wilhelm (19 år). Alla gäster är noggrant namngivna, så som är brukligt.

Annas syster Sofi har tidigare tagit god hand om sina syskonbarn då de studerat i Stockholm. Axel och Erland har tidvis också varit inackorderade hos henne och hon bjuder dem alla ofta på konsert och teater.

Vid halv 8 kom gästerna, och då vidtog dansen, ”synnerligen livlig”! Piaonot stod i hallen, så att de kunde dansa i salen, Efter en timme var det dags för supén, som dukades upp vid småbord. Vid ett bord i hallen satt Anna själv, Sofi, Sofis sällskapsdam Märta och systrarnas syssling Lotten – de är naturligtvis där som både värdar och förkläden.

Dansen pågick till halv 2 på natten, och det verkar ha varit en lyckad tillställning. Den enda smolken i bägaren var ju förstås att Anna dotter Ulla, som älskar fester och dans i synnerhet, ligger långvarigt sjuk på Sophiahemmet.

”…så intresserad att höra om festen och alla arrangement därför, så jag tror då, hon hade mer roligt än tråkigt därav.” skriver Anna hem.

För en modern läsare kan man ju beundra insatsen att ordna både supé och dans ( och så sent på kvällen) för en massa ungdommari sitt egna hem. Vad månne grannarna ha tyckt?

Och nu tycker Anna, att de skall ordna en liten dans hemmavid för yngste sonen Carl (16 år). Sonen Wilhelm, som också bor hemma, har lovat hjälpa till. Så här tycks ungdomen i de högre sociala kretsarna i samhället ha fått roa sig, bevakade av vuxna, men med möjlighet att träffa någon trevlig ung flicka.

---

Idag är det 230 år sedan Joachim Mau (1704-1792) avled. Han var min morfars mormors mormors mormors far.

En gren av mina förfäder var grosshandlare i Gävle på 1700- och 1800-talen. Det var framför allt några generationer i släkterna Elfbrink, Elfstrand och Göransson, vilka är väl kända i släkten. Men de var inte de första grosshandlarna i släkten utan föregicks av Joachim Mau, som kanske är mindre känd.

Joachim Mau var tysk, född i Lübeck 1704, och kom till Gävle när han var ca 20 år gammal. Han arbetade först som handelsbetjänt, och 1736 blev han själv borgare och handelsman i Gävle. Han startade en framgångsrik trävarufirma som gjorde honom mycket förmögen och bland de rikaste i Gävle. Joachim var gift med Catharina Thernberg (1713-1787), dotter till handelsmannen Johan Thernberg (död 1716) i Gävle. De fick 10 barn, av vilka bara två blev vuxna. Familjen hade förutom en gård i centrala Gävle även sommarstället Lexe vid Gavleån väster om Gävle.

Joachim Mau blev gammal, men på äldre dagar försvann det mesta av förmögenheten när hans son Johan Jakob Mau (1740-1784) och svärson Anders Jäderlund (1734-1772) båda misslyckades som grosshandlare och gjorde stora förluster; båda dog dessutom rätt unga.

Joachim Maus dotterdotter Karin Jäderlund (1769-1837) gifte sig 1794 med änklingen Daniel Elfstrand (1748-1815), och blev mamma till bl.a. Marie Elfstrand (1795-1851), gift med Anders Petter Göransson (1789-1850).

Se vidare sidan Mau.

Idag är det 120 år sedan Fredrik Gripensvärds far, Fredrik Gripensvärd (1834-1902) avled.

Fredrik Gripensvärd d.ä. var född i Stockholm och tillhörde en adelssläkt som ursprungligen kom från Gästrikland; hans farfar Jakob Fougberg, som adlades Gripensvärd, (1742-1807) ägde (halva) Hammarby bruk i Ovansjö socken (söder om Storvik).

Fredrik Gripensvärd blev officer, så småningom major vid Livregementets dragonkår, och han sägs ha varit adjutant till prins August (1831-1873).

Fredrik Gripensvärd blev 1852 ägare till de två herrgårdarna Strömsta och Brunnsholm, som ligger bredvid varandra i Uppland, söder om Enköping; familjen bodde på Strömsta. På grund av dålig ekonomi blev han tvungen att sälja herrgårdarna 1881 och 1882. Familjetraditionen säger att han spelade bort Strömsta på kort, men jag gissar att det är en dramatisering av att han skaffade sig stora spelskulder.

Fredrik Gripensvärd gifte sig 1861 med grevinnan Hilda Gustava Spens (1836-1867), som fick tre barn:

1. Charlotta Gustava (Lotten) (1862-1905)
2. Hilda (1864-1941), gift 1893 med Johan Axel Gyllensvärd (1849-1933).
3. Fredrik Gripensvärd (1865-1942), gift med Siri Fogelmarck (1868-1944), min morfars moster. Han köpte 1918 tillbaka barndomshemmet Strömsta, men gick i konkurs och måste sälja det igen 1922 till Siris syster och svåger.

Hilda Gustava Gripensvärd dog redan 1867, när barnen var små, av hjärninflammation. Två år senare gifte Fredrik om sig med hennes storasyster Clara Spens (1831-1884); de fick inga barn. Hon dog i en trafikolycka dagen före julafton 1884; hon och Fredrik åkte i en släde på Kyrkogårdsgatan i Uppsala (fyra kvarter från där jag nu skriver detta), hästen blev skrämd och råkade i sken, släden välte och hon slog huvudet i ett träd och dog praktiskt taget omedelbart.

”…och jag ber att å Siris och egna vägnar få till Dig och Anna frambära vårt varma tack för all den hjälp, Ni och Sofi erbjudit oss…”

Ja, hur ser det ut med familjens ekonomi för 1922 egentligen? Den 22 januari 1922 skriver Fredrik Gripensvärd till sin svåger Erland Th. Klingberg och tackar för all hjälp han fått. Hans ekonomiska situation är desperat; trots att hans fru Siri ärvt en stor förmögenhet, har den gått åt till renoveringar och förbättringar av två herrgårdar. Nu 1922, på Strömsta, där de bott i fyra år, är läget prekärt. Fredrik själv är långvarigt sjuk och kan nog inte själv övervaka och sköta egendomen. Han har i flera fall fått hjälp av sin svåger, som nu gör sitt yttersta tillsammans med Siris syster Sofi att bistå dem. Men läget är också knepigt för Erland, då familjeföretaget Mackmyra Sulfit på grund av de dåliga tiderna inte bär sig längre. Även Sofi har det knepigt, då hon har investerat stort i familjeföretaget.

Den ekonomiska situationen för Gripensvärds kommer att påverka familjerelationerna för åtminstone två decennier framåt. Syskonband blir sköra, konkurser ligger runt hörnet och oron för framtiden är stor! Hur skall det gå?

Det finns all anledning att återkomma till detta senare under året.

Jag och Julie flyttade till vår nuvarande lägenhet i Uppsala 1988. Den tillhör en liten bostadsrättsförening. I en av de andra trappuppgångarna bodde då en gammal dam Maria Vallin (1900-1993); hon hade bott där sedan huset byggdes 1930, men hennes man dog redan 1932 och Maria var änka i över 60 år. Jag hade aldrig någon närmare kontakt med henne, och hon dog alltså några år efter att vi flyttat hit. Men nu försöker jag göra en historik över tidigare boende i huset, och igår upptäckte jag att hon faktiskt var släkt med mig, åtminstone ingift.

Maria Vallin var född Sehlberg i Gävle 1900. Hennes farfar Carl Sehlberg (1821-1901) var grosshandlare i Gävle, och hans syster Betty Sehlberg (1820-1878) var gift med Göran Fredrik Göransson (1819-1900), bror till min morfars mormors mor Sophie Elfbrink född Göransson (1817-1860).

När Göran Fredrik Göransson 1868 efter sin andra konkurs lyckades starta om och bilda Sandvikens järnverks AB (nu Sandvik) hade han mycket hjälp av familj och vänner, och hans svågrar Carl Sehlberg och Wilhelm Elfbrink (Sophies man) hörde båda till dem som satsade både pengar och energi på Göranssons företag.

Gott Nytt År!

Efter gårdagens nyårsfyrverkerier, som jag såg delar av i Uppsala genom mitt fönster, vill jag uppmärksamma släktingen Carl Ulrik Fogelmark (1820-1880) som var fyrverkare; han sålde fyrverkeripjäser och arrangerade också fyrverkerier. Om han tillverkade pjäserna själv eller köpte dem från fabrik vet jag inte.

Carl Ulrik Fogelmark var syssling till min morfars morfars far Fredrik August Fogelmarck (1801-1868). Carl Ulrik föddes 17/7 1820 i Björke skola i Norra Björke socken i Västergötland, där hans far Peter Ulrik Fogelmark (1785-1842) var skollärare och klockare; Carl Ulrik dog 1/9 1880 i Vänersborg där han bodde sedan 1869.

I tidningsannonser ser man bl.a. att han 1875 i Landskrona gav ett ”batalj-fyrverkeri” med en imitation av slaget vid Narva.

Sämre hade det gått 1865, när det utbröt en eldsvåda i en lägenhet i Karlskrona som Carl Ulrik bebodde, och där han förvarade en stor del av sina fyrverkeripjäser; dessa antändes och exploderade under lång tid.

Mer om Carl Ulriks härstamning kan läsas i min släktutredning Svante Janson: En släkt Fogelmar(c)k från Fågelås.

Korrespondenten från Landskrona 7/9 1875

Idag den 6/12 2021 är det 50 år sedan Axel Klingberg avled.

Han var äldste son, av sex barn, till Erland och Anna Klingberg, f. Fogelmarck. Han föddes 1896 i Stockholm, men kom att växa upp på Mackmyra och i Falun. Pappa Erland var kapten vid Dalregementet.

I de många familjebrev, särskilt från hans ungdomstid på 1910-20-talen, som finns bevarade framstår Axel som familjens gyllene gosse. Han omhuldas och framhålls, kanske för att han är äldsta sonen, och verkar vara mycket omtyckt av släkt och vänner. Han spelar piano och sjunger, liksom alla de andra syskonen.

Efter studenten 1914 flyttar Axel till Uppsala för två års studier i historia och latin vid universitet – han bor då inackorderad hos sin farmor Sophie Klingberg. Militärtjänstgöring vidtar, och sedan civil-ingenjörsstudier vid KTH i Stockholm, där han tog examen 1922. Under de åren bor han tillsammans med sin bror Erland inackorderad hos sin moster Fiffan på St. Paulsgatan 33.

Tanken sägs vara att han senare skulle arbeta på familjens sulfit-fabrik i Mackmyra, och han praktiserade på pappersbruk utomlands. 1923-1925 är han i USA och 1927-1929 i Köln.

Det är i Köln han träffar Gertrud Eismann (1894-1986). Hon är läkare och medicine doktor och änka. Hon och hennes första man hade varit läkare på Java, där mannen och deras små barn dött i någon sjukdom. Axel skriver hem till mamma och berättar 1928 om sin förlovning, och hon reser då strax till Paris för att träffa Axel och den tilltänkta. Gertrud hade fått jobb i Kanada, och Axel följer efter 1929. Vid jul 1929 gifter de sig och en dödfödd son föds tidigt 1931. De bor några år i USA, där Axel arbetar som kemist på olika pappersbruk, och en tid var arbetslös.

Axel och Gertrud återvänder till Sverige 1934. Axel valde nu att bli godsägare istället; han gick Sala lantmannaskola och köpte sedan 1936 gården Stora Kil i Tillinge socken väster om Enköping. 1938 övertar han sedan Strömsta säteri i ett arvskifte efter sin far.

Axel och Gertrud får inga barn, och bor och brukar Strömsta under resten av sina liv. Axel lär, av naturliga skäl, ha varit protysk och sägs ha haft högerextrema åsikter. På vinden på Strömsta finns ännu i dag en koffert med Axels sparade brev; kanske kan de avslöja något mer om Axels tid på Strömsta.

Axel avlider den 6/12 1971 på Skodsborgs kurhotell i Danmark, 75 år gammal, och änkan Gertrud äger Strömsta till sin död 1986.

Idag skulle Knut Klingberg ha fyllt 150 år! Han födde 1871 på Gustafströms herrgård som åttonde av nio barn till bruksdisponenten Erland Klingberg och Sophie Klingberg, f. Baalack.

Han gick allmänt läroverk i Örebro och började sedan 1886 på Katedralskolan i Uppsala, dit hans familj flyttade samma år. Direkt efter studentexamen 1892 började han sin militära karriär, främst vid Dalregementet i Falun, där också hans storebror Erland var officer. Han pensionerades som major i Vaxholm 1926.

En spännande del av hans karriär var hans postering i Persien 1914-1915, dit han kommenderats för att organisera gendarmeriet och bekämpa rövarband. Hans hustru Mary-Ann Ossbahr (1879-1943) , gifta 1903, följde med honom dit. Han fick av shahen den persiska Sol- och Lejonordern.

Vi vet mycket lite om Knut själv; några brev från perioden 1915-1918, då flera familjemedlemmar bodde i Falun, nämner honom och Mary-Ann vid olika familjesammankomster. Knut och Mary-Ann fick inga barn tillsammans.

Efter pensionen bor Knut och Mary-Ann i Stockholm, och som änkling flyttar Knut till Skebobruks herrgård, då ett pensionärshem för välbeställda äldre herrar. Knut avlider i Gävle 1959.

Sveriges riksdag hade 1866-1970 två kammare: första och andra kammaren, som i stort sett var likställda. En viktig skillnad var att andra kammaren valdes direkt i allmänna val, medan första kammaren valdes indirekt av landstingen. Kamrarna hade varsin talman.

Christian Lundeberg (1842-1911) var, som jag skrev igår, talman i första kammaren från 1909 till sin död 1911; han var svåger till Wilhelm Fogelmarck (1835-1893).

Talman i andra kammaren var 1903-1912 Axel Swartling (1840-1918), en klädesfabrikör från Norrköping. Han var kusin till Wilhelm Fogelmarck! Deras mödrar Maria Mathilda Waefver (1808-1891) och Charlotta Waefver (1804-1864) var systrar, döttrar till handelsmannen Jakob Magnus Waefver (1762-1831) i Västervik (min morfars morfars morfar).

1909-1911 var alltså riksdagens båda talmän nära släktingar till Wilhelm Fogelmarck (som tyvärr själv var död sedan 1893).

Idag är det 110 år sedan Christian Lundeberg (1842-1911) dog den 10/11 1911. Han var gift med Anna Elfbrink (1844-1913), och därigenom svåger till mina förfäder Emma Elfbrink (1842-1910) och hennes man Wilhelm Fogelmarck (1835-1893). De två familjerna hade nära kontakt, både personligt och ekonomiskt; de bodde på Forsbacka resp. (sommartid) Mackmyra, en halvmil från varandra, men de ägde i många år de två bruken gemensamt, och de startade tillsammans Mackmyra Sulfit.

Christian Lundeberg är också, och kanske framför allt, släktens mest framträdande politiker. Han var ledamot av riksdagens första kammare från 1876 till sin död, och blev med tiden en av de ledande där; han var bl.a. ordförande i ”första kammarens majoritetsparti” (senare förenade högerpartiet). Hans främsta insats var som statsminister 2/8 – 7/11 1905 när han lyckades förhandla fram en fredlig upplösning av unionen med Norge. Han avslutade sin karriär som talman i första kammaren från 1909 till sin död 1911.

Se vidare sidan Lundeberg och Svenskt biografiskt lexikon”.