Erland Klingberg avled, 82 år gammal, den 5/1 1981.

Vår kunskap om Erlands liv är ganska fragmentarisk; han verkade ha haft svårt att hitta rätt i livet och provade olika yrkesbanor.

Han föddes 1898 som det andra av sex barn till Erland Th. och Anna Klingberg, f. Fogelmarck. Pappa var militär vid Dalregementet och VD för Mackmyra bruk.

Han växte först upp på Mackmyra utanför Gävle, och från 1909 bodde familjen i Falun, där han tog studentexamen vid det högre allmäna läroverket 1917. Därefter följer militärtjänstgöring vid I13 i Falun.

1918-1921 studerade han vid Handelshögskolan i Stockholm, där han tog en ekonomexamen. Han bor under studietiden med sin äldre bror Axel hos mostern Sofi Fogelmarck, kallad ”Fiffan”. Han verkar ha levt ett typiskt studentliv med fester, baler, middagar och konserter.

Men från 1921 och framåt verkar han ha sökt efter ett lämplig arbete, utan att kunna finna det. Först blir det praktik på Warburgs bank i Hamburg. Under 1923-1924 reser han till London och Paris för att försöka bli fondmäklare. 1925 återfinns han i Bryssel där han köper och säljer laktritspastiller. Han nämner i brev hem till sina föräldrar att det kanske är pinsamt för dem att behöva berätta för släkt och vänner vad han arbetar med. Erland verkar ha varit språkkunnig, han talar både engelska, franska och tyska.

1927 är han uppenbarligen hemma igen, och flyttar till Pensionat Tusculum på Stureplan 4 i Stockholm. Det blir början på en lång serie av pensionat, på vilka han bor till sin död 1981. Vad han arbetar med är oklart; 1927 säljer han byggnadsmaterial och 1929 skriver han till sina pappa att hans byggmaterialföretag ”Dahl & Klingberg” går dåligt. Under kriget var han inkallad ett par månader varje sommar vid Landstormen. Han är också tjänsteman vid Rikskommitéen, som inrättades av regeringen 1940 för att samordna humanitär hjälpverksamhet till Finland.

1945 har Erland en egen firma ”Nordsvenska handel”, med bisysselsättningen att sälja ekonomisk litteratur.

I familjen finns rara berättelser om hur han levde sitt liv. Erland bor på pensionat under större delen av sitt vuxna liv, men deltog alltid i familjesammankomster på Mackmyra. Han var, enligt hans brorsdotter Ulla Janson, en uppskattad farbror, som hade tid för barnen. Det sägs att han lär ha besökt NK varje dag för att läsa ytterligare en sida i en utvald roman på franska.

Erland var ogift och levde, så vitt vi vet, ensam hela sitt liv.

Trodde ni att hämtmat var ett modern fenomen? Redan 1922 kunde man få hem mat i pappaskar. Nordiska Kompaniet i Stockholm erbjöd hämtmat för 2 kr/portion (c. 55 kr idag) på vardagar och 3.50 kr/portion på helger. Vad sägs om grönkålssoppa, sprängd anka och chokladbakelser för 95 kronor?

Sofi Fogelmarck skriver att hon och Märta Redlund bara har hjäp hemma halva dagar och tar därför hem middagar från NK – en portion räcker till dem bägge! Antingen kör NK ut maten eller så hämtar Märta.

är en person som fyllde en central roll inom Fogelmarckfamiljen från 1872 till 1943. Det var 1872 som hon 23-åring kom som guvernant till systrarna Sofi, Anna och Siri Fogelmarck på Vall, och hon kom att bli kvar där i 13 år som ett mellanting av storasyster och lärare. Under resten av sitt liv höll hon en nära och kärleksfull kontakt med sina tre elever, skrev till dem ofta och besökte Anna på Mackmyra på somrarna.

Hon var en intressant person med stora spåkkunskaper, ett intresse för allt allmänbildande, en djup religiös tro, ett stort socialt kontaktnät och ett livligt intresse för sin barn och barnbarn. Som det brukar vara för kvinnor i hennes generation har hon utöver släktminnen, hennes egna minnesanteckningar och brev och de faktiska händelserna av giftermål och barnafödande, inte lämnat något annat efter sig som eftervärlden kommit att uppmärksamma. Nu finns det en ”biografi” om henne här – hennes liv är alltför intressant och viktigt för att inte få en egen sida!

Se Hélène Ångström född Pilo.

”Jag ser genom fönstret flera begravningståg dra förbi.”, skriver Svantes farmor Karin Janson om den dag hennes far August Andersson skall begravas. Han dog i spanska sjukan den 14/10 1918. Hon var själv 7 år och hennes mamma hade just blivit änka med 7 barn under 11 år.

Spanska sjukan var en viruspandemi som spreds över världen under och strax efter första världskriget (mars 1918-juni 1920). Det var främst unga som drabbades och i Sverige, där epidemin kulminerade under oktober och november 1918, avled 37 573 personer (drygt tio gånger så många som idag utav Corona). Drygt hälften av alla de som avled var i åldern 20-40 år. Totalt kan så många som 50-100 miljoner människor i världen ha avlidit!

Karins pappa var just 40 år och hade legat sjuk i fem dagar innan han dog. Julia von Otter, Svantes morfars mors moster, däremot, avled den 28/11 1918 i sviterna efter att ha haft spanska sjukan. Redan tre veckor tidigare tror man inte att hon klarar sig igenom, hon är ju 79 år gammal.

Sophie Klingberg, Svantes morfars farmor, är 86 år, och skriver i november 1918 lugnande till sin son att hon är frisk, men hennes två inneboende studenter bägge ligger i var sitt rum med spanska sjukan. ”Det är inte farligt”, säger den besökande doktorn, och inte verkar Sophie särskilt rädd, då hon konstaterar att hon har så många sjuka att besöka! Men många har dött och kyrkklockorna ringer oavbrutet!

Senare mot jul får Sophies barnbarn Axel och Ulla Klingberg på Mackmyra spanska sjukan, och de måste stanna hemma efter nyåret för att återhämta sig. I senare delen av januari 1919 är dock Ulla i Stockholm och roar sig, medan Axel återvänt till sina studier på Tekniska Högskolan

Idag 2020, när vi tampas med Coronan, vet vi, liksom 1918, inte hur framtiden kommer att bli och vi kan alla vara oroliga för hur pandemin kommer att sluta. Men idag vet vi så mycket mer om smittspridning och sjukvården är så mycket bättre. Det ger hopp ändå inför framtiden!

ett par dagar sedan 110 års jubileet av Siri Fogelmarcks och Fredrik Gripensvärds bröllopsdag. De vigdes den 15/10 1910 i Falu Kristine kyrka i Falun. Siri var vid sitt giftermål 42 år gammal och Fredrik 44 år.

Att de känt varandra länge vet vi. De var till exempel marskalk och tärna vid Siris syster Annas bröllop 1895. Fredrik var kapten vid kungliga Dalregementet och var god vän med Annas man Erland Th. Klingberg, också kapten vid samma regemente.

Siri och Fredrik förlovade sig den 21/5 1910; det var endast två veckor innan Siris mamma Emma Fogelmarck avled. Kanske var mamman emot giftermålet? Siri hade varit hemmadotter och stundtals nog fått vårda sin mamma, som var sjuklig.

Hur blev då Siris och Fredriks liv tillsammans? Ganska snart visade det sig att Fredrik var svårt sjuk och Siri stod troget vid hans sida och vårdade honom i dryga 30 år. Ibland var de på sanatorium utomlands. Först bodde de i Falun till Fredrik gick i pension 1915, sedan blev det ett femtal olika herrgårdar bl a Strömsta, med katastrofal ekonomi, innan de till slut hamnade i Malmköping 1932.

Siris brev till systern Anna är stundtals uppgivna, stundtals bittra. Livet med Fredrik blev inte som hon förväntat sig! Äktenskapet var barnlöst.

Fredrik avled 1942 och Siri 1944.

125 år sedan löjnant Erland Klingberg och fröken Anna Fogelmarck gifte sig på Mackmyra. Bröllopet stod den 2/10 1895 och var mycket ståtligt med nio par marskalkar och tärnor och efteråt en stor middag på herrgården. Bland gästerna märktes bland annat landshövdning Björkman och ett antal överstar. Till och från Mackmyra den dagen kunde gästerna ta sig med de tåg som var extrainsatta.

Gårdsfolket blev allesammans trakterade kan man läsa i den lilla tidningsnotis som stod i Norrlandsposten den 4/10. Nära ett tusental av de omkringboende hade samlats utanför för att beundra och gratulera, man hurrrade man trefalt och brudgummen höll ett litet tacktal.

Vi vet mycket litet om hur paret träffats – kanske uppstod tycke på det bröllop där de båda var marskalk och tärna 1889! Paret förlovade sig sommaren 1894, ett år efter att Annas far Wilhelm Fogelmarck bortgång, och förlovningen verkar ha väckt förvåning bland familj och vänner. I bevarade brev uttrycker släktingar både förvåning och glädje!

Äktenskapet varade till Erlands bortgång 1938 – paret fick sex barn varav ett dog späd och en dotter dog vid 22 års ålder. Anna ärvde Mackmyra av sin mor 1910, där familjen senare bodde. Nu äger deras sonson Tage gården.

Carl Klingberg och Sara Serrander gifte sig i Valbo kyrka.

Vigseln mellan det unga paret, han 25 år och hon 22 år, stod i Valbo kyrka den 14 september 1930. Carl skriver i sina minnesanteckningar att han blev kär i Sara 1924, när han var 18 år, de bodde bägge i Gävle. De var unga och det dröjde innan de kunde gifta sig. Carl skulle först bl.a utbilda sig till lantbrukare och ödet föll sig så väl att han skulle kunna bli förvaltare på Strömsta Säteri åt sin pappa.

Vid vigseln åtföljdes de av sex par marskalkar och tärnor till musik av Mendelsohn, och Carls bror Wilhelm sjöng sin egna tonsättning av Dan Anderssons ”Till kärleken”. ”Sara var just så söt och rar som jag väntat”, skriver Carl.

Efter uttåg till ”Bröllopet på Ulfåsa” och middag hemma hos Saras föräldrar Torsten och Gerda Serrander, reste brudparet på en månadslång smekmånad till Franrike och Italien.

Sedan väntade hårt arbete, först på Strömsta och sedan på Mackmyra. Fyra barn fick de: Rolf, Ulla, Olof och Tage.

I slutet av 1870-talet skriver lilla Anna Fogelmarck (f. 1867) entusiastiskt till sin pappa för att berätta om den pingst hon firat hos familjen Lundeberg på Forsbacka. Anna berättar i brevet om alla lekar hon lekt med olika släktingar som är med och firar helgen. För huset är nämligen fullt av barn och tonåringar, och andra vuxna släktingar, så det måste ha varit en härlig helg för ett barn. Hon gungar bock, kastar ringar och boll.

På Forsbacka i stora herrgården bor Annas moster Anna Lundeberg och med sin man Christian Lundeberg och sina fyra barn. Christian, bruksdisponent och senare statsminister, äger bruket tillsammans med Annas pappa Wilhelm.  I intilliggande lilla herrgården bor Christians föräldrar August och Maria Lundeberg, som bor i lilla herrgården.

I Bo G. Halls bok ”Perspektiv på Patron” om Christian Lundeberg kan man läsa om just alla dessa stora släktkalas som hölls vid större högtider. Det kunde vara så mycket som 40-50 personer där vid jul och påsk. Vid pingst kan man tänka sig att man var något färre, och ändå nämner Anna många i sitt brev.

På Forsbacka bodde, förutom Annas moster och morbror, förstås Annas kusiner Kristian (f. 1866), Gerdt (f. 1868), Elin (f. 1873) och Folke (f.1878), men det finns ytterligare två syskonpar på Forsbacka, som kommer att växa upp hos Lundebergs. Nils (f.1865) och Matilda (f. 1867) Steffansson, kusiner med Forsbackabarnen, och Hilma (f. 1850) och Arthur (f. 1860) Lundeberg, kusiner med Christian Lundeberg. Bägge syskonparen hade tidigt mist sina föräldrar.

Tillsammans med Anna på Forsbacka är hennes yngre syster Siri (f. 1868). Den äldre systern Sofi (f. 1864) verkar vara bortrest med pappan. I familjen bor också Helene Thomée (f. 1862), kusin med Annas mamma Emma, också hon föräldralös. Hon kommer att växa upp som fosterdotter hos Annas föräldrar.

Förutom de 11 barnen och tonåringarna (de flesta födda på 1860-talet), fanns ett stort antal vuxna med under helgen på Forsbacka. Annas mamma Emma Fogelmarck, förstås, men också Annas och hennes systrars guvernant Hélène Pilo. ”Tant Lina” Elfbrink, änka efter Annas morfar, säkerligen  med sin sällskapsdamen Mia Thomée, liksom Christians ogifta syster Julie Lundeberg. Kanske är Christians bror August Lundeberg med. En guvernant till barnen på Forsbacka, Maria Josefina Lundberg, torde nog varit där för att hålla reda på alla barnen.

Det nära umgänget mellan familjerna fortsatte till slutet av 1890-talet, då barnen blivit vuxna, men fram för allt då Lundeberg och Fogelmarcks löste ut varandra ekonomiskt och umgänget verkar ha blivit lite kyligare.

I februari i år var det 60 år sedan Elida Elfbrink avled. Hon var den sista som bar namnet Elfbrink och brors barnbarnsbarn till den förste Elfbrink, Olof Elbrink, som tog namnet 1788, då han lämnade sin hemby Västanå för storstaden Gävle.

Elida växte upp på Gästgiveriet i Skärplinge, som i generationer drivits av hennes familj. Hon flyttade som vuxen runt på en mängd olika orter i Sverige och verkar inte ha stannat länge någonstans; hennes arbeten har ofta med barn eller vård av gamla att göra. Hon är barnflicka i Gävle, Landskrona och Uppsala ( blott 150 m vårt hem på från Åsgränd), föreståndare för ett barnhem i Botkyrka och ett ålderdomshem i Ulricehamn. Till sist blir hon, som husmor på Sahlgrenska sjukhuset, kvar i Göteborg i 17 år.

Vid pensioneringen kom hon att återvända till Uppsala, där hon tillbringade de sista 30 åren av sitt liv. Hon avled 90 år gammal på ålderdomshemmet Andreas Ands Minne i Uppsala.

Läs mer om hennes liv här.

Under vårt arbete med släktbrev från Mackmyra har vi funnit flera beröringspunkter mellan släktens kvinnor och författaren Selma Lagerlöf.

• Selma Lagerlöf föddes 1858 och var ofta under sin barndom på besök i Stockholm hos sin moster Maria Georgina Wallroth, gift med Oriel Otto Afzelius. 1919 blir Ulla Klingberg inackorderad i Stockholm hos änkan Ellen Afzelius medan hon studerar på Birgittaskolan, en design- och modeskola. Ellen Afzelius man var brorson till Oriel Otto Afzelius.

• När Selma studerade vid lärarseminariet i Stockholm 1882-85 träffade hon Emilia Rydberg (1865-1926), som blev hennes vän och brevvän. Emilia var född i Gävle och och var dotter till prosten i Gävle Arvid Magnus Rydberg och Emilia Rydberg. Paret Rydberg var vänner med Wilhelm och Emma Fogelmarck. Emilia var jämnårig med Anna Klingberg och de kände därför troligen varandra. Emilia arbetade sedan som lärare.

• 1917 får Selma Lagerlöf julrosor från en hemlig givare. Hon bor då i Villasstaden i Falun. Hon listar snart ut att givaren är Sofi Fogelmarck, som bor granne med henne, och skriver ett vykort med ett tack. Vykortet står nu sedan många år på Ulla Jansons skrivbord. Se http://www.elfbrink.se/2018/09/minne-av-selma-lagerlof/

• Selma Lagerlöf kände många av de kvinnor som engagerade sig i Fredrika Bremerförbundet och stödde deras tankar och idéer. Anna Klingberg var ordförande i Fredrika Bremerförbundets Gävleavdelning på 30-talet och var med på förbundets 50-årsfirande i Stockholm den 5/4 1934. Med henne var hennes sons svärmor Gerda Serrander.