Familjen Lymans olyckor

I gamla kyrkoböcker ser man förutom torra fakta även spår av en del olyckor som drabbat släktingarna. Många tragiska dödsfall finns naturligtvis redovisade, men ibland även andra saker. När jag nu har undersökt familjen Lyman har jag tyckt mig se ovanligt många bekymmer, av olika slag. (Inte för att familjen Lyman behöver ha varit mer olycklig än andra; deras olyckor kanske bara har lämnat mer spår efter sig i kyrkoböckerna. Och nedanstående är hämtat från bortåt ett sekel. Minns också Tolstojs inledning till Anna Karenina: ”…, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”.)

Kring min mormors morfars far Per Gustaf Lyman (1811-1891) hände i alla fall följande:

  1. När Per Gustaf var i tonåren och bodde hemma hos pappa, som var organist och klockare i Österlövsta, så var hans syster Eva (1803-1876) gift med vice organisten Carl Zetterberg. Men denne blev, ca 1830, ”straffad med 40 par spö och insatt på fästning på livstid för kyrkostöld”.
  2. Jag vet inte om det var lyckligt eller olyckligt, men det gick snabbt när Per Gustaf bildade familj. Han hade utbildat sig till lantmätare, och flyttade 1847 till Bollnäs, där han skulle bli kvar resten av livet. Han köpte en gård, och flyttade enligt kyrkoböckerna in i december 1847 (fast det kan ha skett tidigare i verkligheten). Anna Matilda Rahm, från en grannby, står i husförhörslängden som piga hos honom, ändrat till hushållerska. Den 9/7 1848 tar de ut lysning, den 25/7 gifter de sig, och 1/10 föds Gustaf Leonard (1848-1937), min mormors morfar. (Per Gustaf hade de senaste åren varit biträde åt lantmätaren Adolf Ulrik Strömbäck i Ovansjö, som 1846 hade fått en son med sin piga och sedan gift sig med henne. Per Gustaf hade kanske inte bara lärt sig yrket av honom?)
  3. Däremot gick det långsammare med karriären för Per Gustaf. Han blir vice kommissionslantmätare 1853 och kommissionslantmätare först 1871, 60 år gammal. 12 av de 13 andra kommissionslantmätarna i Gävleborgs län är då yngre än han; nästan alla blev utnämnda i 40-årsåldern.
  4. Han verkar också ha haft ekonomiska problem. (Det hänger nog ihop; kommissionslantmätare hade ingen lön från staten utan  fick arvoden för de förrättningar de gjorde.) På 1860-talet säljer han sin gård och familjen flyttar till vad som verkar vara en sämre bostad i hustruns födelseby. När han dör 1891 finns en del möbler och kläder i boet, men inga kontanter eller värdesaker; begravningskostnaderna betalades av sonen Gustaf Leonard.
  5. Sonen Oscar (1851-1852) dog knappt 7 månader gammal, och Gottfrid (1855-1855) ”visade lite tecken till lif i 3ne timmar efter födelsen” enligt familjebibeln (i kyrkoböckerna är han registrerad som dödfödd).
  6. Per Gustafs son Carl Oscar (1856-1902) skrev jag nyligen om. Han gifte sig i Bollnäs 1885, men lämnade tre år senare fru och barn och emigrerade till Amerika.
  7. En annan son Albert (1850-1923) blev sinnessjuk. Han bodde hemma hos föräldrarna, och efter deras död med ett par systrar, tills han togs in på Uppsala hospital 1912-1921.
  8. Den sista sonen Gustaf Leonard (1848-1937) blev affärsman, och var länge framgångsrik, men 1902 gick han i konkurs, och dömdes sedan av Svea hovrätt till fängelse för vårdslöshet mot borgenärer.

En reaktion på “Familjen Lymans olyckor”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *