är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 månader som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla har idag varit i svenska kyrkan på gudstjänst (det gör nog mamma Anna hemma i Gävle glad – hon har till och från nämnt det i brev till sin dotter):

”…organisten är härlig, men predikanten mindre härlig,…”

Nästa söndag funderar hon på att gå på en katolsk gudstjänst, kanske i Madeleinekyrkan eller Notre-Dame. En sväng till Skandinaviska föreningens stånd på välgörenhetsförsäljningen blev det också.

…………………………………………………………………………………………..

På kvällen skriver hon ett brev hem till sin pappa Erland – det är också det sista bevarade brevet som finns kvar om Ullas vistelse i Paris. Ullas plan var att semestra i juli , kanske i Tyrolen eller Schweiz, med familjen, och sedan resa till Tour i Loire under augusti. Hon vill sedan återvända till Paris under hösten, komma hem till jul och sedan flytta till Stockholm. Hon längtar efter en egen bostad och vill försöka hitta en arbete.

Det blev en resa till Schweiz med familjen under juli (det är oklart när Ulla lämnar Paris), men under vistelsen i Wengen insjuknar Ulla i vad som skall visa sig vara tarmtuberkulos. I ett brev daterat 22/7 1921 i Wengen berättar hon för pappa att hon nu mår lite bättre, men är fortfarande svag.

Av brevet framgår att Ulla inte återvänder till Frankrike, som planen var, utan skall nu istället följa med familjen hem till Gävle. De anländer troligtvis dit den 26/7 eller 27/7. Ulla tillbringar sedan vintern 1921-1922 på Sofiahemmet i Stockholm, där hon behandlas av Oscar Olin. Våren och sommaren 1922 är hon på Romanäs sanatorium utanför Tranås, och från hösten 1922 vårdas hon i hemmet.

Ulla avlider den 8/7 1923, 22 år gammal, utan att en enda av hennes framtidsplaner kommit att realiseras. Ullas syskonbarn berättar att det, av naturliga skäl, talades mycket lite om Ulla under deras uppväxt. Nu är en viktig och spännande del av Ullas liv återberättad.