I slutet av 1870-talet skriver lilla Anna Fogelmarck (f. 1867) entusiastiskt till sin pappa för att berätta om den pingst hon firat hos familjen Lundeberg på Forsbacka. Anna berättar i brevet om alla lekar hon lekt med olika släktingar som är med och firar helgen. För huset är nämligen fullt av barn och tonåringar, och andra vuxna släktingar, så det måste ha varit en härlig helg för ett barn. Hon gungar bock, kastar ringar och boll.
På Forsbacka i stora herrgården bor Annas moster Anna Lundeberg och med sin man Christian Lundeberg och sina fyra barn. Christian, bruksdisponent och senare statsminister, äger bruket tillsammans med Annas pappa Wilhelm. I intilliggande lilla herrgården bor Christians föräldrar August och Maria Lundeberg, som bor i lilla herrgården.
I Bo G. Halls bok ”Perspektiv på Patron” om Christian Lundeberg kan man läsa om just alla dessa stora släktkalas som hölls vid större högtider. Det kunde vara så mycket som 40-50 personer där vid jul och påsk. Vid pingst kan man tänka sig att man var något färre, och ändå nämner Anna många i sitt brev.
På Forsbacka bodde, förutom Annas moster och morbror, förstås Annas kusiner Kristian (f. 1866), Gerdt (f. 1868), Elin (f. 1873) och Folke (f.1878), men det finns ytterligare två syskonpar på Forsbacka, som kommer att växa upp hos Lundebergs. Nils (f.1865) och Matilda (f. 1867) Steffansson, kusiner med Forsbackabarnen, och Hilma (f. 1850) och Arthur (f. 1860) Lundeberg, kusiner med Christian Lundeberg. Bägge syskonparen hade tidigt mist sina föräldrar.
Tillsammans med Anna på Forsbacka är hennes yngre syster Siri (f. 1868). Den äldre systern Sofi (f. 1864) verkar vara bortrest med pappan. I familjen bor också Helene Thomée (f. 1862), kusin med Annas mamma Emma, också hon föräldralös. Hon kommer att växa upp som fosterdotter hos Annas föräldrar.
Förutom de 11 barnen och tonåringarna (de flesta födda på 1860-talet), fanns ett stort antal vuxna med under helgen på Forsbacka. Annas mamma Emma Fogelmarck, förstås, men också Annas och hennes systrars guvernant Hélène Pilo. ”Tant Lina” Elfbrink, änka efter Annas morfar, säkerligen med sin sällskapsdamen Mia Thomée, liksom Christians ogifta syster Julie Lundeberg. Kanske är Christians bror August Lundeberg med. En guvernant till barnen på Forsbacka, Maria Josefina Lundberg, torde nog varit där för att hålla reda på alla barnen.
Det nära umgänget mellan familjerna fortsatte till slutet av 1890-talet, då barnen blivit vuxna, men fram för allt då Lundeberg och Fogelmarcks löste ut varandra ekonomiskt och umgänget verkar ha blivit lite kyligare.
Magisk läsning. Vi lever på 2000 talet då det förväntas av oss att vi ska ta vara på oss själva. Om vi inte kan det så är det mening att samhället ska träda in. Så nu när man läser dessa rader förflyttas man nästan 200 år tillbaks i tiden till en idyll, som idag måste vara sällsynt. Men vid mitt besök på Forsbacka för 10 år sedan kunde jag känna mystiken i samma ögonblick som jag beträdde grusgången fram till verandan där Eva och Tage Klingberg satt – en berusning som sedan fortsatte mellan väggarna. Väggar som min farmor Hélène Pilo upplevde och har skrivit så mycket om. Tack Svante för att du delar med dig.