Den 31 maj 1921…

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20200503_105154-768x1024.jpg

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

I brev hem skriver Ulla att hon nu funderar på att åka hem till Sverige under hösten, kanske efter att hon semestrat med familjen i Tyrolen, men att hon vill återvända till Paris senare under hösten också. Men sen då?

Ja, vad har egentligen Ulla, nu 20 år, för möjligheter i livet? Hon har inte tagit studenten och då blir ju inte en högre utbildning, liknande den hennes fyra bröder tar, möjlig. Hennes familj är en bruksägande, förmögen familj, och då fanns det ju ingen anledning för Ulla att behöva skaffa sig ett jobb för att kunna försörja sig. Ja, då återstod ju bara att bo kvar hemma och invänta giftermål. Om det sista skriver Ulla ingenting, men hon har andra livsplaner än de som kanske förväntas av henne:

”…efter jul tror jag, jag försöker skaffa mig någon plats i Stockholm, sak samma vilken, men något bestämt arbete måste jag ha, och jag står inte ut med att begrava mig för allan tid i Gävle.”

Detta kan läsas som en ung kvinnas försök till uppbrott hemifrån och hennes längtan efter något annat, men samtidigt en ung kvinnas naiva tilltro till sina egna förmågor. Ulla hade ju ingen examen, ingen erfarenhet och inga särskilda talanger, förutom en läroverksexamen och en fantastisk sångröst! Det hade nog varit mycket svårt för henne att få något arbete.

Det måste varit svårt för Ulla att skriva hem om detta, och ännu svårare för hennes mamma att läsa det. Mammans svar till Ulla finns inte bevarat, men i nästa brev uttrycker Ulla stor förtvivlan över att hon gjort sin mamma ledsen:

 ”Att saken förvärras, genom att jag är Mammas enda flicka är ju något, som ingen av oss kan göra något åt. Varför jag vill ha plats i Stockholm och inte alls i Gävle, är inte bara det, att jag tycker det vore hemskt att bli fastlåst där, utan framförallt, att det skulle utestänga alla möjligheter att få fortsätta med sången.”