1921 och 1930 hittades en medeltida silverskatt med drygt 250 silvermynt från 1100-talet i Mackmyra. Myntfyndet gjordes på Sulfitens mark, nära det lokstall som ännu finns kvar nära allén som leder till Herrgården. (En karta med fyndplatsen finns på Riksantikvarieämbetets Fornsök.) 1921 schaktade man för att bygga en lastkaj, och hittade då 111 mynt gömda under en sten. 1930 schaktade man igen, nu för att ta bort lastkajen, och hittade då ytterligare 148 mynt som tydligen varit gömda under en annan sten, ca 2 meter från det första fyndet. Mackmyraskatten är därmed en så kallad tvillingskatt, alltså begravd i två delar.
I en artikel i Fornvännen 1931 beskrives själva fyndet så här, efter en redogörelse av Sulfitens disponent Einar Lundbäck:
”Fyndplatsen utgjordes av en kulle invid vilken ett järnvägsspår gick fram. År 1921 byggdes längs spåret en kaj, för vilket ändamål en del av kullen, vars höjd torde kunna uppskattas till 2 à 3 m. över järnvägsplanet, bortschaktades. I kanten av den bortschaktade jordremsan gjordes det första brakteatfyndet av två arbetare under en i markytan liggande kullersten av den storlek, att en man med starka krafter kunde rulla den åt sidan. Mynten lågo i bottnen av den skålformiga fördjupningen efter stenen. Sedermera fortsattes planeringsarbetet över hela den omnämnda kullen, som nu fullständigt schaktats bort, varvid även år 1930 den tidigare byggda kajen borttogs. Härvid befanns vid ras från övre delen av kullen att gruset innehöll mynt, varefter detta liksom även det å järnvägsvagnarna redan ilastade gruset noga sållades. Hela kullen hade varit bemängd med större, delvis mycket stora block och mindre kullerstenar. Vid schaktningen föllo dessa efter hand ned på det undre planet. Då mynten nu hittades, syntes vid schaktningens övre kant (alltså på kullens hjässa) stenar av sådan storlek att de kunnat vara ägnade att dölja en dylik skatt. Det kan därför med till visshet gränsande sannolikhet sägas, att även det sista fyndet legat under en sten och icke varit på annat sätt nedgrävt i gruset.”
Fyndet är väldigt intressant för mynthistoriker eftersom mynt från 1100-talet är väldigt ovanliga. (Fynd från 1200-talet är mycket vanligare.) Före Mackmyrafyndet var endast ett större fynd av 1100-tals mynt känt men senare har några till fynd gjorts, senast i det stora fyndet vid Hörningsholm 2025. De första svenska mynten präglades ca 995 i Sigtuna under Olof Skötkonungs tid, men myntpräglingen upphörde ca 1030, och sedan präglades inga mynt i Sverige på över 100 år. Ca 1150 påbörjades myntprägling igen, under Sverker d.ä. eller hans son Karl Sverkersson, först i Lödöse. Under Knut Erikssons regering (1167-1196) präglades mynt både i Lödöse och i Sigtuna.
Mynten i Mackmyraskatten är troligen präglade i Sigtuna. De är så kallade brakteater, d.v.s. tunna mynt präglade på ena sidan. De flesta av mynten visar Knut Eriksson, och har många olika utseenden; några av dem är inte kända från andra fynd. Några av mynten visar istället en kräkla, vilket visar att de har präglats för ärkebiskopen i Uppsala. Två av mynten visar inte en bild på kungen utan en stiliserad bild av en borg. Sådana ”borgmynt” var vanliga i Tyskland vid denna tid, och de förekommer på Gotland, men inga andra är kända från svenska fastlandet förrän senare på 1200-talet. Borgmynten från Mackmyra är ovanligt detaljrika och inte kända från andra håll, och det är oklart om de gjorts för kungen eller ärkebiskopen.
Mynten har ingen valör angiven; det behövdes inte eftersom alla svenska mynt fram till ca 1370 var värda en penning. Fast det var ändå inte alldeles enkelt: penningarna i Götaland var hälften så stora, och alltså värda hälften så mycket, som penningarna i Svealand, och Gotlandspenningarna hade ett tredje värde. I Mackmyraskatten finns bara Svealandspenningar.
Mynten från Mackmyraskatten förvaras på Ekonomiska museet i Stockholm, och några av dem finns med i utställningen där.
Länkar med mer information om Mackmyraskatten:
Mackmyraskatten och mynten i det presenteras i en föreläsning från Ekonomiska museet (12 min): Fyndet från Mackmyra.
De enskilda mynten beskrivs och visas på 1921 års fynd och 1930 års fynd.
Den urspungliga artikeln om Mackmyraskatten:
Bengt Thordeman: Två fynd av Knut Erikssons Västerås-brakteater från Mackmyra. Fornvännen 26 (1931), 207-218.
Mer om några av mynten av ovanlig typ:
Monica Golabiewski Lannby: Den främmande borgen i Mackmyraskatten. Svensk numismatisk tidskrift 2017:6, 128-131.
Bakgrund om medeltida svenska mynt:
Gorgons myntsida med referenser till mer litteratur.
