Gorm, Harald Blåtand och Sven Tveskägg

Den danska kungalängden börjar med Gorm den gamle (död ca 950). Han följdes av sin son Harald Blåtand (död 986 eller 987), som enligt den runsten han lät resa i Jelling på Jylland även erövrade Norge, och kristnade Danmark. Harald Blåtand är också välkänd från Frans G. Bengtssons roman Röde Orm. Haralds son Sven Tveskägg gjorde uppror och fördrev fadern, och utvidgade senare riket väsentligt när han 1013 erövrade England. Sven Tveskägg dog dock redan 1014 efter någon månad som engelsk kung. 1

Från dessa vikingakungar finns det många släktledningar till många danska och svenska medeltida adelsätter, och vidare till de flesta svenskar som kan hitta någon ana på medeltiden. Nedan har jag valt två olika (såvitt jag vet väldokumenterade) härledningar till mig, den ena via Birger jarls farfar Bengt snivil och Folkungaätten, och den andra via Måns Bengtsson Natt och Dag; fortsättningen till mig visas på dessa sidor.

Många andra kända namn finns i dessa släktledningar, framför allt en rad danska medeltidskungar. Notera speciellt två helgon: Knut den helige och Knut Lavard. 2

Av personliga skäl har jag dessutom alltid tyckt att den invandrade svenske stormannen Svantepolk Knutsson haft ett intressant namn.

Härledning I

  1. Gorm den gamle (död ca 950), kung av Danmark
  2. Harald Blåtand (död 987), kung av Danmark och (delar av) Norge. Gjorde danerna kristna.
  3. Sven Tveskägg (ca 960-1014), kung av Danmark, Sydnorge och England
  4. Estrid Svensdotter (död ca 1073), dansk och engelsk prinsessa
  5. Sven Estridsson (ca 1020-1074), kung av Danmark
  6. Knut den helige (död 1086), kung av Danmark, helgon ca 1100.
  7. Ingegärd Knutsdotter, dansk prinsessa
  8. Bengt snivil [Folkungaätten]
    (+ ytterligare 26 generationer)

Härledning II

  1. Gorm den gamle (död ca 950), kung av Danmark
  2. Harald Blåtand (död 987), kung av Danmark och (delar av) Norge. Gjorde danerna kristna.
  3. Sven Tveskägg (ca 960-1014), kung av Danmark, Sydnorge och England
  4. Estrid Svensdotter (död ca 1073), dansk och engelsk prinsessa
  5. Sven Estridsson (ca 1020-1074), kung av Danmark
  6. Erik Ejegod (död 1103), kung av Danmark
  7. Knut Lavard (1096-1131), hertig av Schleswig, kung över obotriterna, helgon 1169
  8. Valdemar (I) den store (1131-1182), kung av Danmark, hertig av Schleswig
  9. Valdemar (II) Sejr (1170-1241), kung av Danmark, hertig av Schleswig
  10. Knut av Reval (1211-1260), dansk hertig. (Frilloson till Valdemar; hans mor var Helena, dotter till svenske jarlen Guttorm.)
  11. Svantepolk Knutsson (död 1310) riddare, riksråd, lagman
  12. Ingeborg Svantepolksdotter (död före 1341)
  13. Knut Jonsson [Aspenäsätten] (död ca 1346), riddare, riksråd, drots, lagman
  14. Cecilia Knutsdotter [Aspenäsätten] (död efter 1350)
  15. Bo Bosson [Natt och Dag] (död efter 1389), riddare, riksråd
  16. Sten Bosson [Natt och Dag] (död 1410 (eller början av 1411)), riddare, riksråd
  17. Bengt Stensson [Natt och Dag] (död 1451), riddare, riksråd
  18. Måns Bengtsson [Natt och Dag] (död ca 1476) riddare, riksråd
    (+ ytterligare 17 generationer)

KÄLLOR:
Nationalencyclopedien
Gustaf Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor
Svenskt biografiskt lexikon
Äldre Svenska Frälseätter, Riddarhusdirektionen, 1957-2013.


Tillbaka till ”Skrytsläkten”.


Noter:

  1. Sedan blev hans son Knut den store kung i England, men honom känner jag inte till någon härstamning från.
  2. Den svenska Tjugondag Knut tycks ha firat en sammanblandning av dessa två.