är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Ulla tillbringar idag två timmar på Salon nationale des beaux-arts, en salon från 1667, men med flera utbrytningar. Ulla är kritisk:

”Den var modern, men mycket var riktigt vackert ändå. På nedre botten var det också polsk utställning, men i allmänhet tyckte jag, att den inte var varken det ena eller det andra. Motiven mest hämtade ur folklivet, landskap och kyrkan. Denna salon är inte den ”riktiga”, utan en relativt ny, som brutit sig ut ur den gamla.”

På kvällen är Ulla återigen på visit hos Ida Matton i hennes ateljé. Ida skall dessutom ställa ut på Salon nationale nästa lördag. Ulla skriver hem till sin pappa om hur många spännande damer hon träffar där. De kommer från många olika länder, och Ulla får öva på att prata många språk. Men det finns ingen dam från Tyskland, då Ida hatar allt vad tyskt är!

Sedan hem för lite bakelser och choklad, som hon och väninnan Greta inköpt.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Och Ulla har ont i magen igen. ”Jag vet inte om det kan vara någonting i maten, som inte är bra, fast den annars är närande och kraftig och rätt så smaklig fast enformig – förskräckligt…”, skriver hon hem. Ett annat hälsobekymmer är hennes halsmandlar: ”Mina körtlar har jag förfärligt svårt att yttra mig om, det är så svårt att förstå sig på dem. Men det förefaller som om de vore sig lika tycker jag, utom att såren synas vara ordentligt läkta lyckligtvis. Hoppas de inte spricka upp igen, som i julas.”

Ulla har tillbringat en stund i Champs-Elysées-parken, där hon helt plötsligt blir igenkänd av ännu en väninna från Stockholmstiden, Elsa Engwall. Hon var mycket vänlig, skriver Ulla, och frågade om vi kunde dricka té om måndag. Paris verkar verkligen vara en plats dit unga damer kunde resa för lite kultur och bildning på 1920-talet.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

…och Ulla skuttar iväg till den svenska fru Berg, som bor vid Champs-Elysées och som Ulla kommer att ty sig allt mer till. Ulla hade visst blivit lovad att få låna ett ”promenaddräktsmagasin”. Men fru Berg är på väg ut! Men visst kan väl Ulla komma på söndag – då kommer en annan svensk flicka Rut Ekstrand! Ulla och Rut var goda vänner vintern 1919-1920 då Ulla var i Stockholm, men här förstår man att Ulla inte alls vill träffa henne, hon har hennes adress i Paris, men har undvikit att besöka henne.

Med franskan verkar det värre. Ulla förstår inte allmänt tal, om man inte vänt sig direkt till henne; det skulle ju också varit bättre om det inte funnits svenska väninnor på pensionatet att prata svenska med. Och de som lovade varandra att bara prata franska!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Den 20 april skriver mamma Anna hemma i Gävle ett lite oroligt brev till Ulla i Paris. Ulla har nämnt att hon haft ont i magen, och mamma tror att det kan bero på att hon förkylt sig i den nya promenadklänning hon köpt i Paris. ”…jag tycker, att om det är kallt, skulle du kunna hava din Shetlandströja under den om du kavlar upp ärmarna; köp annars en ylletröja utan ärmar, om du behöver den.”, skriver mamma Anna.

Ulla har tidigare nämnt något om att åka till Bretagne på sommaren – bra, tycker mamma, ”det behöver ju inte skada, att du också där får öka din svenska bekantskapskrets något; det kanske du i längden har allra mest nytta av; du tycker ju alltid, du känner så litet folk här hemma.” Men så måste hon nämna Ullas körtlar, som hon opererat, och hennes känsliga mage….kanske skulle man ändå fråga Dr. Weibull hemma i Gävle, som behandlat Ulla, om salta bad är bra? Ja, mamma Anna oroar sig förstås, det finns ju varken e-post, sms eller zoom att kommunicera med!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………

Idag är det dags för Ullas andra sånglektion för Boyer. Om honom vet vi egentligen ingenting. Denna dag presenterar han henne för mademoiselle Evelyn, (som har guldarmband om handleden!), som skall hjälpa Ulla med Boyers sångmetod och ackompanjera henne. Ulla skall också ta separata lektioner för henne för 10 francs lektionen. ”Evelyn anser franska sångskolan ligga emellan tyska, som går nedåt magen, och italienska som går längst upp i huvudknoppen.”, skriver Ulla hem till mamma.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

………………………………………………………….

Ulla tillbringar sin vistelse i Paris på Villa Collet 14 i 14 arrondissementet i Paris.

Rummen hyrs ut av Madame Raynaud, som ”far omkring som ett litet solsken och vet inte hur väl hon vill en. Hon är söt och fin och poetisk till utseendet”, medan Monsieur Raynaud ”däremot, poeten, tjock och ful med hängande mustacher, dinerar med mössa på sig och är vad det yttre beträffar i högsta grad opoetisk. Men han är nog hygglig också tror jag. Men vi hade nästan omöjligt att förstå varandra. Han talar otydligt och har själv svårt att höra…” Herrn i huset, Ernest, är mycket riktigt en poet, med flera utgivna diktverk, men arbetar just nu som polis i arrondissementet.

Ulla återkommer ofta till honom i sina brev hem:

”Monsieur poeten är rent ut obehaglig. Sjaskig och lufsig, halsen ofta inlindad i en gredelin kofta, smutsiga händer och hemska naglar, sörplar i sig maten som en gris, ryter som ett lejon (beroende på dövheten, varför det vare honom ursäktat) när han talar, och har då alltid någonting genomgående enfaldigt att säga. Ingen människa i världen kan inbilla mig att denna tölp, som i vårt fina Sverige skulle tagas för en arbetare, har den mista gnista av geni i kroppen, om han också, för all del, ofta gör sitt bästa att vara vänlig.”

---

Nåja, om det är hela sanningen går ju inte att säga, kanske säger Ullas beskrivning av Monsieur Raynaud mer om henne än om honom.

---

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………

Lite dyster är allt Ulla för att säsongen i Paris verkar vara över. Ulla tycker mycket om fest och dans, men hon konstaterar i ett brev hem till mamma att:”men överallt här i världen så fordras det, för att man skall kunna roa sig, att man har en vidsträckt bekantskapskrets.” Ullas kontakter i Paris anger alla, att nu har alla rest och lämnat stan, säsongen är ju över.

Ulla hör om andra pensionat, där hennes Parisväninnor bott, att där hade man ”gräsligt roligt”, det var dans och musik; på ett av pensionatet var det tydligen alltid roligt, ”men enbart svenskt umgänge och bara, bara svenska.”

Ja, trots att Ulla nu är i sitt efterlängtade Paris, är hon nog lite besviken över att umgängeslivet inte är vidlyftigare, roligare och mer frekvent.

Men hon tog sig till Louvren, och skriver hem till pappa:

”I dag har jag bildat min själ på Louvren, som skulle ta en livstid att lära sig ordentligt. Nationalmuseum hemma verkar rätt miniatur i jämförelse därmed. Särskilt på söndagarna är museet synnerligen frekventerat, och människomassorna strömma.”

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………………….

Den 16 april är en lördag och då är det återigen dags för Ulla att avlägga en visit hemma hos Gävlekonstnärinnan Ida Matton. Före resan skriver Ullas mamma Anna vid flera tillfällen till Ida Matton, de kände varandra från Idas tid i Gävle. De breven finns idag bevarade på universitetsbiblioteket i Uppsala.

Ida Matton är främst en skulptris och är nog den som senare komer att introducera Ulla i konstnärskretsar, där Ulla själv gör ett försök att skulptera.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag skall Ulla ta sin första sånglektion för Boyer, Hon har tidigare studerat sång och piano i Gävle, och under sin vistelse i Stockholm 1919-1920 studerade hon sång för Dramatens sångpedagog Karl Nygren. Sången är ju en av anledningarna till att hon velat komma till Paris.

På kvällen går hon på bio och ser ”Le Rêve”, baserad på en roman av Emile Zola.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

……………………………………………………………………………………..

Idag skulle Ulla gått på sin första sånglektion – det är ju ett av skälen till att hon är i Paris, hon vill ju studera sång. Men ”centralen krånglar”, en omskrivning för magen, och hon stannar hemma. Just magproblem kommer att bli ett återkommande kapitel för Ulla. Hon nämner att hon är ovan vid maten, kanske kan det bero på det?

Men hon har också börjat ta fransklektioner hos Mimi Raynaud, dotter till pensionatsvärdinnan. Ulla får en lektion om dagen för 150 kr. per månad (ungefär 1 100 kr. idag). Mimi undervisar mycket bra, tycker Ulla.