är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.
…………………………………………………………………………………
Idag, skriver Ulla hem till sin pappa Erland, har hon varit på Montparnasseteatern. Det är hennes pensionatsfamilj Raynauds som tydligen brukar få gratisbiljetter dit ibland. Och Ulla, som är teaterintresserad hastar dit:
”Det är egentligen en liten busteater, där själva spelet just inte brukar vara så lysande, men igår var det en resande trupp, som var riktigt bra. Stycket gick i den mycket lätta stilen, som för det mesta här, och hette ”Fiffi”. Denna pjäs är världsberömd i Paris, en operett som gått på samma teater i ett streck sedan 1918 över 1000 (tusen) gånger. De försökte ett tag ta upp den på Blancheteatern i Sthlm, men det gick visst inget vidare, och jag säger ingenting om det. Men den var ju rätt rolig, och jag tror vitsarna avlöste varandra slag i slag fast inte jag uppfattade dem.”
Théâtre Montparnasse i Paris är från 1886 och ligger i 14 arrondissementet, inte långt från Ullas pensionat. Troligen har Ulla sett ”Gräfin Fifi”, en operett i tre akter från 1913.
Till mamma Anna skriver hon att hon mycket gärna vill köpa sig en blårävsboa:
”Jag har just starka funderingar på att skaffa mig en blågrå räv, om det inte är alltför ruinerande, men det vore så förfärligt användbart till sommar- och teaterklänningen, promenaddräkt och allt, och tar sig oändligt bra ut.”
Mamma Anna svarar med vändade post:
”Dina Korsnäspengar tyckas sträcka sig duktigt, till både blåräv, kamera och danslektioner; det är ju präktigt. ”