Mitt släktintresse hade jag redan som barn. Det uppmuntrades bland annat av min mormor Sara Klingberg f. Serrander (1908-1969) som själv var mycket släktintresserad, och som hade många släktböcker hemma på Mackmyra. Men hon påpekade också det är roligt att studera släkten men att man inte ska lägga för mycket allvar vid det. Hon var uppenbarligen en modern person som tyckte att det viktiga är vad man själv gör med sitt liv.
Hon underströk detta med två skämtsamma kommentarer (fritt ur mitt minne nästan 50 år senare):

En fin familj riskerar att bli som potatisen: det bästa ligger i jorden.

Den som inte kommer från en fin familj kan säga: ”Jag har inga anor, men kan bli en ana själv”.