Elfbrinkska gravkoret i Gävle invigdes 1842. Det byggdes efter Olof Elfbrinks död 1835 av hans änka Ulla, född Elfstrand, och två av hennes syskon Pehr Elfstrand och Marie Göransson, född Elfstrand; Marie var gift med Anders Petter Göransson som var kompanjon med Olof Elfbrink och Pehr Elfstrand. Gravkorets källare består av tre gravvalv, ett för var och en av de tre ursprungsfamiljerna Elfbrink, Elfstrand och Göransson, och hittills har sammanlagt ca 80 ättlingar till dem begravts där.
(Se vidare sidan Elfbrinkska gravkoret.)

Men gravkoret har också en övervåning, med ett gravkapell. Kapellet skänktes redan 1850 till Gävle församling. Jag fick för några dagar sedan e-post från Ami Dahlblom, komminister i Gävle, som undrade om altartavlan där. Jag visste tyvärr ingenting, men hon frågade också museipedagog/intendent Ingela Broström på Länsmuseet i Gävle som visste desto mer:

Altartavlan målades 1847 av Nils Blommér (1816-1853) som var en de mer kända konstnärerna på sin tid. Han dog av lunginflammation sex år senare, bara 36 år gammal. Se vidare t.ex. Wikipediasidan Nils Blommér, som också visar ett antal andra (kanske mer kända) målningar av honom.

Altarmålningen i Elfbrinkska gravkoret föreställer Kristi uppståndelse. I Matteusevangeliet 27:64–66 beordrar Pilatus att graven ska vaktas, och eftersom han var romersk ståthållare är det ju naturligt att vakten framställs som en romersk soldat. I Matt. 28:4 framgår att väktarna var flera: ”Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsom döda.” Blommér har gjort det mesta av den dramatiken genom att låta den ene av väktarna bli så förfärad att han tappat sin hjälm, som ligger till höger om hans huvud.