är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag beger sig Ulla med sina väninnor ut till St. Denis. St. Denis är de franska kungarnas gravkyrka, och här har kungar begravts sedan 900-talet. St. Denis är numera en förstad till Paris. Ulla är mycket förtjust och tycker gravkyrkan är vacker. En grav står tom, anmärker hon hem till mamma Anna – den är för kommande kungar…

På kvällen blir det teater igen. fru Hanström hade fått billiga biljetter genom den svenska legationen, och Ulla går med, trots att hon i förväg inte visste programmet. Men…

 ”Dock var det så kraftigt att vi reste oss upp mitt i andra akten och gick vår väg.”

Mamma Anna kommenterar i brev senare att hon är bekymrad över vad Ulla ser på bio och teater i Paris. Är det verkligen lämpligt? Men, svarar Ulla, ibland kan man inte välja om man vill hålla sig väl med sina vänner, man måste ju ibland gå på det de vill.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag sitter Ulla i Luxembourgträdgården och skriver brev hem. Hon har ätit färska körsbär till lunch. Efter sin sång- och fransklektion på morgonen har hon tagit med sina skrivsaker till parken. Det är alldeles för härligt väder för att sitta inne, skriver hon. Parken är full av lekande barn, mammor och barnjungfrur. Ulla skriver plikttroget och ofta hem till sina föräldrar och syskon, och ofta blir breven långa. Breven till syskonen finns inte bevarade, vilket är synd, då hon ibland berättar för dem om vad hon gjort och sedan hänvisar hon till de breven när hon skriver till sina föräldrar.

Denna dag är som vanligt för Ulla full av aktiviteter. Hon har redan hunnit med att köpa biljetter på Odéonteatern till en föreställning på fredag.

På kvällen blir det middag med Elsa Engvall, som Ulla känner från Stockholm, och en fröken Höglund från Gävle.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag, skriver Ulla hem till sin pappa Erland, har hon varit på Montparnasseteatern. Det är hennes pensionatsfamilj Raynauds som tydligen brukar få gratisbiljetter dit ibland. Och Ulla, som är teaterintresserad hastar dit:

”Det är egentligen en liten busteater, där själva spelet just inte brukar vara så lysande, men igår var det en resande trupp, som var riktigt bra. Stycket gick i den mycket lätta stilen, som för det mesta här, och hette ”Fiffi”. Denna pjäs är världsberömd i Paris, en operett som gått på samma teater i ett streck sedan 1918 över 1000 (tusen) gånger. De försökte ett tag ta upp den på Blancheteatern i Sthlm, men det gick visst inget vidare, och jag säger ingenting om det. Men den var ju rätt rolig, och jag tror vitsarna avlöste varandra slag i slag fast inte jag uppfattade dem.”

Théâtre Montparnasse i Paris är från 1886 och ligger i 14 arrondissementet, inte långt från Ullas pensionat. Troligen har Ulla sett ”Gräfin Fifi”, en operett i tre akter från 1913.

Till mamma Anna skriver hon att hon mycket gärna vill köpa sig en blårävsboa:

 ”Jag har just starka funderingar på att skaffa mig en blågrå räv, om det inte är alltför ruinerande, men det vore så förfärligt användbart till sommar- och teaterklänningen, promenaddräkt och allt, och tar sig oändligt bra ut.”

Mamma Anna svarar med vändade post:

”Dina Korsnäspengar tyckas sträcka sig duktigt, till både blåräv, kamera och danslektioner; det är ju präktigt. ”

---

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

är en söndag och Ulla åker med sin väninna från pensionatet Greta Lysander ut till Versailles. De hoppas att denna gång skall fontänerna vara igång, de spelar bara vissa söndagar och förra gången Ulla var där var de avstängda.

På kvällen går flickorna på Folies Bergère, en revy- och kabaréteater med anor från 1860-talet. Den är känd för sin kostymprakt! Sedan några år tillbaka har Folies Bergère en ny regissör, som framför allt fokuserat på nakna, och i alla fall extravagant lättklädda, kvinnor. Om ett par år skall Josephine Baker uppträda i sin ökända banankjol!!! Undrar vad föräldrarna hemma i Gävle tyckte om detta?

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag har Ulla glatt sin mamma och besökt en av Paris kända kyrkor:

”I Madeleinekyrkan gick jag in en förmiddag för någon tid sedan. Det var någon slags konfirmation där och så vacker musik, att jag beslöt att stanna några minuter och gick och satte mig då på en stol. Efter ett litet tag kom en karl fram och frågade om jag betalat för min stol! Det var visserligen bara 50 centimes, men jag tyckte, att man hade rättighet att sitta gratis i kyrkan och reste mig upp, fast karlen sade åt mig att sitta och gick sin väg. Om en stund gick jag, jag vet inte vad det var för skoj med betalningen.”

Ulla har idag haft sånglektion med madam Eveyn , en av hennes sånglärare, Hon sjunger tre gånger i veckan för henne, och två gånger i veckan för sångläraren Boyer.

På kvällen går hon på operan för att höra Pasdelouporkestern, som grundades 1861 och är Paris äldsta orkester. ”Det var mycket vackert”, skriver Ulla till sin pappa Erland i brev.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Hur är det med Ullas hälsa egentligen? Hon har ett flertal gånger i brev hem klagat på sin onda mage. Själv tror hon nog att det är den ovana kosten. Och under våren, innan avresan, var det något med ”körtlarna”. Kan hon ha opererat bort mandlarna? Ulla ger i brev inte intryck av att vara det minsta krasslig – hon är i farten och aktiv och verkar orka med ett intensivt umgänges- och kulturliv.

Själv tror Ulla att en månads vistelse vid kusten med bad och sol skulle vara hälsosamt för henne, och för säkerhets skulle har hennes mamma Anna frågat deras ordinarie läkare Dr. Weibull hemma i Gävle vad han tycker.

”Nu har jag frågat Dr. Weibull, och han säger, att han anser, att det skulle vara mycket hälsosamt för dig att ligga och bada i Bretagne en tid på sommaren.”

Ja, Ulla har många planer för sommaren och har ännu inte bestämt hur den skall tillbringas. Hon vill bra gärna sammanstråla med familjen under deras planerade vistelse i Tyrolen i juli – hon funderar dock på om hon har råd. Hon vill hellre stanna i Paris för pengarna!

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag reser Ullas vän och syssling Elsa Olin hem från Paris. Hon har varit ett tag i Paris, men måste nu hem till en studentexamen och ett bröllop i familjen. Hon har varit till stor hjälp för Ulla; de känner varandra från Ullas Stockholmsår 1919-1920. Under Ullas första månad har de gjort mycket tillsammans.

Elsa (f. 1899) är dotter till Ullas mamma Annas kusin Elin Olin, född Lundeberg, och Oscar Olin. Under barndomen hade Anna och hennes systrar Sofi och Siri mycket kontakt med Elin och hennes syskon, som då bodde på Forsbacka. Men sedan de blivit vuxna och familjetvister om driften av Forsbacka och Mackmyra kommit emellan, verkar Anna haft mycket mindre kontakt med sina Lundebergkusiner.

Elsa kom att gifta sig med Gösta Arvid Hall 1925, han är civilingenjör, och de kom att bosätta sig i Sundsvall. De fick tre barn tillsammans: Claes Gösta f. 1930, Elsa Marianne f. 1932 och Bo Gösta f. 1938. Elsa avled 1969.

Elsas pappa Oscar Olin är livmedikus i Stockholm och kommer att få en betydande roll i Ullas liv under 1921-1922.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Att Ulla har ett svenskt kontaktnät i Paris nu när hon varit där i snart en månad, det är uppenbart. Det är några damer, ett par bekanta från Stockholm, några flickor som bor på samma pensionat och en syssling. Men blir det så mycket franska pratat då, undrar Mamma Anna hemma i Gävle (för det var väl ett av skälen till resan?):

”Visst tycks det huvudsakligen vara svenska flickor, som du träffar på, och det kan ju vara litet dumt för språkets skull och för studiet av nationen, men är ju i alla fall väl, att du har dem, och kan ju på sätt och vis vara av ännu större betydelse att utvidga och konsolidera din vänskaps och bekantskapskrets här hemma.”

I grund och botten betyder en stor vänskaps- och bekantskapskrets hemma att Ullas möjligheter att träffa någon lämplig ung man ökar. Ingen ung man nämns någonsin i något brev – utom en enda gång då Ulla är i Stockholm och hennes moster Fiffan nämner någon, för oss, okänd notarie, som hon gärna skulle se i släkten. Ett par gånger under sin Stockholmsvistelse blir Ulla utbjuden på té på NK och på konsert av en ung man, men det verkar inte blivit något mer av det. Hon träffar gott om unga män på sin dansklubb i Stockholm och så har hon ju två äldre bröder med stort socialt umgänge vad gäller studiekamrater.

Ulla träffar ju inga unga fransmän egentligen; men nu har hon ju börjat ta danslektioner, så då kanske möjligheten finns…

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

I ett brev från Ullas mamma Anna kommer en undran om Ulla hunnit se några kyrkor ännu i Paris:

”Du har ej ännu besökt någon av Paris vackra kyrkor, tror jag. Nôtre Dame och St Chapelle äro väl de vackraste, men i den vackra Madeleinekyrkan äro både musiken särskilt vacker och publiken fin, så där borde du besöka någon gudstjänst.”

Nej, Ulla har inte hunnit dit ännu – det har blivit en hel del bio, konserter, konstmuséer, och Versailles ett par gånger. Och ännu mer av den varan skall det bli. Ulla tar sig verkligen an det kulturliv Paris har att erbjuda, både ensam och tillsammans med någon av sina väninnor.

Men nästa söndag blir det i alla fall en kyrka, Madeleinekyrkan.

är den 20-åriga Ulla Klingberg i Paris. Nu skall hon få komma ut och känna livet pulsera, nu skall hon få uppleva något annat än det tråkiga gamla Gävle. Hon skall lära sig franska, ta sånglektioner och insupa så mycket kultur hon bara kan. I brev till och från henne under de 3 1/2 månad som hon är i Paris, kan vi i detalj följa vad hon har för sig och vad hon upplever.

…………………………………………………………………………………

Idag sitter Ulla på kvällen med de andra flickorna, Greta Lysander och Marianne von Dardel, och de skriver alla tre brev hem. Ulla har mycket att berätta och brevet blir långt. Till sin mamma Anna skriver hon misslynt angående en fest mamman berättat om i brev, att det var ju typiskt att det enda roliga som någonsin ägde rum i Gävle, skulle ske när hon var borta!